Irritationsbloggen

vinternoll

2012-01-22T07:42:00.003+01:00

Det går ju inte att förneka att det onekligen är praktiskt att jag nu loggar in på fyra ställen på samma gång, men det känns ju lite oroväckande om nån skulle få för sig att hacka mig. As if...

självförtroendet är inte särdeles högt nu, jag försöker intala mig att jag inte springer runt och tycker synd om mig själv, utan att det bara är en situation jag inte kan ta mig ur. Det är väl egentligen inte sant, men jag har inte orken att försöka se saker på nåt annat sätt just nu. Jag skulle behöva ha något som går min väg just nu, men jag vet att sånt inte kommer utan ansträngning riktigt heller. Problemet är att jag inte vet vad jag ska göra. det är den där obestämda längtan bort igen...

Å andra sidan kan det ju förklaras med att jag är förkyld också.

bara så ni vet att jag lever

2012-01-20T01:31:00.002+01:00

Jag tittar igenom blogginläggshistoriken ibland här. Mest inlägg skrev jag 2009, och absolut minst förra året. Men jag tror nog aldrig det var så många gånger jag satte mig ner för att skriva, för att sedan bara tappa lusten totalt och strunta i det. Ibland var det intressanta och relevanta ämnen, ibland var det bara nå blaj, men det som var gemensamt, och det som gjorde att jag inte slutförde var känslan att jag gjorde det för bloggens skull än för att jag ville skriva på allvar.

I alla fall, just nu saknar mitt liv riktning. Jag vet inte vart jag ska, jag vet bara att jag vill bort, men det är som att stå mitt i en oändlig gympasal där man vet att utgången finns nånstans, men man vet inte åt vilket håll eller vart den leder. Jag orkar/har bara lust att ta tag i mitt liv en liten bit i taget, och nu senaste, antagningen till lokförarutbildningen så gick det i keso. Och det gjorde att alla andra steg, träningen, familjen, livet också hoppade ner i ostmassan. Anna säger att jag är grinig. jag vill inte erkänna det, men det är sant. Jag är fruktansvärt grinig. För att inga planer eller förväntningar vill gå som jag vill eller uppfyllas. Allt är bara ett konstant hämtande på ekedal.

Jag försöker glädjas med andra, men det har blivit svårt igen...

inte om mig.

2012-01-03T00:17:00.001+01:00

Try to see it my way,
Do I have to keep on talking till I can't go on?
While you see it your way,
Run the risk of knowing that our love may soon be gone.
We can work it out,
We can work it out.

Think of what you're saying.
You can get it wrong and still you think that it's all right.
Think of what I'm saying,
We can work it out and get it straight, or say good night.
We can work it out,
We can work it out.

Life is very short, and there's no time
For fussing and fighting, my friend.
I have always thought that it's a crime,
So I will ask you once again.

Try to see it my way,
Only time will tell if I am right or I am wrong.
While you see it your way
There's a chance that we might fall apart before too long.
We can work it out,
We can work it out.

Life is very short, and there's no time
For fussing and fighting, my friend.
I have always thought that it's a crime,
So I will ask you once again.

Try to see it my way,
Only time will tell if I am right or I am wrong.
While you see it your way
There's a chance that we might fall apart before too long.
We can work it out,
We can work it out.

Lennon/McCartney

dynga

2011-11-14T08:05:00.002+01:00

Höstdepp, och känslorna åler berg-och-dalbana. Exakt hur långt ifrån mitt normala tillstånd jag är vet jag inte, men jag är väldigt långt från stabil, och jag lär inte hamna där på ett bra tag. Vardagsliv är nästintill outhärdligt, jag behöver ett ständigt flöde av kickar för att överhuvudtaget tycka att det är någon idé att fortsätta vissa dagar. Nu är jag ju en person av hyfsat hög moral eller i alla fall en man med dåligt samvete, så jag gör det jag ska ändå, men sakta och mycket motvilligt.

Den övervägande känslan är olust och en obehaglig känsla i maggropen. Den gör inget särskilt, den tycker inget särskilt, men från den utgår en massa känslor så dyker upp till ytan då och då och på ett eller annat sätt pajar min dag. För det mesta är det avund. Jag trodde jag slutat med min dödslista, men den har blivit aktuell igen. Jag avskyr alla som har det bättre än vad jag har det. Ganska ofta är det personliga tillkortakommanden. Jag skäms över den jag är och vad jag gör. och eftersom ingenting i min personliga situation kan förändras över en natt (okej, visst... om man drar det extremt så ja... men jag är faktiskt human) så blir jag uppgiven och tycker synd om mig själv, och extremt improduktiv.
Då och då är det rent självförakt, jag har tänkt nåt dumt eller fåfängt eller löjligt, och ... jag kan inte riktigt förklara det, det är lite som att bli utskälld av sin mamma, fast av sig själv.

Jag skriver inte för att jag ska få din sympati. Jag vill inte ha den. Jag vill bara fyra saker. Jag vill att mina barn ska ha det bra. Jag vill att min fru och jag ska vara lyckliga. Jag vill att världen ska bli bättre eller gå under. Och jag vill, nån gång, kunna vara nöjd med mig själv och det jag har.

Måste bara säga det

2011-10-28T22:05:00.001+02:00

Okej, NU börjar jag faktiskt bli lite frustrerad. Jag vet att det väl lär gå över, och att jag antingen en dag sitter lycklig eller bara irriterad, men det är ingen hjälp nu. Vad saken gäller? Äh.

Abstinence

2011-09-26T21:48:00.002+02:00

Första betraktelsen: En bild från den alltid obehagligt träffsäkre berglin. En kvinna sitter på förstubron med en kopp kaffe, en annan kvinna står vid staketet och säger "På lördag gäller det, stina! Då går karlarna ut och röjer gräsmattan och vi tjejer kommer att fixa salladen". Den första kvinnan säger ungefär "äääh...okej...?" och tänker "Men, hur gick det här till? Jag var ju rebell!"

Andra betraktelsen: Jag sitter i bilen, inser att jag har rätt humör för att lyssna på Eels och stoppar in "beautiful freak" i stereon. Jag gillar den skivan, men så kommer jag på varför jag gillade den skivan från början. Den var ju som creep, den var för outsiders som visserligen surade för att de inte var med i den stora massan, men som innerst inne var glada för att de var en egen mer tänkande art än den stora gemenskapen. så när jag nu lyssnar på skivan så kan jag ju gilla låtarna, men samtliga teman känns väl inte helt hundra... ibland tänker jag "men spänn av... var lite mer som folk". Och sen tänker jag "Men hur gick det här till? Jag var ju avvikande från samhället!"

Tredje betraktelsen: Varför missade jag 90-talets musik? Popsicles bästa år låg bakom dem när jag hittade dem. Och this perfect day fattade jag aldrig. Eller broder daniel. jag kan sakna det nu, för de hade passat mitt tonårsjag så bra. Mitt stackars finniga, småfeta, missförstådda tonårsjag som utan att veta det renodlade sitt utanförskap och gjorde det till en livsstil. Ack ja... tur att man bara är ung en gång. Dum däremot, det slutar man aldrig vara.

steve lind

2011-09-23T07:12:00.002+02:00

Lars Winnerbäck gjorde det omöjliga. Man kan inte skriva en låt med refrängen "jag får liksom ingen ordning på mitt liv". Men han gjorde det. I värsta fall har han gjort en Ledin, men jag hoppas att han verkligen hade summerat sin situation och kommit fram till att det var just så det var och att det inte kunde skrivas om så värst. Och jag håller helt med Winnerbäck. Jag får liksom ingen ordning, och jag vet inte var jag ska börja nysta i härvan. Egentligen finns det ju bara ett sätt att ta sig ut-att säga som det är. Att vara ärlig mot sig själv. Men samtidigt är det så otroligt svårt.

och det värsta är att det egentligen inte är jag som borde må så här. Men jag gör det ändå. Mentala fantomsmärtor?

Nåja, i en sång nån gång ska jag berätta allt. Men för nu...

trött på missförstånd

2011-08-31T00:03:00.002+02:00

Äh... egentligen är det bara så det är.

Jag vet inte vad som är värst. Att bråka en hel dag och vara i luven på varandra. eller börja dagen med att vara i synk och sen börja bråka, nästan helt utan förvarning. Jag är bara så trött, särskilt som det oftast visar sig när vi har bråkat ett tag att det bara är ett missförstånd av vad den andre egentligen menar. Men då är det försent.

Jag orkar bara inte med det längre. Jag vill inte ha det såhär.

Brazen (weep)

2011-08-19T22:50:00.000+02:00

I called you brazen
Called you whore right to your face
And watched you silently
and publicly disgraced
I didn't notice when you
strenghted like a vice
that you were trembling
and burned beneath the ice

Why don't you weep, when I hurt you
Why don't you weep, when I cut you
You don't bleed, and the anger
builds up inside
Why don't you weep, when I hurt you
Why don't you weep, when I cut you
You don't bleed, and the anger
builds up inside

You said a prayer and I betrayed you with a kiss
I never realized that all had come to this
So keep your dignity
Don't throw it all to waste
Stronger feelings than you've ever learned to face

and burned beneath the ice

Why don't you weep, when I hurt you
Why don't you weep, when I cut you
You don't bleed, and the anger
builds up inside
Why don't you weep, when I hurt you
Why don't you weep, when I cut you
You don't bleed, and the anger
builds up inside

weak

2011-08-15T23:23:00.000+02:00

Lost in time I can`t count the words
(I) said when I thought they went unheard
All of those harsh thoughts so unkind
`Cause I wanted you

(And) now I sit here I`m all alone
So here sits a bloody mess, tears fly home
A circle of angels, deep in war
`Cause I wanted you

Weak as I am, no tears for you
Weak as I am, no tears for you
Deep as I am, I`m no ones fool
Weak as I am

So what am I now I'm loves last home
I`m all of the soft words I once owned
If I opened my heart, there`d be no space for air
`Cause I wanted

Weak as I am, no tears for you
Weak as I am, no tears for you
Deep as I am, I`m no ones fool
Weak as I am

In this tainted soul
In this weak young heart
Am I too much for you

In this tainted soul
In this weak young heart
Am I too much for you

In this tainted soul
In this weak young heart
Am I too much for you

Weak as I am
Weak as I am
Weak as I am

Om tingen i sig

2011-07-26T01:02:00.002+02:00

...kunna vi intet veta.

Ibland är det bara så det är, att man inget vet. Att man inget förstår, att man inget ser. Så plötsligt öppnas ens ögon, allt faller på plats... och så faller allt samman.

Så går man ett tag och ser världen på detta sätt. Man bygger upp en världsbild, man anpassar sig själv. Men så kommer mer saker, nya infall, nya vinklar. Man får upp ögonen ännu mer, det fanns luckor i pusslet som man inte såg förut... och allt faller totalt ihop än mer.

Men slutresultatet är det samma som alltid. Jag känner mig som en fullständig idiot, och det kommer ta tid innan jag kan hantera det bra. Fast man växer ju som människa hela tiden... synd bara att jag bara nått upp till en 15-årings nivå.

Låter det konstigt? Fattar ni inget? Det är lite meningen... jag är inte sugen på att vara tydlig.

man ska inte...

2011-07-11T11:22:00.003+02:00

denna dag är ett helvete.

Jag har varit på Åmåls Bluesfest. Jag hade trevligt. Jag drack sprit. Jag var lite för mycket på sen-natten. Jag fick ågren. Jag bad om ursäkt och redde ut saken med mina vänner. Det var bra. På eftermiddagen kom den obligatoriska bakfylleångesten. Den var hanterbar. Jag hade ju pratat ut. Jag kom hem. Jag upptäckte att jag hade glömt mina mediciner i Skövde. Jag tog dem. Tre dagars icke-ätande av antideppresiva: Du får börja om med biverkningarna: Mer ångest.

Jag har idag därför bakfylleångesten från helvetet. Jag ska om en stund äta ännu en atarax, sova mig igenom eftermiddagen och hoppas... hoppas... att jag någongång ska komma ut ur det...

Jag är en idiot.

Thinner

2011-05-23T23:25:00.003+02:00

Låtar om tonårsångest, och för den delen om all typ av ångest och utanförskap dras jag till som en fluga till socker. She Said She Said är ju en beatlesfavorit, och Tidiga Kent överlag spisades som kokos. Thinner är just en sån låt. Men det var inte det jag skulle skriva. Grejen är att jag är rädd att jag behöver skriva av mig lite. Jag är på väg in i en mörk period igen. Jag har hållit mig utanför den ganska länge, och trodde det var bra, men nu är jag tillbaka i ett känsloläge som jag inte haft sen nyår typ. Jag hoppas på att det bara är den psykiska delen av baksmällan efter gbgvarvet som spökar, men jag är rädd att jag nog har fel.

Symptomen är en molande känsla i magen, en känsla av tomhet överlag, en upplevelse av alienation och utanförskap. Lyxproblem ja visst, men om man nu mår skit är det väl bättre att låta sig själv göra det.

Orsakerna är lite mer diffusa, men de har viss del att göra med teatern. Ja, vi sätter upp ett lustspel/spex/friluftspjäs i gudhem, ni får komma och titta i höst. Men nu sätter vi snart punkt för vårrepetitionerna, och jag har separationsångest, plus att jag inte är nöjd med min insats som regissör. Jag skäms, jag vill förklara, men inte fler SMS, och jag vill inte ringa någon.
Sen kan de grunda sig i ett jag inte vill besudla mina vänner med min oro. Jag har snälla vänner som lyssnar, och till och med ger råd, som uppriktigt oroar sig för mig. Jättebra, ja visst. Klart jag är dem evigt tacksamma, det är inte det men... jag vill ju att de ska få något för att de lyssnar på mitt harvande. Att jag nån gång ska kunna säga att jag faktiskt mår bra... men snart ringer jag dem igen, med ångest, utan hopp... och vill praaaata.

Jag vill inte att mina vänner ska vara mina terapeuter.

Nu orkar jag inte tänka mer, jag håller på och somnar vid tangentbordet. Vad ville jag med det här? Hur känner du efter att ha läst det? God natt i alla fall. Nu hoppas jag kunna sova så jag kanske mår bättre i morgon.

5. Girl Lost.

2011-03-22T23:39:00.002+01:00

5. Brainpool - Girl Lost

Brainpool och Oasis betydde allt för mig när jag var 16-17 och nästan 18. Nu tyckte jag väl inte Janne Kask var cool på samma sätt som Liam Gallagher, men det var väl det tonårsdesperata uttrycket i deras låtar och jannes sätt att sjunga, som på nåt sätt förebådar håkan hellström, som gjorde att vi föll som käglor. Min platta med dem var egentligen tvåan Painkiller och låtar som bandstarter eller we aim to please. Men den låt jag helst spelar nu är girl lost från första plattan Soda. Låten är verkligen inte märkvärdig, men den är dock en duett, med Kent Norberg från Sator, vilket gör den jävligt mycket bättre än om det varit kristoffer.. Eftersom vers 1 och refräng är samma, så säger de i princip hela låtens budskap.
"I lost my girl -And you never gonna find her
she was my world -So you should have been kinder
I must have forgotten her -well this is a reminder
she's hot my heart -And you never gonna find her"

Låten är som vanligt som jag känner att det är ibland, att jag har väldigt många bra vänner, men visar det aldrig, eller gör för mycket och helt enkelt stöter bort folk. En fånig låt, ja, men på sitt fåniga sätt känns den ändå som en dialog mellan mig och överjag. jag gillar tydligen att straffa mig själv.

Och därmed in på en lägesrapport. Jag är inte i fas idag. Jag kan inte längre skylla på deppression, jag har gått tillbaka till att bara vara mitt jobbiga vanliga jag igen. Och jag är trött. Jag känner ibland att jag saknar en vän, vilket är lite paradoxalt eftersom jag har flera vänner. Det är bara det att... det är snart tid att älta saker igen. Och jag vet inte vem jag ska vända ut och in på mig för. Det känns som att jag stör överallt. Eller så... är det bara inte så intressant att lyssna på.

(JAg vet att man inte ska ägna sin blogg åt sånt här gnäll, jag vill inte att du ska känna att jag söker kontakt eller bekräftelse. Se det snarare som att jag tänker högt inför publik. När jag väl bestämt mig kommer jag ringa någon. Frågan är vem.)

6. Beatles - Tomorrow never knows

Det var ett svårt val, men till sist fanns det bara en låt.
Jag älskar beatles, så är det bara. Jag har aldrig reflekterat över varför, men The Fabs är MINA. Punkt slut. Bästa skivan är Rubber Soul, men bästa låten är den här. För mig har den alltid skänkt tröst, fast den handlar om att knarka. Kanske är det det jag vill, glömma mig själv för en kort stund. Jag brukar avnjuta den i ett mörkt rum, liggandes på golvet. Väl suspekt kanske, men det är så jag gör. Det är nog helt enkelt så, när det blir för mycket så är det skönt att höra John Lennon mässa "turn of you mind, relax and float downstream; it is not dying, it is not dying. Lay down all thoughts, surrender to the void; it is shining, it is shining". När man behöver göra det, så finns den här låten alltid inom räckhåll. Och den sviker mig aldrig.

7. Ebba Grön - Häng gud
jag ville skriva om Oasis, men det är ett så komplext förhållande att jag väntar tills jag verkligen orkar med. Istället tar jag en låt där jag helt vet vad jag tycker. Jag älskar den. Dels det aviga och lite otajta arret, som ändå funkar genom en gigantisk energi och vilja. Dels texten, som vågar säga sånt som en feg halvrebell kanske tänker, men aldrig vågar säga. Vad som gjorde Ebba Grön så stora, och som en symbol för den svenska punken vet jag inte. Det är väl helt enkelt så, att en stor begåvning märks, oavsett från vilket sammanhang. Thåström SKULLE bli ikon. Inte för att Ebba Grön var ett dåligt BAND. De var en enhet på ett sätt som få band är. Men det som jag tror var avgörande att det än idag, när man lyssnar, hör att det är ALLVAR. Från alla tre, inte bara Thåström. Alla menar allvar, alla spelar allvar. De äkta känslorna i uttrycket, kombinerat med en begåvning och en jävla energi. Allt det där finns kvar än, och det hörs än.

4 och lägesrapport

2011-03-12T22:26:00.002+01:00

Innan vi går vidare vill jag bara säga att min karaktär slagit i botten denna vecka. Ätit för mycket och tappat kontroll. Och idag och igår har jag svullat som fan. Nå, på måndag börjar vi om. Det är ingen mening att vara drastisk och överträna. Mer sallad från måndag, bara.

4. Flower - Eels.

Eels första platta Beautiful Freak är en av få skivor jag verkligen kan lyssna på rakt igenom i princip varje gång, så bra tycker jag den är. Den handlar om att vara utanför, och också (fast den försöker dölja det) till viss del om att vilja vara utanför. Skivan är full av salta låtar, Novocaine for the soul, not ready yet, guest list, your lucky day in hell etc... men flower är min favorit. Den börjar med samplad kör och mandolin, och sen kommer väl i princip bas och trummor till, men det är nog allt. Texten är mycket lämpad för självömkan, i princip är det det den handlar om, och är en beskrivning av hur förlamande denna känsla är. "turn the ugly light of god, I want to feel the night, everyday it rains down on me, donät you think taht I know?". Samtidigt som låten verkligen är att vältra sig i sina egna spyor så finns där också en uppåtstigande rörelse, som om låten ändå kan hitta kraft och resa sig ur sin situation. Jag brukar i alla fall använda den så, och hittils har det funkat. Låten avnjutes bäst i ett mörkt rum, liggandes på golvet med slutna ögon och armarna korsade över bröstet.

3.

2011-03-11T22:43:00.002+01:00

3. Touch me - Weeping Willows

Weeping willows gjorde grandios 60-talsinspirerad dramatisk doowop på sina två första plattor. Magnus Carlsson hade en röst som gjord för gråtmilda texter uppbackade av trånande melodier. Men på den tredje plattan plockade bandet fram sina 80-tals förebilder, the smiths och cure och dylikt. Och istället för stora gester i 60-talets anda handlade det mer om alienation och kalla känslor i ett postmodernistiskt samhälle. Och det visade sig funka P E R F E K T. Into the night är kanske bandets bästa platta. Magnus Carlssons röst lade sig perfekt bredvid syntharna och gitarrerna, men faktum är att bandet som helhet kom mer i centrum med denna platta. Framförallt Anders Hernestam, trummisen, märktes mer här. Skivan var också den som jag och Anna lyssnade på mycket under vår första tid ihop, och som avslutning ska jag bara säga att jag verkligen gillar hela skivan, men just Touch me är VÅRAN låt. Och det är fanimej inget dåligt skäl att hamna på en lista!

2...

2011-03-10T23:30:00.002+01:00

2. Det är nu det börjar - Bob Hund

Ha. Jag hann innan dagen blev imorgon. Nå, till skillnad från gårdagens inlägg så är dagens låt inte upphov till lika många ord, men det hindrar inte från att den betyder mycket. Det är helt enkelt den låt som får mig på bäst humör snabbast. För det mesta är den en fråga om timing och känsla, när en låt får mig på gott humör, ibland ska det vara techno, ibland hårdrock, ibland 60-tal, men det här är den enda låt som alltid hjälper, och då menar jag alltid. Jag vet inte varför, men det är antagligen den rena glädjen som sprudlar ur musiken. Sången är inte direkt nån eufori, men Thomas Öberg sjunger med sån energi och allvar att man inte kan värja sig. Texten är närmast dylansk, eller snarare höglundsk. En blandning av totalt nonsens, anarki och nån slags samhällskritik. Antagligen är det just det att den är så allmängiltig, den går inte att knyta till nån direkt situation eller känsla, den passar helt enkelt in. Eller bara lägger sig ovanpå och gör att man glömmer bort allt annat. Och eftersom den alltid startar om mig emotionellt så blir ju testen sann. Det är faktiskt nu det börjar.

50 låtar på 50 dagar

2011-03-09T16:57:00.002+01:00

jepp! Förhoppningsvis finns det så många.
Eftersom jag gnäller på att andra ska blogga men inte gör nåt själv för att visa att jag lever så ska jag göra en insats. ett nytt tema, 50 låtar som betytt mycket för mig, på lika många dagar. Tufft, men det borde gå. Ingen inbördes ordning eller betydelse, bara att jag kom på dom i den här ordningen.

1. Jakob Hellman - Avundsjuk på dig.

Som så många andra är Jakob Hellmans skiva ...och stora havet en favorit. Den är något av en symfoni över sena tonår, och den svåra "ehn mans wääg till Pigho", vilket kanske gör den som mer av en killplatta än något för alla, men de snygga texterna borde göra den till ett måste för alla singer/songwriters som överhuvud ska skriva på svenska, om inte annat för att distansera sig. Det finns förresten ett lite småkonstigt machoperspektiv i ett par låtar, mest i Allt jag vill ha, som nog bara en kille som är rätt osäker på sig själv men försöker ge sken av att han har koll kan fatta, men det finns det inte i den här låten.
Avundsjuk på dig är ungefär vad det låter som. Jaget i låten försöker förklara för vad som antagligen är en kvinnlig du att han inte alls är svartsjuk och avundsjuk, att han inte alls bryr sig om att hon inte vill ha honom, och "kolla på mig, jag är svår och litterär". Man kan dessutom ana att jaget inte har riktigt koll på vad det här med kärlek innebär. Låten är riktigt bra rent musikalist, men det som tilltalar mig är just att den träffade som en fet smäll i magen. Exakt såhär har delar av mitt liv sett ut. Precis så bitter och aggro i mina försök att verka märkvärdig har jag varit, och kanske är ibland... Till och med raden som antyder att jaget smygtittat på duet och en annan kille, troligen med mord i blicken kan jag stå för. Ingen som läser här bör oroa sig, men det har hänt. På det sättet borde låten inte vara en favorit, men den är det ändå, just för att den för mig är lite av ett memento. Glöm inte bort hur fånigt det är. Dessutom är det en sjukt bra melodi, som gör att man kan lyssna på den om och om igen, körsång av tityo, nämnde jag det?

Världen såg ut som ett tåg

2011-02-11T22:51:00.003+01:00

Det var länge sen jag lyssnade på Jakob Hellman, och det lär dröja. Jag glömde ta med skivan i dag, och jag kan inte lyssna på den hemma.

Det var ett tag sen jag skrev sist, så jag tänkte uppdatera lite. Jag är inte död, jag har varit sjuk. Först en inflammation i foten så jag inte kunnat gå ordentligt på en dryg vecka, sen vinterkräk. Sen har depressionen yttrat sig på lite störande vis. Jag borde väl förklara... men jag har ingen lust. Jag tar det med min kurator. Ja, jag går hos sån nu. Det känns bra, om än lite sådär att jag bara pratar och sen har timmen gått och jag har inte kommit nån stans. Men terapi tar tid, så är det.

Det är lite skälet att jag inget skrivit, jag har deppat ihop rätt bra nu ett tag, och jag ville helt enkelt inte tala om det hela tiden. Inget positivt, inte ens nåt som hände värt att skriva, förutom att jag inte mått bra, och det har jag inte velat skriva.

Nu kanske det blir bättre. Foten är bättre, vinterkräket är över för nu. Jag ska till vuxenpsyk, teatern börjar nästa torsdag, folk är gravida (INTE VI), folk ska gifta sig, folk har pratat ut och snart är det väl vår. Jag har fått blanda ut min tid med lite Latte, och det har också gjort sitt för att lugna nerverna.

I övrigt är folk, förutom Anna, rätt slöa på att uppdatera. Herregud, det är väl bara jag som inte har ett liv! Skriv för fan!

Löpning och alkohol

2011-01-16T23:54:00.001+01:00

Ja, går det ihop? Tja. Kanske inte, men de har en gemensam nämnare. Har man ett moraliskt och etiskt dilemma kan man lösa det under influensen av antingen löpning eller alkohol. Och eventuellt håller lösningen också under dygnets ljusa timmar.

passa micken - från 2009

2011-01-15T22:35:00.002+01:00

Det här känns lite aristotoles. Jag ska precis komma fram till poängen när jag lägger av. Jag vet inte ens vad som var mitt positiva exempel. Men jag står för det jag skrivit, så därför publicerar jag.

Vem är det som ger tillstånd till alla dessa deckarförfattare att skriva?
Ungefär hälften kan inte som Björn Hellberg, Tomas Bodström och Ann-Christine Bärnsten för att nämna några.

Andra lider av Sjövall/Wahlöö-syndromet, en stark socialisering som driver läsaren till känslan "det är kört... vårt samhälle är åt helvete... lika bra att gå och lägga sig igen", starkt driven av Mankell och Arne Dahl.

Resten har fått för sig att en bra historia inte kan berättas på under 500 sidor. Seriöst? Mörkrets hjärta - 121 sidor. På drift - 315 sidor. Tio små negerpojkar - 197 sidor. Den vedervärdige mannen från säffle - 175 sidor.
I motsats till exempel till... Stephen Kings det mörka tornet... del 4(!) - 728 sidor. Och då finns det 6 delar till.

Sen ska vi inte glömma den här fixeringen vid att det måste vara sjukt för att vara intressant, och det lider många av. Mankells mördare är domedagssekter, transvestitiska brevbärare, hämdlystna tågvärdar och störda tonåringar som är indianer. mons Kallentoft har mutat in genren "Jag blev behandlad som skt när jag var liten och nu mördar jag folk som en ritual för att må bättre". Bärnsten har en psykiskt sjuk som verkar mörda för att hon kan. 7 pers, för varje ton i skalan.

Så därför är det sådär extra kul när man läser en författare som inte faller för det där

författarjävlar -från 2009

2011-01-15T22:30:00.000+01:00

De flesta inlägg som bara blivit utkast har ju blivit det av skäl. Oftast har jag tappat intresset eller så blev det Liite för privat. Jodå, jag kan också censurera mig. Men det fanns också en och annan intressant, om än kanske inte så. Den här är sån, halvfärdig, för att jag tyckte jag blev för anal. Men det är en så viktig varning att jag inte kan lämna er utan den.

Jag har i dagarna läst Gösta Unefäldst 14:e deckare om poliserna i strömstad. Förlaget har äran att meddela detta, det står med en stor röd stämpel på bokens framsida. Och... |här avbryter vi för att påpeka en sak. Naturligtvis är det så attman kan skita i att läsa en dålig bok hellre än att klaga på den, men annars hade det inte blivit någon blogg. så de så.| ... jag tycker väl att snarare än att det är bra kunde de väl skrivit "förhoppningsvis sista boken om poliserna i strömstad". Gösta Unefäldt debuterade som deckarförfattare 1979 med boken "Polisen som vägrade svara". Boken var en tät thriller om en gisslanssituation, där en väl avvägd känsla för spänning matchades mot bra personporträtt och en rejäl aning lokalpatriotisk men ändå levande lokalbeskrivning. Boken kan väl rekommenderas. Och det gäller i stort de böcker han skrev fram till ca 1992. Men sen gick det utför. Och varför? Jo, enligt min mening fick Unefäldt spel och misstog vad folk ville ha. Böckerna numera är nästan för detaljerade personporträtt och en lokalpatriotism så stark att den närmar sig fikabordsgnäll, fast på riksnivå. Dessutom har beskrivningarna av mat och personernas sexliv i båda fallen mer börjat närma sig porr.

fortsättning sommar - från 2008

2011-01-15T22:24:00.000+01:00

Jag går igenom mitt arkiv för att se om det finns några gamla inlägg som aldrig blev klara och som kunde vara nåt. Det här är det första som aldrig blev klart. Det är inte klart nu heller, men nu får det hänga i luften och synas iaf. Det skulle vara ett sommarprat fast på webben.

Jag tänkte tala lite ofokuserat om kärlek. Jag hade det som en grej man kunde fylla i lite extra i Trasa gästbok ett tag "tror du på evig kärlek". Jag brukade skriva "ja" men mest bara för att retas. Evig kärlek, vad är det? Att man inte kan gifta om sig om man blivit änkling för att man kommer träffa sin gamla flamma igen i himlen? Nä, evig kärlek tror jag inte på, och ibland vete fan om kärleken finns överhuvudtaget. Men oftast är jag säker på mitt svar. Klart kärleken finns, och den är varken en neuros eller ett tillstånd av sinnesförvirring. Den är det ultimata lyckotillståndet, det största ruset och den största källan till förtvivlan. I likhet med hunger, förkylning och död drabbar den alla lika brutalt och skoningslöst utan att ta hänsyn till stadium i livet. Jag gillar den tanken att alla är lika inför kärleken och döden.
Jag är en hopplös romantiker men samtidigt fullständigt värdelös på romantik. och det har jag bevis på. Jag hade träffat en tjej för ett par år sen, och eftersom det var rätt udda frågade en kompis om jag kunde säga nåt om henne. Efter en stunds tvekan sa jag "tja... hon har väldigt stora ögon, blont hår och lite utstående tänder". Då blev det tyst och sen sa min kompis "Fan frisén, du är nog den mest oromantiska jävel jag känner.
Lars Winnerbäck skrev en gång frasen "Jag tror jag är mera kär i kärleken i sig än i dig". Det är nog sant och jag tycker det sammanfattar rätt mycket om varför vi söker så mycket efter den att vi kanske till och med är ihop med nån och inbillar oss att vi är kära. Nu tror ni kanske att jag talar av egen erfarenhet, och mitt svar är att jag nästan gör det. Mitt första riktiga strul var inte kärlek på allvar utan snarare en reaktion på att nån faktiskt var intresserad. Min riktiga kärlek har jag visserligen tvivlat på det är sant men jag har alltid kommit fram till att jag aldrig kommer hitta en mer fantastisk människa eller någon som passar mig bättre än min älskade hustru. Så anna, den här är till dig.

Caesars Palace - Only you

Del 5 efter många om och men

2011-01-15T00:40:00.002+01:00

Min definition av kärlek.

Pfffew...
Kärlek kan vara att titta på glamour fast man hatar det.
Kärlek kan vara att släppa någon fri med vetskapen att hen alltid kommer tillbaka.
Kärlek kan vara att spara den sista bullen.
Kärlek kan vara att bara sitta bredvid.
Kärlek kan vara makaroner och köttbullar en onsdag.
Kärlek kan vara mellan 2-7 pers
Kärlek kan vara att ligga vaken på nätterna utan att sova och vrida sig i ångest.
Kärlek kan vara att låna ut en halsduk.
Kärlek kan vara det dummaste man gjort, men det är samtidigt alltid värt det.

i övrigt säger jag som Jill Johnson: Kärleken är.

samma gamla hjulspår

2011-01-12T21:49:00.002+01:00

Avundsjuka och halvparanoida tvångsföreställningar är det en del av just nu. Inte speciellt roligt, men det är väl en del av processen antar jag. Förr eller senare vänder det. Jag vet att det kommer göra det. Men "jag är hellre glad nu än om 25 år".

Det här var en rätt tråkig och intetsägande blogg. Jag beklagar att du behövde läsa den. Det var bara något jag behövde få sagt till nån. Att det blev nätet... tja.

sockerfritt?

2011-01-04T14:30:00.003+01:00

Äh, jag kan lika gärna försöka skriva om nåt roligare. Chansen är väl större att nån kommenterar det...;)

i alla fall så har jag och anna, under influensen av några vänner, beslutat oss för att dra ner på socker. Ingen läsk, godis, kakor, saft, vetebrö eller liknande under veckorna, och välja alternativen med minst socker i butiken.

Dock har vi inte valt bort lördagsgodis och fredagsmys. Visst, det är väl inte bra, men det är ändå bättre. Så på fredagskvällar och lördagar är det fritt fram för godis (1 hg/barn, 50 g/vuxen) saft (funlights jordgubb ska visst va okej), läsk (light, till min stora förtret...) och även socker i kaffet. Jag är inte helt glad för den utvecklingen, jag är nämligen lite sur för att det faktiskt går att dricka kaffe utan.... Jag har ju gett mig den på att vissa saker inte är värda att leva livet utan, och kaffe med socker är en av dem. Men vi får se, som vanligt.

Hur går det hittils? Ja, det är väl för tidigt att säga. Men det känns inspirerande! Och det är alltid en god sak.

Det som är grejen är att vi försöker kombinera GI med att inte köpa saker med tillsatt socker. Och hittils har jag till min stora glädje konstaterat att såväl pommes som fiskpinnar och ost inte innehåller socker.Där försvann en del ångest, för jag och anna är beroende av halvfabrikat. Ja, jobbar man hela dagarna... till sist försvinner orken att "laga" mat. Då är det bra att ta fram nåt ur frysen som faktiskt är ok. Fast har nån en annan åsikt så är jag intresserad!

2011-01-04T09:40:00.002+01:00

Jag önskar att jag hade ork och lust att skriva om nåt annat än min deppression just nu, mest för min egen skull, men det är det enda som är, och ibland som det alltid ska vara det. Hitintills har jag till viss del kunnat hålla olusten stången med hjälp av vänner och bekanta. Men i senaste fasen blev vänner och bekanta en del av problemet...
Och jag menar, seriöst. Hur hanterar man att få känslor och anklagelser kastade i ansiktet på sig om man inte ens vet av att det funnits orsak till dem? Det är ju mitt problem. Jag gör stora tjädertuppar av en kycklingfjäder. Det här vet jag, men sen kommer mitt andra problem. Den obehagliga tanken att jag kanske hade rätt första gången...

Jag vill ta upp telefonen, ringa och prata ut. Men om vad? En sak som kanske inte ens hänt? Jag ringer andra, stup i kvarten. Alla säger samma sak. Spänn av, du gör för stora grejer av det. Jag vet jag vet JAG VET! Jag hatar mig själv. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte men tankarna kommer ändå och de stannar kvar vad jag än gör. Gud...jag är så trött. Jag orkar inte tillbringa min vakna tid med att oroa mig och inte ta mig för nåt. Barnen blir lidande, pappa är bara slö och de får bara se på film.

Jag kan tänka mig att en och annan tänker "Dramaqueen..." och det är nog sant. Jag överdriver. Jag poserar. Jag eskalerar i min självömkan. Men hur arg jag än blir på mig själv, hur många sparkar i arshlet jag än får, så står jag ändå kvar och sparkar på samma punkt. Jag trodde för ett tag sen att jag kunde välja bort att må dåligt. Det är som att mitt undermedvetna sitter och skrattar, pekar finger och säger som Malificent "Så, ni trodde ni kunde lura MIG?"

Egentligen borde jag inte publicera det här. Lite för privat, lite för mycket information. Men jag gör det ändå. För jag vet att jag ångrar mig om jag gör det, men ännu mer skulle jag ångra om jag inte gjorde det...

överdos - Frågestund del 3

2010-12-30T11:14:00.002+01:00

på cornelis. ibland blir det så, man fastnar för en skiva, eller en låt och sen lyssnar man sönder den. Och så har det tyvärr blivit så nu, kanske beroende på att det gick så bra att städa till den igår, idag har det inte gått att städa, sådärav har skivan fått lite sämre renommé.

Tänkte öppna upp mitt inre litegrand igen, så om nån har några frågor... oavsett om vad, jag tar emot dem och svarar på dem.

inte mer jul

2010-12-22T22:57:00.002+01:00

Fan! Jag känner ingen julstämning! Och har inte gjort det på hela december. Det är inte första gången det tar tid, men förra året kickade den in en vecka innan. Nu är det dan för dan före dopparedan och även om adventsljustakarnas milda ljus är mysigt så bringar de ingen frid direkt. Jag har liksom tänkt att "ja ja... det kommer väl om vi bara gör som vi brukar." Men sakerna har liksom gjorts utan rätt känsla i sig. Lussekatterna gjordes, pepparkaksslottet blev byggt, marsipantomtarna trycktes, och adventsljustaken kom fram. Julmat åts. Men inget inverkade på mig. Ja, ja, jag vet att det här är ett fett i-landsproblem, men ska man träffa släkten så förväntas man ju tindra.

Men jag har bestämt mig för att gå andra vägen. Istället för att försöka tvinga fram något så kör jag på att det bara är en vanlig släktsammankomst. Om jag går in för att bara ha det trevligt, försöka vara social och få mitt kaffe som det ska vara så kommer helgen att bli bra, och fan vet om man inte får lite julstämning på köpet.

Annars får man väl börja botanisera bland julspriten.

Är det långt kvar till botten?

2010-12-20T22:11:00.001+01:00

Ja, det kan man fråga sig. Jag har trott jag varit där många gånger. Men än verkar jag inte slå i sten. Eller så kanske jag börjat gräva mig neråt istället.

Jag vill inte låta överdrivet petig eller gråtmild, men vad gör man när allt som borde ge energi och livsglädje bara fungerar korta stunder? När lust alltför lätt förbyts i irritation? när man inte kan vara glad för det som är utan bara stör sig på saker?
När man konstaterat att det enda som verkar ge sinneslugn är sprit? Och det är inte ett dramaqueenuttalande, det är faktiskt så. För så lugn som jag var i fredags kväll var det länge sen.

Och hur ska man tolka att mina favoriter just nu är fuck you med cee-loo green, fuck it med Eamon och mer än vad jag har med Lars Winnerbäck?

Jag kommer publicera det här, fast jag känner att jag inte borde. Jag vill inte vara martyr. Jag vill kunna svara "bra" när folk frågar hur det är och inte "vill du har ett ärligt eller snabbt svar?"
Jag har lärt mig nu att man kan göra ett val mellan att må dåligt och må bra en dag. Men vad hjälper det att göra ett val om ens kropp och psyke kör över en hela tiden?

angående LHCF

2010-12-19T01:18:00.002+01:00

... eller egentligen allting som är en fråga om livvstil. Ingen vet någonting, alla bara tycker. Fakta som verkar tyda på att 2+2=4 kan i en annan undersökning tyda på att 2+2=87.
Ja, jag är förvirrad. Vi pratar om att börja dietera oss här hemma och prova GI eller LHCF. Och skeptiker som man är till vad iaf jag tycker låter lite extremt och småäckligt så försökte jag hitta lite info. Och det jag hittat stöder väl i stort sett min första mening. Ingen vet något. Det finns folk som provat LHCF med gott resultat och menar att detta är lösningen på all världens problem. Det finns folk som gjort exakta motsatsen. Och aldrig mötas de två. Det är alltför sällan tycker jag som folk kan säga "okej, du tror på det här och jag på det här. Vi kommer inte övertyga varandra om vad som är rätt, så vi accepterar att vi blir glada och nöjda på var sitt sätt och försöker undvika att medvetet komma på kant med varandra". Istället är det idiotförklarande till höger och vänster, ett högljutt argumenterande för alltfrån förnuftsargument till ren pajkastning. Jag har själv gjort mig skyldig till dylikt, men jag ska försöka bättra mig. Varför förneka någon ett nöje de har? Men nu vill jag dock bara säga att det gäller företrädesvis företeelser i sig. Jag förnekar ingen rätten att tro på gud. Men försöker någon sig på odemokratiska, sexistiska och allmänt fördömande åsikter i religionens namn så kommer jag reagera.
Jag förnekar ingen rätten att köpa svindyr hälsojuice. Men jag vägrar bli idiotförklarad för att jag finner produkten onödigt dyr och med största sannolikhet ekvivalent med något billigare.

Dessutom finns det en intressant disskussion jag skulle vilja se, och som faktiskt förekommer lite på facebook. I en grupp som handlar om en hälsojuice och dess fantastistka egenskaper har det dykt upp nån som, i likhet med en del andra, spyr galla över juicen. MEN hans argument är att den hälsojuice som han säljer är MYCKET bättre. Så istället för att argumentera för eller emot, låt säljarna själva debattera till döds! DET skulle jag fanimej betala för att se! OCh så kanske vi kan få det bekräftat en gång för alla vilket medel som faktiskt är bäst, ger bäst hälsa och mest sex.

ska man skriva ofta

2010-12-17T05:53:00.002+01:00

...för att få läsare alltså? Eller har jag missuppfattat nu? Jag tänkte att det väl var bättre att skriva sällan så fler får chansen att läsa, men det slår mig nu att tanken borde vara att om man skriver ofta så får folk anledning att gå in ofta för att se om det kommit nytt vilket innebär att det stora revolutionerande inlägget som kommer förändra människors liv bara kommer läsas av några få utvalda. Rena jehovas vittnen.

Nå, i ett tappert försök att vara efter min tid kommer jag skriva mycket idag. vi får väl se, alltid får man nån kommentar. Jag har ju ärligt ingen aning om vilka som läser det här, om ens några. det var lättare på lunar för där såg man ju vilka som varit inne och läst. Och att om man skrev om sex så fick man fler träffar. Fast jag vet inte... vad gäller sex så säger jag som Lennon, det är roligare att syssla med det än läsa om det, och det kan jag nog stå för också. Jag är ingen stor läsare av erotiska noveller, men beskrivningarna av hur man bångar är ofta väldigt ordrika och känns nästan som författaren ligger där och tänker "exakt HUR känns det här nu? Tränger jag in i henne som en bil mellan två daggfuktiga buskar eller tränger jag bara in med min hårda manlighet? " Jag tycker inte man tänker sådär jäkla mycket när man bångar. Om det är nån gång man "be here now" så är det väl då?

Allt för mycket dynga

2010-12-16T22:04:00.003+01:00

...tynger mig. Eller, nä, faktiskt inte. Jag har roat mig med att googla lite om hälsodrycker. Vemma och kyäni och sånt. Och förutom de informerande hemsidorna så är det mesta man finner diskussioner på flashback. Det är rätt smidigt, för man får, om man bara är öppen, argument för både om saker är bra eller dåliga på ett ganska hyfsat sätt. Men det som jag tycker är roligt är det faktum att samtliga tre diskussioner jag läst påminner om en jag hade med Andurs en gång om huruvida det fanns positiva sidor med Religion eller inte. Jag tyckte att det fanns några, och han tyckte ... inte det. Vi höll nog på i drygt en halvtimme innan vi gav upp.

Men i alla fall, i dessa disskussioner fann jag liksom... sökandet efter gud. De som funnit honom hade mer en känsla än direkta fakta, och de som hade direkta fakta hade inte så mycket känsla. Det var faktiskt rätt kul i sina bästa stunder.

Nu till nåt helt annat, jag fick vara jourhavande nörd i dag! En bekant undrade vad det var för gult isbrytarliknande de sett på spåret idag. Efter lite funderande kom jag fram till att det var ett Tb-lok, eller DLL som det heter numer... jag älskar när jag får grotta ner mig:)

inte dag 5

2010-12-10T11:23:00.002+01:00

Jag är inte på den platsen i mitt liv att jag kan skriva en blogg om kärlek idag. Jag tänkte bara säga att jag går på jävligt tunn is och att skillnaden mellan en bra dag och en dålig dag i värsta fall är en statusuppdatering på facebook. Så därför tänker jag belägga mig själv med facebookförbud exakt från nu och fram till måndag. Det borde inte bli så svårt, för jag ska ändå inte vara hemma.

I morgon ska TRASA sjunga på julstämning i skövde kulturhus. Det ska bli intressant, jag är skitnervös. Folk kommer ju lyssna på oss! Det blir också DEBY för vår prospect Anastasia att uppträda med oss inför publik. Sen bär det till vara och julbord med familjen. Och på söndag... tja... man kanske ska gå i kyrkan.

Dag 4 - lite vid sidan men ändå relaterat

2010-12-06T07:38:00.002+01:00

Dagens tema är vad har jag ätit idag. Och eftersom jag skriver detta 07:38 skulle man ju kunna tro att det inte är så mycket. MEN det är det inte heller.

Jag har inte ätit nog för att kunna skriva så mycket, och jag har inte ätit nåt speciellt på sista tiden som är värt att skriva om. Jag gillar att laga mat, men har en tämligen otacksam publik i det att mina barn rynkar på näsan åt rätt mycket. inte för att det hindrar mig, men lite roligt vore det ju om de sa "Pappa, vad gott det här är" om nåt annat än varmkorv. Fast lite orättvis är jag. De gillar köttbullar också.

Nä, jag återkommer i em, menjag kan nämna en känsla jag haft nu på morgonen som jag tycker är rejält motsägelsefull, men lika förbannat finns den där. Som en existerande paradox. Att vara så hungrig som man behöver kräkas. Och det enda som hjälper är att äta och det sista man vill är att stoppa in något i munnen. Därav blev min frukost idag en halv deciliter jordgubbasfil.

dag 3: Mina föräldrar

2010-12-02T22:29:00.002+01:00

Anledningen till att det har dröjt är att jag inte har nån lust att skriva om mina föräldrar. Det är något av ett sår, för jag har kommit till den intressanta slutsatsen att jag egentligen inte gillar dom nåt vidare. Men, man kan inte skriva scen 2 utan att göra scen 1, så låt gå för en snabbis då, innan vi går vidare.

Jag har gamla föräldrar. Min far är född 1939, min mor 1946.
Min far heter Alf Larsson. Han är född i Vinninga, och han bär på svårläkta sår efter att ha växt upp utan kärlek. Han var yngst av nio syskon och bodde på barnhem de tre första åren av sitt liv. Han har haft tusen yrken och bott på tusen ställen innan han slog sig till ro som konditor, vilket tydligen är en bagare som specialicerat sig på bakelser och tårtor. Så gifte han sig och trodde väl att det var livet och fick ett barn. Men det sket sig, barnet är för övrigt min syster. Hon är 16 år äldre än mig, så ingen tror att jag har en syster. Han blev ledsen, och än mer bitter. Så träffade han mor. Hur de träffades vet jag inte, de har aldrig sagt det, och jag har faktiskt aldrig frågat.

Mor heter Anita Frisén-Larsson. Hon är född i Vara, dotter till en hemmafru och en manufakturaffärsexpedit. Partiet mellan mormor och morfar var intressant, det var något av ett resonemangsparti och mormor var tämligen bitter över detta. Det finns ett stort sågverk i Levene, och varje gång vi åkte förbi där så sa hon alltid att det kunde hon ha ägt nu om hon inte gift sig med erik. Ja, av detta äktenskap blev det ett enda barn. Min ömma moder, som hela sitt liv var bunden vid sin mor genom grava skuldkänslor. Mormor var mycket bra på det.

Det slår mig att hur fan morsan och farsan kom sig för att slå sina påsar ihop fattar jag inte. Hon måste försökt bryta sig loss, för nåt kap var han inte. Jobbade på B&W, hade en dotter ur ett tidigare äktenskap, och var dessutom sosse. Mor var, och är råmoderat. i alla fall, de kamperade ihop i drygt 8 år innan de gifte sig 1979. I februari 1980 föddes jag, och jag har alltid misstänkt att det var tvunget att de gifte sig.
Under hela min uppväxt kämpade min far mot mormor om mor. Till sist dog mormor och just när det verkade som de till sist skulle kunna börja leva... så fick morsan MS. Då gick luften ur henne. Och sen dess har hon ägnat sig åt att dö långsamt.

Jag hade dock en bra barndom. Jag Men det är dumt att vara ensambarn, man blir bortskämd och får en skev självbild. Det är därför jag har skaffat tre egna.

Jag blev för övrigt avundsjuk på Martin.

smoke rings

2010-11-19T06:04:00.001+01:00

Is it my imagination
Or have I finally found something worth living for?
I was looking for some action
But all I found was cigarettes and alcohol

It's just like a cigarette,
its something that I do
Once in a while but between me and you
It's just like a cigarette
Nobodys really fooled
I don't want the truth
I just wanna fell fuckin' cool

Cigarettes, cigarettes and cheap champagne
Watching movies in the dark but really listening to the rain
Jealousy, two years of tainted history
Swallowed whole can dig a hole deeper then any cemetery

Ska inte säga nåt till nån
Jag vet, det är vår hemlighet
Vi finns bara någonstans mellan dröm och verklighet
Där finns vår hemlighet

Jag fimpar kvällens sista cigarett, du ler
Om nån minut så går jag härifrån och då ses vi
Nog aldrig mer

I gave up coffee and cigarettes
I hate to say it hasn't helped me yet
I thought my problems would just dissipate
And all my pain would be in yesterday

Living on a diet of Chocolates & Cigarettes
I wanna call you again
Ill drink tea sometimes when its cold
This is getting old
I call you again

I lock my door and stay in bed
I dream of love in gold and red
It may be silly but I do it anyway
I think of you and what you said
What's going on inside my head
Some days are made for smoking

I himlen är det nånting trasigt
I himlen växer det ett hål
Och det här är en resa
Med en enkel biljett
Så jag tar och rundar av nu
Och tänder mig en cigarett

First line of the blues...

2010-11-17T09:46:00.002+01:00

Del 2: Min första kärlek.

Vilken fråga... det har funnits tillfällen i livet när jag tvivlat på om jag kunnat känna kärlek överhuvud. Ja, sen ca åtta år tillbaka så, iofsg... "I'm in love for the first time, don't you know it's gonna last
It's a love that last forever, it's a love that has no past"
Bonuspoäng om ni tar den.

Men innan dess då? Det fanns ju Sofie. Vi var faktiskt ihop, på lågstadiet. Men om det var kärlek... nä, snarare lite mer bättre kompisar bara. Sen trodde jag nog jag var kär i många, men det fanns en förbannelse... så fort jag sa nåt till personen så försvann allt! Allt!

Sen var det Jenny. Mitt första försök att skriva en låt handlade om henne "Jag vill inte skriva en stor roman, jag vill bara vara ett blad... i jennys dagbok. Ett enda blad... i jennys dagbok". Fan vet om hon ens hade nån. Vi strulade lite i två veckor. Sen kom hon på att jag inte var nåt att ha.

Sen var det Tess. Som jag än idag inte vet om jag älskade eller bara fann otroligt fascinerande.

Sen var det Beatrice som på nåt sätt fortfarande har en bit av mitt hjärta kvar, men mest för att hon var så... ja.

Sen kom Anna, och sen dess har det varit vi. I lust och nöd, i regn och storm har det varit vi. Kanske är det så. Kanske min första kärlek var den som kom till mig i buss 200 mot skara. Den första sommaren ihop, fylld av enorma tvivel. Vill jag, kan jag, gör jag rätt mot mig, gör jag rätt mot henne? Men så en morgon på vägen till Scan, klockan kvart i räva så tänkte jag "Nu gäller det! Om jag i detta nu inte kan säga 'Jag älskar henne' och mena det så är det över" Men då var det som ett stort lugn föll över mig. Det var som att en solstråle råkade bryta igenom den i övrigt molniga himlen, och lyste på mig. Jag sa tyst för mig själv "Jag älskar henne." Och så en gång till "Jag älskar henne" och så, relativt högt "Tamejfan, jag älskar henne!"
Det hjälpte upp en i övrigt träig arbetsdag och det är en av få gånger jag kännt mig riktigt genuint lycklig.

Att lida skeppsbrott är att börja bygga upp på nytt

2010-11-16T12:02:00.002+01:00

... så efter den föregående synnerligen ärliga och självutlämnande tiraden som faktiskt var alltigenom sann om än gravt obehaglig så ska jag försöka igen.

och eftersom man ska hänvisa till andra så snor jag Sarhas upplägg. Det kan vara skönt att bara börja om på nytt ibland.
1. Presentera dig själv.

Tjae... Man, heter markus Frisén, kristnades till Klas Markus Larsson en gång i tiden, bytte namn för att markera att jag fyllt 18 och gav mig sen ut i världen.
Allt jag kan kommer från Vara där jag är uppvuxen och allt jag inte kan kommer från Skövde där jag bor nu. Jag är gift, straight (vilket jag ibland tycker är lite tråkigt) och har tre barn med exakt två år mellan varje. Väldigt bra tycker jag som gillar regelbundna avstånd. Jag tänker alldeles för mycket på ovesäntliga saker som i bästa fall inte spelar nån roll och i sämsta fall gör mig ledsen.
mitt motto i livet har varierat, men i stort kan man sammanfatta det med "Jag vet inte vart jag vill eller vart jag är på väg men jag vet att jag vill dit!"
Tidsoptimist, spelar gitarr( favorittonart D), sax, bas, munspel, tvättbräda och piano. Kunskapsnivå i fallande ordning. Är i mina bästa stunder mycket spirituell, i mina sämsta stunder ungefär lika rolig som en halsinfektion.
Jag föddes naiv, positiv och med framtidstro. Jag var till och med kristen som liten. Jag förlorade allt och blev cyniker på heltid 1994, men jag har kvar mina smilgropar som en påminnelse om den tid som flytt.
Jag är bra på att börja prata eller skriva, men har svårt att sätta punkt. Och om jag inte kan komma på ett bra avslut kan man lika gärna bara bryta mitt

Om man bara visste säkert...

2010-11-14T20:32:00.002+01:00

Jag vet inte... men jag ska förhoppningsvis veta på onsdag.

Jag har varit deppig förut. Både över värre saker och mer seriöst. Men det här är den längsta perioden hittils, den startade i slutet av augusti och klumpen i magen har inte försvunnit. Den har gömt sig ibland, men den har alltid kommit tillbaka, av nya skäl och med nya förbättrade krafter.

Å jag är så trött på mig själv. Varför kan jag inte vara nöjd med det liv jag lever? Varför ska avundsjukan bita mig varje gång jag hör om andras framgång? Varför kan jag inte se att jag har kvaliteter utan genomgående racka ner på mig själv? Fem gånger nu har deppigheten kommit sen augusti och varje gång jag tror att allt är tillbaka på normala siffror sjunker jag ner till noll när jag minst anar det.

Jag har försökt döva rösterna i huvudet. Jag har pratat med vänner. Jag har rökt en otrolig mängd cigaretter. Jag har letat musik på spotify. Jag har gjort saker med familjen. Jag har spelat musik. Jag har skrivit dikter. Jag har haft mer sex. Jag har dränkt min lever i sprit. Jag har sökt nya jobb. Och för all del, allt hjälper. För stunden. Men snart nog är jag där igen, och nu räcker det. På onsdag ska jag prata med en läkare. För det här är inte friskt. Man ska inte må så här, man ska inte vara så här missunsam, man ska inte... En gång för alla ska jag få veta. är jag deprimerad eller bara nedstämd. Har jag problem eller inte? Åh,det vore så skönt att få veta. Att slippa allt tvivel...

Men allt är inte helt negativt. Jag har fått tillbaka min kreativitet. Jag har skrivit mer på de senaste dagarna än jag gjort på länge. En kärleksdikt till min älskade anna, för utan henne skulle jag inte gått upp ur sängen ens. Två låttexter till Anders, sprungna ur ångest och otillfredställelse, men rätt bra ändå. Och två dagsedlar, som jag spridit till världen under namnet SMS-poeten. Den ena ska ni få se, som en slags munter avslutning till en mastig och som vanligt gnällig blogg.

Efter en blöt kväll så tänker man ju klarare än vanligt. Juh. Alltså:
Till sist, jag ser allt klart
allting faller på plats
I vinet som jag drack så fann jag visdom!
Meningen med livet, i en kort och enkel sats:
"asha, kakrmpl russinkaka ichkoml!

en beskrivning av mitt frukostbord just nu

2010-10-14T08:32:00.002+02:00

Ingen äter där. JAg sitter vid laptopen och försöker skriva ett bra blogginlägg. Robin håller på och ritar av sina kompisar och blir sur när hon inte får deras hår rätt.
Sam fick en skål ringar att försöka plocka med... och exakt alla ligger nu på golvet. Snart får vi överväga att sluta flaskmata honom så han i ren desperation MÅSTE stoppa saker i munnen för att stävja sin hunger.
Jag ser nu att diskningen misslyckats. Den tallrik jag trodde var ren och åt flingor i har rester av bolognese på ena sidan. Ja ja, alltid bra med proteiner.

I soffan ligger kim och ser på bolibompa. Lillan har en extremt lång uppstart på mornarna och hon måste få komma till i sin takt annars så kommer man ingenstans med henne. Snart ska jag ge henne lite ringar i alla fall. Äta måste man ju. tycker alla. Utom sam.

En dag som denna vill man resa till Paris. Men det blir personalmöte i falköping. Jääla skit faan.

mer gnäll - ingen bättring i sikte

2010-10-09T21:49:00.003+02:00

Sist försökte jag övertyga världen att det var det politiska läget i Sverige som jag upprördes över. Sen dess har jag kommit till den mer mogna insikten att allt bara ändå är skit och vi har vad vi förtjänar.

Jag har höstdepp. Så enkelt är det. Jag är 30 år, inte riktigt medelålders men inte ungdom heller. Visst har jag tre barn och en underbar fru, men en svag känsla av att jag slösat bort mitt liv på ovesäntligheter smyger sig in.

Det är så simpelt. Jag vill inte bli gammal och äldre. Jag vill vara 28 tills jag dör eller ännu längre. Jag menar, hur kul är det att se sig själv tyna bort. Hur kul är det att inse att det man tyckte var tufft och ballt är lika ute som staketet på vår uteplats. Hur kul är det att veta att hur man än känner sig inuti, så tänker folk "Gubbe" när de ser en.

Jag är trött på det här. Jag är trött på att vara ledsen och arg över sånt jag inte kan göra nåt åt ändå. Inte ens cynismerna är nå roligt längre.

SÅ i ett tappert försök att muntra upp mig själv, här kommer veckans 5-i-topp! Saker som gör mig glad.
1. Vänner, familj och kompisar. Att ni står ut med mig är kanske det största, att ni faktiskt försöker få mig må bättre är helt otroligt. Tack för att ni finns.
2.Musik. Ja, fånigt och grundläggande kanske. Men kvällens trasa-gig, och ett litet Jam med Jessica i Onsdags har fått mig att minnas hur kul det verkligen är med musik.
3.Att resa. Älsklingen överraskade mig med en plan på en gemensam barnfri helg framöver. Jag ser fram emot detta med nästan barnslig iver.
4.Emil Jensen och Martin Westerström. Det finns alldeles för få människor här i världen som är positiva i grunden. Jag säger som John och Yoko, istället för att säga vad vi är emot borde vi säga vad vi är FÖR.
5.Mina underbara små ungar. Lilla fröken Robin Frisén, lika lillgammal och lömsk som jag i hennes ålder; Yrvädret Kim som man aldrig riktigt vet var man har eller just exakt det; Orkanen Sam som är allt som jag aldrig var... Jag älskar er.

Tiden har runnit under broarna där livet flyter fram

2010-10-07T00:01:00.003+02:00

Tack Lasse Kronér för den raden.

Få människor har väl missat att jag inte mår nåt vidare just nu.
Vad kanske inte så många vet är att det beror på valresultatet.
Jag försöker verkligen vara positiv, men jag är i grund och botten misantrop,
och det har inte blivit bättre.

Att SD kom in i riksdagen är ju tråkigt, men den senaste veckan har ändå lärt mig att den största effekten de kommer få på svensk politik är inte att de kommer få sverige mer rasistiskt, de kommer få de etablerade partierna att framstå som bättre än de är.
Det går att hitta SDs åsikter hos i princip samtliga partier. FP vill reglera invandring. Bögfobi finns hos KD. S har talat om att skärpa straffen. Så att de etablerade partierna vill framstå som ljusets riddarvakter klingar lite falskt.
Är det kanske därför ingen törs ta debatten med SD? För att skillnaderna skulle framstå som så små?
När det gäller SD tycker jag folk hänger upp sig väl mycket på invandrarpolitiken. Det finns ju andra tveksamma åsikter också, som frågor om homosexualitet, kvinnofrihet, adoption och kriminalvård. Hur är det med dem? Varför kan ingen prova på att ge sig på dem så debattörerna får nåt annat att göra än att förklara varför de inte är rasister?

Ibland känns den demokratiska processen som en del i ett försök att skilja folket från makten. Makt Korrumperar, och varför i helvete inte SAP har försökt revidera sin status som betongsossar tidigare övergår mitt förstånd.

Jag googlade min blogg för att jag inte mindes vad jag hade för adress, den första länken som kom upp visade att det fanns bloggar med 100% mer inflytande än min.
Det var ju trist, men ingen överraskning.

Ganska mycket raljeri, så här följer min tes, som vanligt: debattera för helvete med SD om ni nu tycker de har så fel! Men att hota med stryk och våld mot folk är att göra sig lika usel som SA en gång i tiden i tyskland! AFA borde ägna sig åt debatter och föreläsningar och inte slagsmål! Och sverige behöver ett nytt socio-liberalt parti som består av människor som vet vad verkligheten vill säga och inte vill säga det de tror är verklighet! Det är proffsen som gör så att rosorna dör, ge mig hellre en glad amatör!

en sommar på Scan. del de ette

2010-08-11T17:25:00.003+02:00

För åtta år sen var det vad jag gjorde, och här kommer lite blandade inlägg från då.

Skitjobbet har börjat!
måndag 10 juni 2002
10 läsare totalt

Kära dagbok.
Det åskar. Jag vet inte hur det påverkar bredband, men jag avslutade i alla fall mitt samtal med mor fortare än beräknat. Som titeln antyder har jag alltså börjat sommarjobba. Igen. Man är väl för gammal men vafan, så länge dom tar in en så. i år jobbar jag på Scan, i grovsågningen. Som namnet antyder är det här de halva grisarna finfördelas innan de portioneras ut till styckarna. Sommarjobbarna har dock inget med sågningen att göra, då detta bedöms som allt för stor kostnadsförlust vid inlärningen. Istället får vi enbart... Ja vad kallas det? Kasta upp de färdiga köttstyckena på ”julgranar”. En rörställning med krokar på. Ser ut som en julgran om man fantiserar lite. Detta plus att köra ut det till styckarna. Det är tungt och lite teknik men det kommer med rutinen. Det verkar vara schyssta killar man jobbar med så det ska nog gå bra till sist. Nu är man ju med från början och slipper dessutom känna sig som påläggskalv, även om det inte är ovanligt med släktningar inom fabriken. Fattar ni? Sommarjobbarna är påfallande ofta släkt med ordinarie personal alltså. Varför dom tog mig vet jag inte, dom tyckte väl att åldern och det gav effekt. Om jag minns min ansökan rätt så fick jag inget av de jobb jag ville ha. Jag ville ha kontorsjobb men vafan... Jag får trots allt betalt. Yummi. Det är långa pass men 6-timmars dag är nog ändå uthärdligt. Definitivt. En dag avklarad. 44 kvar.

Jag ska ringa Älskling sen. Jag saknade henne på bussen och jag saknar henne nu. Men snart är hon här hos mig igen. ÅÅÅÅHHHH...vad onsdag är långt borta.

Jag hatar mitt jobb
torsdag 13 juni 2002
9 läsare totalt

Det är dåligt för kroppen men jag gör det ändå.
Rock’n’roll tar död på mig.

Fast egentligen är det grisjobbet som gör det. Jag vantirvides efter två dagar. Igår vantrivdes ja ginte så farligt men idag gick det åt helvete så nu vantrivs jag igen. Det går väl i vågor. Men jag ska inte ge tappt! Mitt proletära arv som jag tjatat om ska icke komma på skam! Jag ska visa mitt värde som arbetare. Låt vara en lat och klantig men det fanns allt sådana också. I morgon är det i alla fall fredag... och nästa vecka är det bara fyra dagars jobb i och med midsommarafton... ja... Fram för fler helger under sommaren! Då ska vi se...40 dagar kvar. Och nu regnar det också... kanske det blir syndaflod? Börjar bli dags för det nu. Hoppas det regnar på Hultsfred.

Wits:
-Det var ju skam vad det brinner i gården där borta.
-Homen.
-Där gör han nog en stor förlust.
-Åja, inte större än att han kan bära den.
-Vet du vem det är som äger den?
-Ja. Det är jag.

Mygel och midsommar
onsdag 19 juni 2002
7 läsare totalt

Kära dagbok

I dag fuskade jag mig febersvag. eller snarare, jag myglade fram en sjukledighet för att få sova ut. Jag har haft en diskutabel dag, men jag kan i alla fall skryta med att jaginte gjorde något annat än att vila upp mig. jag ringde och sa att jag var hängig och ingen kan förneka att jag var jävligt hängig när jag ringde. Men i morgon ska här jobbas igen. Fy fan. Jag ska till Råbert nu, sen ska jag bort till Norrmalm och handla lite frukt och mat tills i morgon. Intressant? Nä, inte särskilt. Tänkte mest säga att jag ska åka till Tranås och älskling i morgon. Fy vad jag saknar henne nu. Men i morgon 16.09 bär det av. Fi fan. Jag tror vi säger så.

Midsommar ett par dagar efter
måndag 24 juni 2002
8 läsare totalt

Kära dagbok!

Det tog två dagar att skriva den här dagboken men det får skyllas på trötthet. Nu finns inte mycket att säga om midsommarhelgen, den var ganska tråkig. jag var med Anna och det hennes familj gör på midsommar är att åka till Annas morbror och ha tråkigt. Alltså gjorde vi det. Fast vad gör man inte för att få vara med sitt hjärtas kär? Och det var trots allt bättre än ingenting, vad man än kan tro. Det enda roliga var den fotbollsturnering som Oskar, pinan till lillebror som Anna ligger inne med ordnade med sig själv, Mats (fadern) och Janne (Morbror). Den vart väl halvkul men det roligaste var det homosexuella inslaget i mitten, när Jannes hund Rosso hoppade på Janne när han låg ner och begynte... våldta honom typ. Detta upprepades fyra gånger. Jag säger inte att vi höll på att skratta rått ihjäl oss men det gjorde vi. Vad vi gjorde i övrigt var väl att äta smultron, följa fotbollen och önska sig nån annanstans. Jo förresten. Anna köpte mig en regnrock på ÖB i Norrköping på vägen hem till Tranås. I övrigt bara några reflektioner.

Sex utomhus är aldrig fel, speciellt inte efter bad.
Det är inte lätt att hålla upp skenet av att vara glad när de som ska föreställa föredömen inte ens försöker.
Knarrande sängar, sex och vakna föräldrar går ALDRIG ihop.
riktigt tråkiga helger gör att man blir grinig och skapar hål i relationer.
Anna kommer hit på lördag tror jag. Ännu en anledning att genomlida en arbetsvecka. 34 dagar kvar.

14:56

Kära dagbok. Jag kom precis på att det faktiskt inte vore fel att skriva lite mer vad som händer. Jag har slutat med de djuplodande analyserna om var jag står just nu och nöjer mig med torra fakta vilket inte är så kul. Emellertid tänkte jag inte skriva nåt sånt nu heller för jag orkar inte med att tänka på det. Jobbet är jävligt nog utan att man ska behöva fundera på vad man ska göra sen. Men i alla fall ett par små kommentarer, en lägesrapport.

1. Jag har börjat använda mer kvinnokkläder. I båda fallen av en slump och på grund av vatten. När jag och mimo hälsade på hos Hanna blötte jag ner byxorna i havet (fråga mig inte varför) och fick låna en sarong. Hoppas Hanna inte vill ha tillbaks den för den är grymt skön. När jag var hos anna på midsommar gjorde regnet mina byxor pissvåta och utan byte och med ett tåg som väntade fick jag låna ett par av älsklings. De passar bra och är sköna så den ökade frekvensen är inget jag sörjer.

2. Spexet är ju klart nu och fyra månaders underbart och roligt arbete är slut. Det är synd. Låttexterna är kvar. Det är visserligen kul men inte riktigt lika... Jag får ju göra det själv.

3. Spexet ja. Det blir nog orkestern i höst, jag kommer inte hinna nåt annat.

4. Nån kanske skulle säga att jag blivit sexfixerad sen jag blev ihop med Anna. Det har en mycket naturlig förklaring. För första gången i mitt liv har jag ett sexliv. Är det då så konstigt att jag är helt och hållet uppfylld av det?

5. Uppsatsen och anthraxet är INTE skrivet. Jag orkar inte tänke när jobbet är klart säger jag till mig själv och fokuserar på det lustfyllda. Det blir aldrig nån Ivar-Lo av mig.

6. Bara en kommentar till nuläget, jag funderar på att duscha samt bränna iväg till McDonalds för mat och sen dra ner på stan och köpa kläder. Jag behöver sockar.

7. hoppar vi över.

8. Det märks att jag börjar få svårt att komma på punkter va? Jag tänkte ta upp till tio. Undras vad jag ska ta nu... Jo. jag msåte försöka komma vidare i livet. Jag måste masa mig till arbetsförmedlingen, eller ringa det där samtalet eller bara lämna in en filmrulle. Men jag gör det inte. Fast jag ska nog betala hyran. Minsta möjliga underhåll eftersom verksamheten snart ska läggas ner. Då vete fan om inte Vespan är Z4:an.

9. Jag tänkte att jag skulle vänta med eldarjobb tills augusti men fan vet om jag kan hålla mig. Det blir inget än men snart så.

10. Om jag nån gång blir far så ska jag bli hemmapappa. Det har jag gett mig fan på.

Inget vidare rus
söndag 7 juli 2002
8 läsare totalt

Och på fredan sitter man och knotar om att om tre dagar är det måndag igen...

Kära dagbok. Sommarjobb ger kanske pengar men det dödar fanimej sommaren. Och inte kan man åka och bada för det har man mingen bil till... Denna veckan ska jag fanimej leva när jag inte jobbar. För nu har jag bil. Och mat. Jag har alltså flyttat hem en vecka. Jag skiter i prestigen, här handlar det om ekonomin.

I övrigt rekommenderas stadigt www.bonton.se. Hans lindströms sida. Kanske lite tråkig men han lägger ständigt ut nya sketroliga bilder i arkivet. Vilken annan tecknare är så generös?

Åh vilken morgon.
söndag 14 juli 2002
6 läsare totalt

Åh vad jag älskar henne. Och vad hon älskar mig. hon älskar mig så mycket att hon håller på sig.

Ingalunda kunde jag inleda denna dagbok med allvar. Det ni läst är en del av en liten monolog och missförstådd kärlek från en jönsig pjäs. Jag vill bara säga att

jag saknar henne och jag älskar henne. Jag älskar henne och jag saknar henne. Jag saknar henne så mycket att det värker i mitt svettiga och ganska äckliga bröst. Jag vill att hon ska vara här hos mig så att jag får lägga mina armar om henne och viska på det där mumlande sättet så ingen hör vad jag säger hur mycket jag älskar henne. Jag vill somna bredvid henne på natten och få känna att den där varelsen som ligger bredvid mig faktiskt gör det frivilligt, jag vill vakna med henne i morgon och höra henne säga ”Jag behöver inte gå upp på lääänge... Jag tror jag ska somna om och inte vakna förrän tio”. Det h’änder att jag stannar upp på stan och tänker ”Jag har faktiskt en flickvän. Jag, Markus Frisén, avfödan som huggormarna ratar faktiskt har en flickvän. Som tycker om honom, som vill vara med honom och som tycker det är roligt att han ringer. Men jag då? Tycker inte jag om henne, vill jag inte vara med henne och spricker inte mitt surmulna åskväders ansikte upp i ett fejkartat leende när hon ringer? Om nån svarar nej, var vänlig och dra er långt åt helvete och stanna där.

Jag gillar inte att ta dem orden i min mun, vafan, jag äger inte henne... men hon är väl min? Eller va? Och jag är väl hennes?

Usch, ont.
måndag 15 juli 2002
10 läsare totalt

Kära dagbok. Idag måste jag ta ett viktigt steg i mitt liv. Men som vanligt så drar jag mig för det i det längsta men det måste ske.

På Lördag blir det demonstration mot mitt jobb. Man kan ju alltid hoppas på kravaller eller att dom bränner ner skiten. Fast det är lite synd mot dom som behöver jobben förståss...

Ja, usch. Ont.

Kommentarer: Någon redigering av stavfel har jag inte gjort, men däremot har jag tagit bort de sångtexter som jag la in ibland för att fylla ut. De gjorde ingen skillnad tycker jag. Bloggarna talar väl för sig själv, men jag kan ju kommentera det där med hemmapappa. Som att det är mindre att göra då... Jo, att skriva Anthrax, abstract hette det. Men jag tyckte väl anthrax var roligare. Eller så ville jag bara ha uppmärksamhet.

Best of...

2010-08-03T23:55:00.004+02:00

Efter som Lunarstorm i skrivande stund snart gått ur tiden så föanleder det mig att se tillbaka. Under sju år delade jag mina tankar om världen på Lunarstorm, en del var riktigt jobbiga, en del var sjukt pretto men en del var faktiskt rätt bra. Så för att slippa hitta på nåt nytt att blogga om ska jag framöver bjuda på "best of markus Lunarblogg 2001-2008". Det blir lite som en version med kommentarer. Ni fattar principen nedanför, och det här är en grej jag saknar. Man kunde se hur många och vilka som läste. Det kan jag inte här. Men men, skitsamma. Nu kör vi!

du och jag döden
Tors 11 aug 2005 23:29
Övrigt, 14 läsare totalt

Jag har idag mött döden på allvar. Det var egentligen inte särskilt dramatiskt ändå.
En dam som jag släppt av för att hon skulle få gå på toa kom ut från toaletten och klagade över att hon kände sig svag. Några minuter senare förlorade hon medvetandet. Jag ringde ambulans och, ja, dom var ju där snabbt. Men hon klarade sig inte.

Naturligtvis är det inte helt behagligt att se en människa dö, även om det trots allt var ganska stillsamt men det som berörde mig mest var nog den totala ovärdigheten.
Ett gott sätt att dö är på scenen med hundratals människor omkring sig och att man får gå med ett leende på läpparna.
Ett bra sätt att dö är med familj och vänner samlade.

Men det här.

Hennes sällskap: en taxichaufför och husets ägarinna som hon aldrig träffat tidigare, bara delat taxi med i drygt 1½ h.
Det sista hon gjorde var att gå på toaletten.
Huset var mörkt, grått och luktade ganska unket.
Hon var 40 minuter från att komma hem till sin man. 10 minuter från Apoteket där hon skulle hämtat ut antibiotika.
Bland det sista hon hörde var taxichauffören fråga "Vill du ha vatten"
Hennes sista ord var "tack". En klunk, sen tappade hon flaskan.
Sen satt hon där, med halvöppen mun, med några halvsmälta bitar dextrosol i munnen, dreglandes och flämtandes.
Precis så förnedrande kan döden vara.
Jag tycker synd om Ulla-Britt. Hon var värd bättre. Men hon fick i alla fall kissa först.

Kommentar: Jag tycker den talar rätt mycket för sig själv. Tilläggas kan att jag aldrig kommer glömma vilket hus det var. Jag ser det ibland, det ligger strax bredvid vägen mellan Skara och Lidköping. Vidare skulle jag säga att den sista meningen är ett fall av ofrivillig humor. Jag hade nog inte tänkt det som ett skämt, bara en jordnära anmärkning. I övrigt så har ingen dött från mig sedan dess, men det hindrar inte från att jag är konstant oroad för det.

för länge sen...

2010-08-03T23:22:00.001+02:00

... var det val i sverige. Då skrev jag detta, fast på Lunarstorm. Råkade läsa det igen, och tyckte faktiskt det var lite tänkvärt...

Det känns tungt. Valet är ca en vecka gammalt, men det känns fortfarande tungt. Jag borde inte vara bitter, jag borde inte vara förvånad. Men det känns ändå inte helt hundra. Jag kan inte säga att jagsympatiserar med Reinfeld. Jag tror inte riktigt på alliansens förmåga att hålla ihop. Jag tror inte att en sänkning av A-kassan är rätta vägen att gå, och jämställdhetspolitiken känns lätt i gungning.

Samtidigt kan jag inte säga att Socialdemokraterna förtjänade en seger. 12 år, varav åtminstone sex borde kunnat användas till att stävja arbetslösheten, och minska främlingsfientligheten. Nä, förlusten var fullt rimlig. Och så är vi äntligen av med Persson.

Så här har du mig Fredrik. En gråsosse bland alla andra. Jag röstade inte på dig, men du ska ändå styra över mig. Grattis. Njut av din seger och halv socialismens nederlag. Men... lova mig en sak. Se till att det faktiskt blir bättre. Visa att ni kan vara sådär nya och bra och faktiskt visa att det blir bättre och inte bara byta kartong och hoppas att nya flashiga typsnitt ska få folk att tror att produkten blir bättre. Visa att ni gör skillnad. Lova att du gör ditt bästa. Inte för din skull. Inte för min skull. Men för alla långtidsarbetslösa och sjukskrivna som stängts utefrån arbetsmarknaden. För alla studenter som försöker få ekonomin att gå ihop. För alla pensionärer som tycker att det är trevligt att åka till fotvården för att "då får man se sig om lite". För deras skull. För sveriges skull.

Ett nytt bryt

2010-07-29T21:55:00.002+02:00

Överallt omkring mig finns det människor med riktiga, välbetalda och intressanta jobb. Och har de inte det så befinner sig de i alla fall på väg någonstans som verkar vettigt. Medans jag... Jag... jag har ägnat ett par år åt att försöka vara nöjd med det jag har, vara glad för den jag är, men för att uttrycka det direkt: Jag har läst 5 år på högskola för att sedan köra taxi.

Åh, vad jag vill förändra min livssituation! Slippa drömma om ett annat liv, faktiskt få ett annat liv!

Men... det är ju alltid det. Vad är det som hindrar mig? Helt enkelt att jag inte vet var jag ska börja. Ett nytt jobb? Knappast, jag har ingen kompetens för nåt känns det som. Köra taxi nån annanstans? Det går bort, arbetstiderna kräver dagisbyte, och det vill jag inte utsätta barnen för. Utbilda mig då, så jag kan få ett annat jobb? Jo... men då blir det ett ekonomiskt bortfall som kommer bli kännbart, särskilt kännbart med tre barn. Och dessutom: vad vill jag bli? Jag har inte riktigt möjlighet, varken ekonomsikt eller tidsmässigt att kunna ändra mig, hoppa lite som jag vill.

nå, nu vet jag att det finns många experter därute som vet hur man löser sådana här situationer, så det är väl lika bra att öppna upp. Jag behöver hjälp. Om nån är villig att ge den.

Det har hänt att folk blivit förvånade när jag sagt att jag haft dåligt självförtroende. Hur kan det vara förenligt med förmågan att stå på en scen och göra vad skit som helst? Eller skriva ett manus? Eller sjunga offentligt? Tja... det beror nog på att jag aldrig sett det som nåt särskilt. Herregud, det är väl inget, det fixar vi på en kvart. Nej, det som hade betytt nåt för mig är om jag haft dessa förmågor:
1. social förmåga. Jag är blyg, obekväm bland folk, och kommer aldrig på nåt bra att säga i känsliga situationer. Jag är en usel lyssnare och jag måste ibland anstränga mig för att visa empati.
2. Praktisk förmåga. Jag kan peka på en bilmotor och säga "det är en motor". I övrigt...
3. förmåga att utnyttja sin tid. Jag är rädd för döden, och därigenom rädd för att leva livet. Långsiktig planering är inget för mig.
4. stark och hållfast karaktär. Trots löften att inte äta för mycket, att lägga mig i tid, att hjälpa till hemma... tja...
5. ett ego som gick att använda. Jag har hela mitt liv trott att jag varit ämnad till nåt stort. Som sagt så kör jag taxi efter fem år på högskola.

Jag borde väl ha nåt bra slut antar jag. Men eftersom jag inte ens har en början så får det vara med det också.

on a plain train

2010-06-19T15:00:00.002+02:00

Jag ska erkänna det med en gång att jag inte har något direkt att berätta. Men jag sitter på ett tåg med adress mor och far, och jag är euforisk av lycka över att kunna skriva en blogg så här! Mobilis in mobile. Ja, jag vet. Jag är lätt imponerad, det räcker med att skaffa sig facebook i mobilen. Men jag kan faktiskt inte låta bli att vara fånigt lycklig över denna teknikens landvinning. Mitt trådlösa modem är stort om en cigarett-tändare, och ändå ger det mig chansen att kolla på roliga youtubeklipp i en skogsdunge utanför Tumleberg!

för att krydda lite skulle jag kunna skriva lite skit om mina medresenärer, men jag vet inte, än så länge har det inget hänt... Jo i och för sig. Vi fick just veta att tåget kommer stå still i Falköping i 5-10 min pga banarbete. Och tåget är redan en kvart sent. Jävla trafikverket! Visste dom inte att jag skulle ut idag?

Jag tror dock att jag hade haft lite mer att gnälla på om jag satt mig i den obokade varianten. Om jag inte är felunderrättad är det metal-fest i frihamnen idag. Ett gäng tonåringar i den för ändamålet passande klädseln svart embarkerade tåget innan mig, men stofilen i mig satte mig i den andra vagnen istället. Lite mer risk, men än har ingen snott min plats.

Jag kan meddela att jag för fjärde året i rad ägnar sommaren åt att lyssna igenom SR:s version av sagan om ringen. Är den bekant? Ja, boken är det väl, kan jag tro, men radioteatern? Den är faktiskt bättre än vad man kan tro, men man bör inte ha koll på hur skådisarna faktiskt ser ut. Att gimli spelas av Thomas Hellberg, som är en av de längsta skådisarna jag vet, eller att Anders Nyström, som spelade alkis i hedebyborna här är elrond lägger sig lite i vägen. Och Peter Harryson som Sam Gamgi... alltså, att han inte säger Oliiiidligt spännande nån gång är en prestation. Annars är den riktigt bra.

wheey! Nu kom tåget vi väntar på! Mot Sherwoodskogen! Äh, herrljunga då.

stenarna där barn jag lekt

2010-05-26T06:33:00.002+02:00

... Här händer det grejer ska jag säga. Sen jag bloggade sist har Taxi och son haft ett uppträdande, vi stod för underhållningen på en mässa, tillsammans med en frisör. Sen så tuffar teaterprojektet på, det är till och med så att jag törs föreslå för folk att man ska komma och titta den 3-4 juli på ekehagens forntidsby. men dagens inlägg ska handla om när personliga minnesmärken rivs upp och försvinner.

I helgen besökte jag min barndoms skithåla, och passerade då restaurang Roma. Det säger kanske inte så mycket, men för varabor är detta ett klassiskt vattenhål. Det var ortens första pizzeria, och den var i många år ensam om att vara det också. Sålunda var det här jag lärde mig känna igen doften av fett, smält ost och oregano blandad till ett. Det var också här jag förstod att hygien är viktigt, för det var nog den sunkigaste restaurang jag sett. Fast jag trodde ju snarare att det skulle vara så, att de var massa flugor i köket och att kocken hade svarta fingrar. Och nu sist när jag rullade förbi så tänkte jag, "ah, gamla roma... att det ligger kvar än, efter allt tjafs med miljökontoret och konkurrens och..." Det var bara det att det inte låg kvar längre, det var numera thailändsk restaurang. Och även om man inte kan förneka att förnyelse var nödvändig så kändes det ändå i hjärteroten att en sådan instutition i varas restauranghistoria var väck efter så lång tid. Vara hade för övrigt som mest fem pizzerior. nu har vi två. Och det kan gott räcka.

facit§

2010-05-05T20:25:00.002+02:00

Nä, nu orkar jag inte längre. Till nästa gång ska jag hitta på ett pris så kanske det lockar lite fler, men det är klart, fyra tappringar är bra det med. Först facit då.
1. Båda har skrivit en låt om transvestiter. Lolo med the Kinks och Balladen om hur Don Quixiote gick på en blåsning.
2. The Apache Indian
3. Jepp.
4. The Who
5. Härnösand
6. Klart man hittar den klassiska Eddie Meduza-låten på Spotify!
7. Kanske lite luddigt ställd. Det skulle vara grundämnena med näst högst och näst lägst nummer. Men jag ger rätt för högst också. Svaret är Helium och Ununseptum eller ununoctium
8. 1937
9. Ja, dom är till och med far och son.
10. Bearnaisesås med tomatpuré i.

Och det ger... 4 poäng till martin
7 poäng till Anna
4 poäng till anders och
2 till Johan. Du får rätt för den första, däremot inte för nian.

Alltså vinner ANNA! och det blir en fika nästa gång vi ses!

väx upp för fan!

2010-05-04T02:57:00.001+02:00

Jag kan inte sova, jag har lite problem... Men hur jag än försöker kan jag inte skriva om det på ett vettigt sätt. Alltså får det vara och så skriver vi om något annat.

förre fössta! 4 svar på quizzet är bättre, men kom igen! Nåt mer svar, ett till kan jag väl få? Okej, det är knepiga frågor, ett par vet inte ens jag svaret på men vafan folket! Chansa!

förre andra är jag lite sugen på att börja blogga om bra låttexter. Jag tänkte jag skulle börjat nu, men jag kommer inte på nån som är sådär klockren... Däremot kom det fram en som ... ja... jag vet inte, bra är den väl inte... bara väldigt knepig, men den har en tendens att hänga sig kvar. Vad tycker ni? Norweigan boogie av och med Eddie Meduza. Det är ju illa gjort mot en sjukman att kalla honom smålänning, men norrman? Är det farligt?

du kan sparka på min fot
slå mig så jag blör
ge mig en smäll så jag ramlar hop och dör
sparka mig i röven sparka på min kyk
men kallar du mig norrman då åker du på stryk

Du kan elda upp min kåk
ta min chevrolet
ta min kärring me
jag säger ingenting om de
slå mig gul och blå
det gör ingenting
men kallar du mig norrman åker du på en högersving

du kan stjäla allt jag har
piska mina barn
tvinga mig krypa utan kläder genom stan
säg till mina grannar att jag är inte klok
men kallar du mig norrman åker du på en högerkrok

nytt quiz dårå

2010-04-28T06:17:00.002+02:00

Ja, som sagt...

1. Vad har Ray Davies i the Kinks och Cornelis Wreeswijk gemensamt?
2. vad heter gruppchefen på gaypolisen i överkalix? (I alla fall enligt killinggänget)
3. Är Sir Ian McKellen bög?
4. Om vi säger Pete, Roger, Keith och john, vilket klassiskt band snackar vi då om?
5. Var bor Elvis nuförtiden?
6. hittar du nåt om du säker på runke balle på spotify?
7. Vilka grundämnen har näst lägst resp. högst atomnummer?
8. NÄr föddes Saddam hussein?
9. Är Fredde Granberg, den bekante skitprogramsproducenten, och Ulf Granberg, den gamle fantomenredaktören släkt?
10. vad är en choronsås?

Facit(Nytt quiz i morgon)

2010-04-27T21:39:00.001+02:00

Ja ja...
1.Oui.
2. Museijärnvägarnas RiksOrganisation
3. Tomas Ledin
4. Jepp.
5. Engelbrektssgatan rakt fram och sen till vänster vid apoteket älgen.
6. du skjuter den som frågar.
7. "Ty den som har, åt honom skall vara givet, men den som icke har, från honom skall tagas även det han synes sig hava".
8. Han som ligger med ett kylskåp. Henrik nånting...
9. Ryckepungsvägen 1
10.pompe

Och vinnare med 1½ rätt: anders Juhlin! Det kommer nåt med posten.

Alltså...

2010-04-18T06:09:00.000+02:00

...två svar är inte tillräckligt för att jag ska bry mig om att lägga ut facit! Men jag måste erkänna att de svar jag fått är på ungefär den nivå jag förtjänar så... Kom tillbaka från Umeå karin så det händer lite här!

Twitter som blogg

2010-04-11T22:28:00.002+02:00

Låter nästan som twist till menuett, en gammal fin låt med Lasse Lönndahl. Om ni undrar över principen är det som att breakdanca till Vikingarna ungefär.

Det har varit barnfri helg, trasagig, fortbildningsdag på järnvägen och ett jävligt bra besök på Aspö. Och dessutom har jag rakat mig.

I ett tappert försök att provocera fram lite kommentarer ska ni här få ett quiz. Rätta svar kommer när jag tycker jag fått tillräckligt många.

1. Är dialogen i "Det våras för stumfilmen" genomgående på franska?
2. Vad betyder förkortningen MRO?
3. Vem har skrivit "Snabbköpskassörskan"?
4. Är Fredrik Wikingson Katolik?
5. Hur kommer man till Lill-jansplan?
6. Om du ser en sköldpadda som ligger på rygg i öknen, vad gör du då?
7. Vad för ord finner du om du slår upp Lukas 8:18?
8. Vem av pojkarna bakom Varanteatern bor numer i Tibro?
9. Vad är adressen till Mekonomen i Falun?
10. Vad hette Karl XIIs hund?

Ja, det var allt. lycka till.

det är vår...

2010-04-01T05:44:00.000+02:00

...och då ska man väl inte ha vinterkräksjuka?

Music Non Stop

2010-03-28T22:16:00.003+02:00

Dagens blogg skulle handla om att det inte verkar skrivas så mycket blogg runt omkring mig, men det utvecklades till att jag som vanligt snodde en grej av Karim.
Principen är änkel.
1. Ställ in iPod/mp3:n på blandat/shuffle.
2. Byt låt efter varje fråga.
3. Skriv ner låten som svar på frågan, fuska inte!

Resultatet blev väldigt skumt, ibland kul, ibland, sant, ibland bara jävligt konstigt. Ja ja, läs och lid. Ja, och så har jag varit i Ullared också.

1. Hur mår du idag?
ungmövisan (Det var visst ett tag sen.?)

2. Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Medley 2009 med TRASA (Lite av varje uppenbarligen)

3. Hur ser dina vänner dig?
Walking in memphis (Va?)

4. Vad är ditt livs themesong?
Basket Case med TRASA (Ja, fanimej)

5. Hur är skolan/jobbet för dig?
Vintern Rasat

6. Hur kan du komma framåt i livet?
Build me up, Buttercup (rövslickning alltså?)

7. Hur kommer imorgon vara?
Good Riddance (Time of your life) Oooh… lite jobbigt.

8. Vad är det bästa med dina vänner?
when I come around (Så händer… nåt)

9. Vad finns i lager för nästa vecka?
Burnin’ (Ja… påsk är det ju)

10. Vad skulle du hetat om du var född i framtiden?
Also sprach Zarathustra (funkar)

11. Vilken sång beskriver dig bäst?
Äppelknyckarjazz (Movits! Yeeeah!)

12. Vilken låt ska spelas på din begravning?
California Dreaming (Tackar tackar)

13. Hur ser världen på dig?
Lets twist again (Mhmmmm…)

14. Vilken är din oturs-låt?
Ordinary world (Njae… men den är lite seg)

15. Vilken är din tur låt?
Ready or not (Jomenvisst!)

16. Har du en djup och mörk hemlighet?
Bamseragg (Pja…mer än vad jag visste)

17. Brukar folk i hemlighet fantisera om dig?
breakfast at tiffanys (Vill folk äta frukost med mig så är det bara att komma)

18. Kommer du nånsin ha barn?
Running out of gaz (Snarare hur det känns att ha barn ibland)

19. Vad ska ditt första barn heta?
One more reagge for the road (Jag tror hon föredrar Robin)

20. Vilken låt beskriver den du är attraherad av?
Man ska ha husvagn (Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha)

21. Vad skulle du vilja säga till nästa generation?
Oh Pretty Woman (varför kan vi inte skifta låtar på denna och förra frågan?)

22. Hur kommer du att bli igenkänd?
Born to be wild (Tack gärna)

23. Vad är din danssång?
Runaround sue (Snarare allsångsång)

24. Hur kommer sommaren bli?
No woman no cry (Med två döttrar så… jepp!)

25. Vad är det sista du kommer tänka innan du somnar idag?
The river of dreams (In the middle of the night, i go walking in my sleep… jomenvisst!)

tragiskt att se gamla hjältar falla

2010-03-21T21:54:00.002+01:00

Den gångna helgen var jag och hustru i göteborg. Vi hann ha ett långt och givande samtal om vår framtid (som ni kan hitta i hennes blogg, mycket saliv i burken) en fika på fröken Olssons men framför allt gick vi på Lorensbergsteatern och såg Claes Eriksson MAX!, mannen i titelns nya enmans-show. Jag fick biljetterna i 30-årspresent av syster med familj, tack syrran! Jag hade mycket höga förväntningar då hans förra show, solo, var fruktansvärt rolig! Inte alls så politiskt som han varit innan, och mest med en ambition att bara roa. Men... så var det inte nu. Politiken var tillbaka, och med det tristessen. Missförstå mig inte, jag gillar politisk satir och politisk humor. Men när propagandan tar plats till förfång för det roliga så blir jag ledsen. Magnus Betnér kan tala om för alla vad han ogillar på ett sjukt roligt sätt. Det kan inte Claes Eriksson mer än till 1/3. Och att folk betalar för att få se en man som skrivit saker som både utvecklat och omformat den svenska humorn, på fullt allvar dra skämtet "två får möts i en hage. Det ena säger "bäää". Då säger den andra, "fan, det tänkte ju jag säga".

Nå, i rättvisans namn är det första akten som är sådär. Andra akten är bättre, men roligare grejer och finare sånger. Jag tyckte det var kul att vara där, det var roligt att vara med Anna, och det var roligt att hon också trivdes. Men när man serveras varm korv av en man som brukar bjuda oxfilé tycker jag man har lite rätt att vara en smula besviken.

Till det lite roligare kan nämnas att TRASA nu varit i studion och spelat in sitt senaste album "RÅRÄTT! (man måste ju få klämma lite". Snart hos en trasa nära dig... detaljer kommer senare, när jag smält intrycken.

miss i nassen och true blood

2010-03-19T00:33:00.003+01:00

Jag sitter uppe, men icke av min vilja, utan av sonens som tyckte att sova, det var ingen bra idé det. Men men, det innebär att man kan göra såna där "Det-tänkte-jag-men-hann-inte-grejer" och vad innebär då det för mig? Man kanske kan tro att det är sitta och dregla över tågsajter, men då tror man fel, för sånt missar jag inte att göra på ordinarie tid. Nej, jag surfar på P3s hemsida!

Grejen är den att P3s program har så sjukt mycket extragrejs på hemsidan att man knappt kan hålla sig ajour under normala omständigheter. Så en natt som denna kan man passa på att lyssna på Mammas nya kille eller göra sanning eller bullshit eller kolla upp vad morgonpasset gjort sen sist. Och då hittade jag det som jag egentligen skriver den här bloggen för. Detta inslag, hemma hos moa. För er som följer Morgonpasset i P3 så vet ni att Moa Svan ersätter Martina Thun när hon är föräldraledig, och för er som inte gör det så skiter ni ändå i det. Men anledningen till att jag skriver och försöker länka till det är att jag sisådär 1.10 in i inslaget kom att tänka på Martin. Och jag tyckte att det här måste han se. Så därför skriver jag en blogg och länkar en massa.

Så, nu vet ni det. Ytterligare några minuter har gått av era liv. Var det värt det?

För min del ska jag stänga av datorn, pussa min son i pannan och lukta på hans hår, för det gillar jag, och sen ska vi se true blood. Vi ses i marshallens skugga.

dä sket sä

2010-03-17T06:21:00.002+01:00

En vecka utan internet? I helvete heller! Jag bryter tystnaden nu, men jag började synda redan efter två dagar. Men jag kan dock konstatera att jag hade rätt i mitt uppsåt. Mediafasta är en bra grej att ägna sig åt, och trots min totala brist på karaktär så fick jag faktiskt gjort saker så länge jag tänkte "Nä, nu får jag ju inte sätta mig vid datorn. Så det får väl bli disken då..." det var egentligen först igår jag ballade ur och toksurfade i vild abstinens.

Jag tror jag ska göra det igen, men det tar jag en vecka när jag har lite mer att göra. För det största problemet var just att hitta nåt att sysselsätta sig med, och det gick verkligen inget bra på TV. Jag hade ju en vision om att läsa mer. Men jag lånade inga böcker... Så till nästa gång ska jag förbereda mig lite bättre.

Annars så är det en rätt busy helg. På lördag ska jag till Götet och se Claes Eriksson på Lorensbergsteatern och på söndag ska Trasa gå in i studion. Jag lyssnar just nu på senaste repet. Det låter riktigt bra på många ställen, men halvjobbigt på andra. Det hörs att det är lite snuvigt här och där. Men det fixar vi med autotuner.

Och dagens låt? Tja... det kan bara bli en.

one ring to... och ett announcement!

2010-03-10T06:11:00.004+01:00

Jag gillar grejen med att två serietecknare på var sitt håll har reagerat på Beyonces låt "All the single ladies". Den ena är Randall Munroe som gör xkcd, och den finner ni här.

Den andra är Sara Hansson som har med en blänkare i senaste galago. Eller kanske näst senaste, jag glömde kolla numret. Det är den med X-men på framsidan i alla fall, spring till edert bibliotek och kolla. Den är mer personlig och kanske lite mer naiv, men nog har hon en poäng.

Jag är en gift man, jag har inget emot min ring. Men det är ju inte nyckeln till all lycka här i världen.

Sen har jag ett announcement. Jag har bestämt mig för en internet- och datorfri vecka. Med start imorgon klockan 02.30. Anledningen är att jag misstänker att jag är beroende, och jag vill helt enkelt se om jag överlever. Det kommer bli tungt, ingen mail, ingen facebook, inget spotify och inget annat heller. Fram till torsdag nästa vecka. Men jag ska kämpa. Fixar jag detta ska jag försöka med en mobilfri vecka framåt sommaren. Vad jag ska göra istället? Tja... motionera kanske?

fredag kväll och damhandboll

2010-03-05T22:01:00.002+01:00

Den hänvisningen fattar nog bara anders...

I alla fall, jag sitter och super och ser på På Spåret. Det ger inte programmet en annan dimension, till det fodras nog LSD, men Theodor Jenssens version av La Mer var underbar att dricka vin till! Bara så ni vet. Titta fort, för snart är det väck. Vin kan ni får av mig.

Att upphöja det ointressanta

2010-03-04T06:35:00.002+01:00

Saker som inte ens är värda att diskutera i en Taxi har tagit sig in i mediebevakningen. två exempel.
1. I senaste debatt diskuterades melodifestivalen. Bland annat tyckte bert Karlsson att festivalen var värdelös. seriösa debatter om melodifestivalen? Nej, det är den inte värd. Seriös debatt med bert karlsson? Går inte.

2. Lalia Bagge får ju inte sitt sagobröllop för att Niclas Familj jobbar. Inga problem laila, bjud din ex-man och hans familj istället. Det blir säkert kul.

3. soldater ska lära sig ro i takt tills kronprinsessans bröllop. Fler nyheter av den här typen och jag drar ihop en mobb som kidnappar Vickan och ockelbograbben, flyger dom till Las Vegas, super dom fulla och tvingar dom att bliv igda av en falsksjungande elvisimitatör!

Och så lite misinformation. I dagens SLA fanns en liten annons om att "MIGRATIONSVERKET har stängt den 5/3"
jag vill inte låta rasistisk, men jag kan inte låpta bli att undra hur många asylsökande som läser SLA? det är ju knappt den är intressant för oss som bott i skövde ett par år.

Mars!

2010-03-03T03:36:00.002+01:00

Att jag inte skrivit beror inte på att inget har hänt, jag har bara haft sån ful layout på bloggen att mitt estetiska sinne protesterat och förvägrat mig rätten att skriva.

Vad som hänt är mest att jag haft ett underbart 30-årsfirande. Spelkväll och spritfest i ett. Att så många snälla och trevliga människor valde att tillbringa en kväll med mig, tabu och en flaska whiskey känns mycket hedrande. Men let's cut the crap, jag vet att ni vill ha skandaler. Nja, ingen hånglade och ingen kräktes. Men, Martin tog en grym revansh för sina år av nederlag i burken och vi kunde konstatera att två personer (inga namn, men de slutar på larsson) nu delar på hans tidigare plats. d.v.s sist. Martin imponerade med espri och snabbhet och det ska bli spännande att följa hans karriär.

Vidare fick jag faktiskt presenter. Ärligt, det hade jag inte väntat mig. Men tack! Tack! Tack än en gång! Jag fick slime, som pruttar om man kör fingrarna i det, sprit, ett presentkort på GAME och en blomma.

Sen ska jag tipsa om brunchrapporten i P3. Programmet som fångar upp nyheter och samhällsfrågor, klär dom i rosa och strass och testar vilka läppstift de passar i. Allt lett av en charmerande homosexuell från arvika och en tysk tjej med språkförbistring. Ah, det är så charmigt och kul att det nästan gör ont! P3, måndag till fredag 12.00. Don't miss!

Annars då? Tja, jag har kommit till insikten att det inte är nåt nederlag att skaffa barn, att det är vackert med morgonsol mot snö och att man faktiskt kan bli förvånad över människor. Leta upp David sjölin på facebook om ni inte tror mig.

dagens låt är V V Brown med crying blood. Och sen lyssnar ni på den här och säger om det är stöld eller inte.

fler frågor till oraklet?

2010-02-19T04:44:00.002+01:00

Jag tänkte höra om det är nåt mer ni undrar? Ja, inte bara om mig utan även av allmän karaktär? Bara ställ er fråga! Taxichauffören vet allt!

Annars så har jag börjat träna lite försiktigt. Man börjar med en kvarts intervallträning och efter ca tre månader ska man kunna springa 30 min. Lagom för mig, jag kräver inga extremresultat, men det funkar för att få ut en på vägarna. Jag får säga att kvällens genomkörare kändes väldigt bra, det var länge sen jag kände mig glad efter en fysisk ansträngning. Och ja, jag undantar sex. Då är man ju alltid glad efteråt.

Jag är ju ingen idrottskille direkt, men jag såg faktiskt Anjas krasch i förrgår, och efter den grejen är vad som helst ok, men ett brons får man ju anse vara otroligt. Guld hade varit värt att göra en film av, men det ska vi nog vara glada för. Jag menar, vem ska vara skurk? Voss? Som var uppe i mitten av natten och höjde på hindret för att nån skulle åka ur? Ja, du hör ju...

På relationsrådet har det nu talats lite om relationanarkister. Jag är inte helt insatt, men det handlar typ om att alla relationer är lika mycket värda. Jag är kanske cynisk, men det låter som ett av människans vanliga försök att undvika känslor. Att försöka göra sig till en untouchable. Känslor gör ont. Relationer är komplicerade. Face it. Äh, jag fattar ändå inte. Jag är för gammal, nästa generation får komplicera saker på sitt sätt.

Nä, nu...

2010-02-13T07:01:00.003+01:00

... får man skriva ett inlägg. Jag har också bytt layout igen, efter som den andra var tämligen irriterande.

Jag har nu vart 30 i en vecka, och det känns skrämmande nog precis som förut. Inga insikter, inga 14-åriga älskarinnor, ingen hästsvans. Men heller ingen artikel i aftonbladet när jag talar ut.

OS har nu börjat, och som det känns nu så lär jag inte titta. Jag har inga bra erfarenheter av att faktiskt vara vaken för att verkligen se nåt. Slötitta däremot... men du ska sova sådags ungjävel! Hör du det? Lär dig läsa och gå så får du höra det!

För en gång skull håller jag med en kändis. Nä, jag vill inte heller se en nakenbild på laila bagge.

Nu!

2010-02-07T04:34:00.002+01:00

Har ni sett de där annonserna på familjesidorna med texten "all uppvaktning på min födelsedag undanbedes" och sånt? Jag har alltid undrat vilka som har så stor vänkrets att de tycker det behöver annonseras i SLA för att alla ska veta om'et. Eller snarare att de tror att det ska bli så jävla stor anstormning... I alla fall, kolla gårdagens SLA så får ni se på annat...

tre dagar kvar... eller hur fan räknar jag?

2010-02-05T05:15:00.019+01:00

Puh, djupa tankar är inte lätta att kombinera med tidiga mornar. Men om gårdagens inlägg var en smula pretto så är dagens inlägg betydligt lättare att skriva om.

Jag började i Atlas2 hösten 1999. Jag gjorde min sista insats våren 2009. Det är tio år, tio underbara år. Jag ska inte skriva att det var bra för min personliga utveckling och att jag äntligen fick en chans att visa min talang. Dels så känns det inte riktigt sant, dels så vete fan om jag faktiskt har utvecklats... jag känner mig fortfarande som 16. Men, det finns ju annat är utveckling. nämligen alla de underbara människor jag lärt känna inom och genom spexet. Jag tror ni vet vilka ni är, följande foton är bara ett urval. Jag är värdelös på att ta kort så det blir inte så mycket, och skulle jag börja nämna namn skulle jag säkert glömma någon. Men tack! Tack för den här tiden! Det var en underbar resa och jag är glad att ha gjort den med er.

Något som däremot lätt har varit bra för min personliga utveckling och gett mig en chans att visa min talang är TRASA. Stenhårt. Jag har svårt att sålla bland alla minnen som kommer fram, vårt värdelösa Arlagig, det beryktade bussgiget mot göteborg, jubileumsfesten förra året, inspelningen när Jessica var sjuk och låg insvept i en filt när hon inte sjöng, invigningen av nya kårhuset, försök att sjunga på spanska... Tack för allt, i evighet.

bilderna är courtesy av mig,Anna Olofson,Madeleine Nilsson,Johan Ragnarson, emy Petterson. och Hanna Axelson

Fyra dagar kvar

2010-02-03T21:54:00.002+01:00

På grund av ett trilskande internet och något som man kan kalla snöstorm så har inlägget dröjt tills nu.

Jag tänkte börja, varken vid början eller slutet utan just i mitten. Hur jag upptäckte popmusik. För av någon anledning så existerade inte musik för mig när jag var liten. Klart att den fanns, mor och far hade kassetter i bilen med Alf Robertson och dansbandsfavoriter. Och min favorit var barntoppar, med Trazan och banarnes sång, o-låten och hoppa hulle på svenska. Men i övrigt hade jag ingen koll. Så när jag då började i kommunala musikskolan hade jag inga referenser alls. Jag började med fiol, och på i stort sett allt vi spelade var min reaktion "jaha, så det här är musik. Jaha, då säger vi det". Sen bytte jag till saxofon, till glädje för både mig och omvärlden. Då blev det Jazz istället för klassiskt, men jag hade fortfarande inga referenser. Inga skivor. Ingen aning om hur det egentligen skulle låta, jag bara spelade.

Men så kom tillfället. En textrad, en liten melodisnutt som envisades med att fastna i huvudet. "I don't belive that anybody feels the way I do about you now". Den där bet sig fast, envisades med att finnas där och till sist var jag tvungen att få veta vad det var. Jag frågade en kompis som omedelbart identifierade det som DETTA.
Emellertid var det ingen omedelbar succé. Jag lånade skivan, letade i texthäftet utan att hitta vad jag sökte och lämnade tillbaka skivan utan att lyssna.

Men så hittade jag en singel, som jag köpte mest bara för att jag gillade omslaget. Ljuden var omtumlande, jag hade aldrig hört något som så omedelbart knockade mig så som detta.

Sen lånade jag skivan igen, och med den kom musiken. Jag blev oasisfan-hardcore, och Liam Gallagher blev symbolen för coolhet för mig. Ingen var så tuff, så snygg, så hård och så bra sångare. Men om man gillar ett band måste man ju läsa om dem. Tidningen pop kom i den vevan, så även stereo. På det sättet läste man om annan musik. Hmm, de där Blur verkar ju lite coola. Och Eels... Och Metallica.

Så här ca 15 år senare har vattnet runnit under broarna. Oasis är inte världens bästa band längre, de finns inte ens. Istället blir jag lyrisk över hästpojken, gillar owl city, myser till scarlett johansen och headbangar i smyg till Afasi och filthy.

Och när jag står i tvättstugan och nynnar på "Tour de france" så kommer jag att tänka på de där orden igen. "I don't belive that anybody feels the way I do about you now". Lika sanna nu som då.

Gubbe!

2010-02-02T06:47:00.002+01:00

På söndag fyller jag 30. Och jag börjar känna av symptomen. Nån jävel har kallat det ungdomens ålderdom. Jojomän, nu sitter man där på hemmet snart.
Men fram tills dess ska jag utnyttja min tid väl och varje dag ge nått exempel på nåt populärkulturellt eller annat som varit stort, påverkat mig eller bara funnits under dessa trettio år. Med start i em, för jag hinner inte hitta nåt innan jag springer till jobbet, men titta in här efter 12 så ska ni få se på grejer!

En liten undring bara: Hur är korrekta sättet att reagera på att uppgifter finns på att FN:s klimat kommit med osanningar och dåligt underbyggda data? För jag tycker inte "Jippi, klimatnissarna hade fel, nu kan vi fortsätta förgifta världen som vi alltid har gjort" är riktigt passande...

Steve Lind

2010-01-25T23:54:00.002+01:00

Det är svårt att komma på en bra titel.

Det är idag 15 år sen det andra avsnittet av NileCity sändes. Jag mindes det som ett avsnitt som inte innehöll nåt särskilt, men där hade jag relativt fel.

Det var både mannen med usel simultanförmåga som en ickeinervju med Brainpool (Och som jag fortfarande inte fattar om det ska vara kul samt vem som egentligen föreställer vem), botanisk Thaiboxning och förstås Nordman. Dessutom är det först nu när jag kollar på wikipedia som jag ser alla popkulturreferenser som finns i namnen på alla gäster.

I övrigt har jag varit på bio och sett sherlock Holmes. Jag ska se om jag kommer på nåt mer intelligent att skriva imorgon. Men grundläget är att det var en bra film, jävlig trogen förlagan för att vara en originalstory och bra skådisar. Funderar du på att se den så gör det. Väljer du mellan denna och Snabba Cash så se snabba cash. Nä, men det var en bra film. Jag hade väntat mig nåt som gjort mos av förebilden, inte nåt som verkligen snappade upp alla små detaljer och som dessutom presenterade ett fall värdigt den store detektiven.

Dagens låt är sålunda Watching the detectives med Elvis Costello. Och jag tillägnar den till Suss.

15-års Jubileum!

2010-01-18T06:34:00.002+01:00

Idag är det exakt 15 år sedan första avsnittet av NileCity visades på SVT.
Jag såg allt, sög in allt, och kunde allt... men fattade egentligen aldrig varför det var så bra. Men det påverkade mig i alla fall så pass att jag kan rätt mycket av programmet utantill än idag. Men jag fixar ingen vettig hyllningstext, men däremot kan ni ju skriva vad NileCity betydde för er? Ja, gör det. Annars då? Ja alltså, för 15 år sen, ikväll, så kunde man för första gången se DETTA...

Sen så kan det nu sägas att det finns 7.428.954 bultar i Ölandsbron.

Och dagens låtjävel är följdaktligen Wicked in a bed med Shabba Ranks. Respect.

svaren!

2010-01-17T00:38:00.002+01:00

sorterade efter frågeställare. Så jäklig är jag.

Frun:

Hur mycket älskar du din fru och dina barn?
Om vi säger så här: Ni är de enda jag skulle offra mitt liv för.

Vad gör du klockan 19.03 ikväll?
Jag var hemma hos Madde och laddade upp för en spexsittning.

Vad gör du om 5 år på vår 10 års bröllopsdag? Vad är du och jag någonstans i livet?
Då är vi på en resa mellan europas huvudstäder och vi är helt i fas med varandra, lyckliga och 15 kilo lättare.

andurs:

Vad är bästa sättet?
Det som man innerst inne vet är rätt, och det som oftast är jobbigast att göra.

Karin:

1) varför du frågade du inte mig något när jag hade frågestund?
För att jag för en gång skull tänkte ställa en seriös fråga men inte kom på någon bra förrän det var för sent.
2) vad var ditt drömyrke när du var barn?
Lokförare eller advokat... vet inte vilket jag ville mest.
3)rakad eller skäggbiff?
Skäggbiff. Stenhårt.
4) vilken är din bästa respektive sämsta egenskap?
Bästa... tja, jag är ganska snäll. Sämsta... min usla självdiciplin.
5)om du var kvinna för en dag, vad skulle du göra då?
I stort sett det jag gör, plus att prova kläder och se till att ha sex.
6) hur önskar du att ditt liv ser ut om 10 år?
Smalare, rikare, lyckligt gift fortfarande och att barnen inte är mobbare, mufare eller deprimerade.
7) hur önskar du att mitt liv ser ut om 10 år?
Att du är lycklig och tillfreds med ditt liv, din sociala status och ditt jobb.

andurs :

varför spelar du inte med plektrum?
För att jag inte kan det speciellt bra.

MF :

1) vem var det som, iförd endast platåskor och fluga, som passerade utanför mitt köksfönster vid halv åtta-snåret i morse?
Med tanken på kylan, nån som är tämligen korkad.
2) vilket är bäst; uppåt eller nedåt?
Nedåt går oftast fortast och kan vara roligast, men kan också sluta med att man slår i botten. Uppåt är jobbigare och tar ett bra tag men leder oftast till väldigt fina utsikter... Uppåt får det nog bli.
3) vart är det som allra minst?
i utrymmet för empati hos vissa människor.
4) somliga går med trasiga skor - vad går jag med?
Fötterna.
5) vadfan heter det där som är i mitten av bilen som kan misstas för en fallossymbol?
Har du läst åke Edvardssons Jukebox? Växelspak får det nog bli trots allt.
6) hur många äckliga omskrivningar för de kvinnliga yttre könsdelarna kan du? Och nu behöver du inte räkna UPP dem, bara räkna dem.
Äckliga omskrivningar kan jag nog bara två, fåniga kan jag fyra. hyfsade kan jag 5.

Sarha:

varför ska man sjunga om studenterns lyckliga dar?
Rent textmässigt är det lite av en missuppfattning. Det är inte sjung om, det är sjungom. Det betyder väl typ sjung till, eller lovsjung. Sen så är det lyckliga dag och inte dar, och den kan man väl lovsjunga, eftersom det i stort sett är bara då man inte tänker på hur jävligt det faktiskt kommer bli. Annars är det väl en rest från den tid då studenten faktiskt gjorde social skillnad.

Oraklet är inne

2010-01-14T05:29:00.000+01:00

Ännu en gång stjäl jag en idé från Karim och kräver att ni ställer mig frågor! Jag svarar på allt, och jag har också svar på allt! Jag är ju för fan taxichaufför!

dagens i-landsproblem

2010-01-07T05:10:00.004+01:00

Dagens i-landsproblem
Speciellt tjejen det sista får mig att tänka på Anna Anka. Fast hon kanske snarare skulle säga "Här har det smugit sig in en 500-lapp bland pengarna..."

Movits! - Ilandsproblem

Serietidningsfloran på coop har minskat drastiskt i och med att Schipstedsförlagen lägger ner sin verksamhet i Sverige. Sålunda försvinner Larson!, Pondus och Nemi. Djupt tragiskt. Eller ja... Lite synd i alla fall. Kanske inte de högsta fanbärarna bland den fria pressen, och det säger väl en del att jag kom att tänka på detta efter att ha sökt efter i-landsproblem på Youtube.

Nyår bestod av god mat och BeatlesRockBand. Trevligt umgänge förstås, men det ingår ju i dealen, alla som har BeatlesRockBand är trevligt umgänge. Från Rockband till guitarhero så finns det nu nåt som heter DJHero och jag vet inte, men jag tycker det verkar lite fånigt. Guitarhero är på nåt sätt den naturliga följden av luftgitarr men hur många är det som luftschratchar där ute? Så här ser det ut ialla fall. Och lite kul är det väl för alla som vill leka sjökexet. Men...Nä.

Idag har jag och barnen fikat med Marie. Och jag har gulliga ungar, så är det bara.

På lördag ska jag uppträda för farsans bostadsrättsförening. Det låter ju skitkul eller inte men ett gig är ett gig, och jag har lätt grova problem att komma på vad jag ska framföra. Dels ska ju publiken trivas, men sen ska man ju inte göra bort sig inför sina föräldrar heller. Nåja, överlever jag så ska ni få bildbevis.

Och appropå halvdan musik, angående Holes eventuella återförening talas det om Courtny Loves ej utgivna andra soloalbum. Förlåt, men om det inte är utgivet... då är det väl inget album? För isåfall har jag en jätteframgångsrik solokarriär! Den har bara inte blivit av än...

Dagens låt har ju redan varit, så jag lämnar er med vetskapen att Krysantemum tillhör familjen korgblommiga.

Steve Lind

2010-01-02T07:46:00.003+01:00

Trots att det är god jordmån för ett både positivt och innehållsrikt blogginlägg så känner jag inte för det. så jag skäl en till lista från Karim och så är jag glad och positiv i morgon istället!

2009

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? En svår fråga... saker som inte fanns förut har jag testat som Spotify och skövdes nya badhus men inget världsomvälvande.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Nej. Jag är fortfarande fet.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Yep. Både Jessica/Chrippe och Kristin/Markus fick varsin liten pöjk.
4. Dog någon som stod dig nära? Nej.
5. Vilka länder besökte du? Sommarland och Astrid Lindgrens Värld.
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? Ja, körsbär tack!
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? 20 augusti.
8. Vad var din största framgång 2009? Att jag vågade (och faktiskt lyckades tycker jag) uppträda ensam för betalande publik.
9. Största misstaget? För lite kärlek till min omgivning.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Vart en präktig förkylning i början på december där, samt lite vinterkräk, men annars inget.
11. Bästa köpet? Min mikrofon.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Mat, utan tvekan.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Ett par saker. Mina barn, vädret och en hel del musik.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? Ingen. Jag är sjukt dålig på att koppla ihop låtar med år.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Status Quo hoppas jag. Värre ska det fan inte bli.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Gjort nåt med mig.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Ätit.
18. Hur tillbringar du julen? Familj och släkt
19. Blev du kär i år? Är konstant kär.
20. Favoritprogram på TV? julkalendern superhjältejul!
21. Bästa boken du läste i år? En diktsamling av Nils Ferlin.
22. Största musikaliska upptäckten? Movits! Fast skivan gick sönder... Spotify!
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Ja.
25. Något du önskade dig men inte fick? En miljon.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Jobbade säkert som vanligt.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mer av allt kul, mindre av allt tråkigt.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Svennig.
29. Vad fick dig att må bra? Musik, vänner, böcker, barn, familj
30. Vilken kändis var du mest sugen på? Tjae... Ingen faktiskt.
31. Vem saknade du? Maria, och morfar.
32. De bästa nya människorna du träffade? Sam!

Dagens låt är tagen av en slump, det första youtube anser att jag borde tycka om idag, och det blev... Imperiet med Var e vargen.

Steve Lind

2009-12-30T19:00:00.002+01:00

Ni fattar dealen. Läs, kopiera och gör er egen.

Nämn något som gjorde dig glad igår: Jag hittade en skiva som jag trodde var borta för alltid. Hosted by Robin

Vad gjorde du 08.00 i morse: Tittade på en engelsk deckare på DVD. Halvbra.

Vad gjorde du för 15 min sen: Tittade på bolibompa med barnen.

Det senaste du sa högt: Ja jag kommer snart! (satt framför datorn och blev inropad i vardagsrummet)

Det senaste någon sa till dig: Jaha, det är det du gör.

Vad har du druckit idag: varm choklad, julmust, cola

Vad är det senaste du åt: en polkagrisstång.

Vad var det senaste du köpte: Mat :)

Vad är det för färg på din ytterdörr: typ kastanjebrunt...

Vad är det för väder hos dig nu: mysigt.

Godaste glassmaken: Päron

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Det händer.

Sover du tungt: Ja

Drömmer du mardrömmar: det händer. Alltid konstiga också.

Trivs du med ditt jobb: Det varierar.

Favoritklädsel: Jeans, t-shirt och luvtröja.

Favoritlåt just nu: Kom änglar med Lars Winnerbäck.

Vad ser du om du tittar till höger: Hallspegeln och toaletten

Vad gör dig glad just nu: Faktiskt ingenting...

Vad ska du göra härnäst: Laga mat tror jag.

Höger eller vänsterhänt: Höger

Humör just nu: lite småseg, men det ger sig.

Favoritgodis: mjukglass.

Kläder just nu: Se ovan.

Sommarplaner: Ingen aning. Ska väl jobba lite på järnvägen, annars är det öppet.

HUr många kuddar sover du med: Om jag får välja själv så ALLA! Men det brukar bli en.

Spelar du nåt instrument: Officiellt sax och gitarr, inoficiellt bas, ukulele och munspel, jävligt inofficiellt piano.

Morgon eller nattmänniska: Natt. Eller snarare kväll.

Vad är viktigast för dig: Ostbågar. Och fred på jorden.

Är du kittlig: JA!

Snarkar du: Jajemensan!

Stjärntecken: Vattuman.

Äckligaste insekten: Spindel

LÄngtar du mest efter nu: Sol, värme och en iskall öl :)

Snart kommer änglarna att landa

2009-12-27T03:11:00.003+01:00

Eller om dom redan gjort det. Lundells julhymn har jag haft ett kluvet förhållande till sen jag läste kapitlet "en gotisk historia" ur Hans Alfredssons "Avbrott", och jag vet inte om jag kan rekommendera någon av dem till avlyssning eller läsning.

I vilket fall, julen är aväten och julgranen har kastats ut. Eller ställts in i förrådet. Det kan tyckas tidigt, julen är ju formellt i full gång nu, och inte slut som den är i praktiken, men efter fyra veckors idogt omflyttande av julgranskulor fick hustrun nog och jag fick äran att montera ner den den 23:e. Nästa år ska den få stå över jul, men den ska också upp senare. Det som är kvar av julen, om man bortser från de tre vise männens besök är mest fett och socker. Jag har ett paket med polkagrisstänger bredvid mig. Inga gränna-produkter, utan skenbart hårda saker som mjuknar så fort de hamnar i munnen. Smidiga att äta, men ingen varaktighet.

Det har varit en vända till tranås, med släktkalas och allt. Det är inte mycket mer att säga om det, förutom att min Svågers band ska spela i göteborg i mitten på januari. Jag ska försöka luska ut lite om det, för jag tycker det är kul, även om hans musiksmak ligger långt ifrån mig. Jag tror deras inriktning är nu-metal och progg, men jag är inte helt säker. Ingen har nånsin hört dem. Vad som är värt att säga lite mer om är den sedvanliga julövernattningen i vindskyddet. Vi var fem, samma pers som förra året. Det vart som vanligt, usla vitsar, lite allsång, glögg, skumtomtar, eld och frusna fötter. Kort sagt skittrevligt. Nästan synd att det bara är en gång om år, men vi är inte som vi var förr...

Nu till det egentliga skälet till denna blogg. Karim ville ha en låt tillägnad sig, och det ska hon få. Det var inte lätt, men jag har till sist en här... Den är väl i huvudsak inspirerad av att hon hade jour under julhelgen och därför var bunden vid en telefon istället för att festa. Det blir två versioner, en lite mer personlig och ett original. Gunnar Wiklund med "Han måste gå"

jul jul strålande jul

2009-12-25T00:32:00.002+01:00

Yo! Efter 9 timmar i taxin så känns julen sådär, men egentligen ska jag inte klaga. Det har varit en bra arbetsdag. Det har varit två sköna dagar. Jag hann julbada och åka både två av rutschbanorna samt vildforsen. Betyget höjs till 8.5, skulle varit en nia kanske, men de stackars badvakterna ser så genant uttråkade ut.

Julkalendern är slut, vilket är lite synd. Superhjältejul var en av de bästa jag sett, kanske lite segare mot slutet, men en lite oväntad twist och en helt formidabelt näst sista avsnitt tog den upp i elitserien. Och har ni inte sett den: gå in på SVT play och kolla för fan!

Dessutom lyckades jag spela in karl-bertil Jonsson! Go me!

Martin var vänlig nog att tillägna mig en låt, jag känner mig mycket hedrad, och då vill jag förståss återgälda vänligheten. Det var inte helt lätt att välja, men då han och familjen uppenbarligen försökt banta sitt julbord så finns det egentligen bara en låt att välja...

I morgon är det juldagen. Ska Karin kanske SUPA då? En synnerligen god jul önskar jag er nu, mina välartade vänner!

Men som avslutning ska vi ta en personlig jultradition. Det program som verkligen gör julen till det den är, det som gör skillnaden på god jul och ful jul. Kenneth Aalborg som botaniserar bland julspriten i programet inte bara glögg.

tids nog får man cykla

2009-12-23T06:06:00.002+01:00

Snön ligger tjock på marken
och endast tomten tar sparken.

Jag åkte tefat igår. Längtan inom mig blev för stark, så efter att ha sett över bilen inför den stundande julhelgen så tog jag mitt tefat och begav mig till en lämplig backe inte alltför långt från vårt hus. till att börja med hade jag ingen framgång. Jag ville åka i puder, men pudret var så djupt att jag varken kom fram eller bak. Så jag reste mig för att nesligen gå hem... varpå jag upptäckte att det under snön var en veritabel iskana! Alltså kastade jag mig på tefatet igen och for med fruktansvärd fart rakt in i en snödriva. Helt underbart! Upp igen... och ner i drivan! SÅ upp igen... och ner och missa drivan och istället träffa en buske! Kommen så långt insåg jag hur dumt det var att inte ha handskar, jag frös som en orm, och sprang hem. Men roligt som fan var det!

Vidare har det nya badet inspekterats. Och vår t.f. fritidschef och kommunalråd får ursäkta men min kommentar blir "jovars". Anledningarna till detta ljumma betyg är flera, men låt oss ta det positiva. För barnfamiljer är stället perfekt. Barnpoolen är inbjudande och rolig, och uppehöll både robin och kim i en dryg timme. Placeringen av Cafét strax bredvid är lite lömsk, men då kan man ju fika och hålla uppsikt samtidigt. Den tredelade vattenrutchbanan var osedvanligt rolig för att ha en minimiålder på 4 år. Extra plus där! Den stora vågpoolen med kanaler, grotta och utebassäng gav ett något tamt intryck först, men vågmaskinen var jävligt kul, och den särskilda vågkanalen var snudd på livsfarlig, på ett positivt sätt. Utebassängen var mysig, och särskilt rolig på vintern.

Nå, men det låter väl bra, vadan det ljumma? Egentligen bara förhandsreklamen. Sveriges bästa bad är rätt mycket att säga och kräver en del. Gäller det storleken? Nja, där kan nog både Rosenlundsbadet och vattenpalatset tävla. Gäller det utbudet? Tja... Gustavsvik har en vildfors som går i fyra våningar med vattenpister och strömmar. Plus en restaurang med dagliga bufféer. Skövde har ett café med moderata priser. Dessutom får man gå en bra bit för att komma till omklädningsrummet. Och att gå denna sträcka med frusna barn, eller ett barn som råkat göra något i sin baddräkt är kanske lite långt. Sen tycker man att sveriges bästa bad kanske kunnat fräschat upp toaletten på herrarnas... den stank lika illa nu som då. Kanske lite ny färg i gamla bassänghallen...

Missförstå mig rätt, vi hade jättekul, och får man bara prova relaxen, vildforsen och de stora vattenrutchbanorna så ökar nog betyget, men det är "bara" ett väldigt bra bad, inte sveriges bästa. Så det får en 8 av mig.

till stenarna där barn jag lekt

2009-12-19T06:29:00.003+01:00

Jepp, idag bär det hemåt! Hemhem, alltså Vara. På grund av den lite osympatiska placeringen av Tranås i förhållande till Skövde, mina arbetstider och lite allmän djävulskap så firar vi jul i Vara idag och i Tranås på onsdag. Eller... Anna och barnen firar. Jag slirar. Jag jobbar alltså, som vanligt, på julafton. Så skulle ni se en blå buss strax efter klockan två och fram till 23-snåret så kan det vara jag. Men jag är faktiskt inte bitter, Jag gillar att jobba på jul.

SÅ vad har jag då mer att säga? Jo, inspirerad av min vän Karim ska jag lista fem saker som jag är glad för just nu:

1. Julkalendern. Superhjältejul!Och som med alla superhjälteserier så är det skurkarna som är intressant. Superskurken Gerta är helt underbar!

2. 23 december ska det övernattas i scoutstugan. En lite bisarr tradition, men jag ser fram emot den.

3. Hem till mor och far. Min pappa lagar världens bästa mat.

4. Snö!!! SNÖÖÖ!!!! PULKA!!!!

5. Owl city - fireflies. Jag älskar den låten just nu. Jag... bara gör det.

längtan till linköping

2009-12-13T08:18:00.000+01:00

Jag har då äntligen trots ett visst motstånd skaffat Spotify. Det är onekligen ganska smidigt, om än kanske en smula historielöst. Å andra sidan har jag mer lindeman än jag kan svälja, någonsin så... whohoo! Just nu sitter jag och lyssnar på tidig Winnerbäck och undrar vart all tid tar vägen och vad man egentligen gjorde med den. DÅ var man ung och lovande, NU är man gammal och medelmåtta. Ja, och så är "Kom änglar" kanske hans bästa låt. Nä, det är det inte, det är "Hjärter dams sista sång". Ja, det är det fanimej! AH! DAGS FÖR EN TOP 5!

Fem bästa låtarna med Lars Winnerbäck:

1. Hjärter dams sista sång
2. Söndermarken
3. Kom änglar
4. Vår för hjärter dam
5. Lovesång (Snoddas version! den andra ska ni bara skita i...)

fem sämsta försökte jag med, men det var svårt. Det blev lite för många låtar som inte var dåliga, bara tråkiga, och det är inte riktigt samma sak. Det fanns faktiskt bara tre:

1. Jag vill gå hem med dig.
2.
3.
4. Jag får liksom ingen ordning
5. Lovesång (Singelversionen. suger.)

Annars finns det så mycket att göra på facebook att man nästan skulle kunna leva ett helt liv där, men jag föredrar fortfarande att klippa min egen gräsmatta framför en aldrig så stor gård i farmville.

Snart är det julkalender! Och det är frost på marken! Livet är gott!

Advent, advent, det luktar bränt!

2009-12-07T00:16:00.002+01:00

Barnfritt och feber är en rätt trist kombination, men rätt skön också på nåt sätt.

I går var jag på inflyttningsfest. Ännu en lägenhet värd att giftmörda för. Dessutom var det en fullständigt livsfarlig bål det där...

Idag har jag ätit julbord ensam. Det var gott, men lite märkligt.

Jag har pga en jävligt dumt placerad mardröm sovit 2 timmar i natt. Världen är ond.

Dagens top 5: Jullåtar som jag inte kan lyssna på pga vädret.
1. Hej mitt vinterland!
2. Let it snow! Let it snow! Let it snow!
3. Winter wonderland
4. Sjömansjul på hawaii
5. Mer Jul

Bonus top 5: Jullåtar oberoende av väder.
1. Father Christmas - The Kinks
2. Fairytale of New York - The Pogues
3. Bara en gång om år - Lars Vegas Trio
4. 12 days of christmas - The Spinners
5. Gå inte förbi - Peter Jöback och Sissel

traditionen bjuder

2009-11-29T22:25:00.002+01:00

Vem går över ett torg en lördagkväll?
Vem går hem med den rätte, och vem får en smäll?
Vem är det som är lycklig, och vem luktar bränt?
Vem är dålig på riktigt, vem är ett skämt?

Det är sent och det dröjer lite till
innan blommorna slår ut
Jag ser en bil, jag ser en tjej, jag ser en snut
Snart har helgen v. 48 tagit slut
Det är sent och det dröjer lite till
innan blommorna slår ut
Jag ser en bar, jag ser en man, jag hör ett tjut
Snart har helgen v. 48 tagit slut

word.

Minns i november, den ljuva september

2009-11-21T05:15:00.004+01:00

En otroligt trist låt. Den här är bättre.

En och annan tycker kanske att det var lite fegt att faktiskt inte göra den där listan i förra inlägget men jag måste erkänna att eftersom jag inte är ensam om mitt sexliv så tycker jag det är väl utlämnande. Den enda ställning jag kan stå för helt själv är den klassiska "jag och min högra hand i ett mörkt rum" och jag vet inte om den är så värd att rekommendera.

Idag kan jag meddela världen att jag älskar p3. På sista tiden har spellistorna fått fnatt och slängt ur sig följande låtar: The Proclaimers - 500 miles; Brainpool - Bandstarter; Queen - bohemian Rhapsody. Dessutom var Johan "Jivin'" Rensfält med i P3 populär i torsdags. Johan är Vocalist i Movits! och han talar en fruktansvärt skön norrländska. Det gick så långt att jag sket i vad han sa, det var bara så gött att lyssna på honom!

Dagens lista rör nåt de vackraste platserna i Skaraborg. Det finns att välja på, men det var ändå ganska enkelt.
1. Bôluma lier. Strax bredvid kiosken på vägen mot broddetorp.
2. Lycke Lilla Höjens naturreservat. Största beståndet av blåsippor och blommande äppelträd som finns! Och sommartid är det som att gå omkring i Fylke.
3. Hästhalls kyrka på kinnekulles västra sida. Underbar utsikt men svårtillgängligt.
4. Jarlehus. Egentligen kvalar hela kållandsö in men... Tämligen okänd borgruin på västra sidan.
5. Alphems Arboretum. Det ligger väl på gränsen till älvsborg kanske men det är så speciellt att det får vara med här ändå. En trädgård som verkligen kan sägas vara ett livsverk.

Jag håller förresten på med att smida planer inför min 30-årsfest. För det ska jag ha en. Fanimej. Jag har tänkt att inte fira särskilt stort i februari. Nä. För jag är en usel partyplanner känner jag så jag vill utnyttja de få genvägar som finns. Jag tänker fira på sommaren, när man kan vara ute och när man kan grilla. Så om det går som det är tänkt så blir det väl i juni nån gång... Men det är bara grundidén, jag tar gärna emot förslag.

Igår var vi på stad i ljus och lite kulturnatt. Barnteater och ett par riktigt snygga ljusarrangemang. Bäst var "snöträdet" på hertig johans, julljusen på rådhusgatan och rhododendrongrejen i kyrkparken. Absolut tråkigast var regionens hus. Punkt slut.

Annars då? Jodå, helgon har skickat mail och frågat var jag är. Jag har vänligt svarar här och nu. Lev väl tills vi läses nästa gång.

de fem bästa samlagsställningarna

2009-11-18T05:59:00.001+01:00

Made you look...

Barnböcker goes wild!

2009-11-16T09:31:00.004+01:00

Det blev en jättefånig titel, men den bara fanns där precis som lädernunnan en gång gjorde, så då fick den vara som den var. Jag var på Ullared igår och inspirerad av detta tänkte jag lista de 5 bästa barn och ungdoms-deckarna. Så vilka kan vi tänka oss finna på listan? Kanske Agaton Sax, alla internationella storskurkars skräck? Eller Sivar Ahlruds tvillingdeckare? Eller är det måhända pojkarna på Baker Street som rotats fram ur londons slum? Månne 5-gänget snokat rätt på en förstaplats på mystiska heden? Kanske tre deckare eller bröderna hardy kommit ur sin ändlösa pubertet och faktiskt åstadkommit något?

Så efter denna långa inledning, här är listan!
1. Ture Sventon, privatdetektiv
2. Mästerdetektiven Blomkvist
3. Lasse-majas detektivbyrå
4. Basil, musdetektiven på Baker Street
5. Conan, detektiven

Snowstorm!

2009-11-14T08:13:00.003+01:00

Idag ska jag bli insnöad i protest mot att vädret är som det är. Dagens top 5 är ett klassiskt ämne som stötts och blötts i de högsta politikerkretsarna sedan The Kingsmen spelade in Louie Louie. Vilka är världens 5 bästa covers? Det finns ju mycket att ta av, och alla bubblare kan jag inte ta upp, men här är min lista.

fem bästa covers

1.Nirvana - the man who sold the world
2. Soft Cell - tainted love
3. Thomas Rusiak - hiphopper
4. Anna Ternheim - shoreline
5. Magnus Uggla - In kommer Gösta

Bubblare: Rolling Stones - I wanna be your man, Darin - se på mig, Hellsongs - Run to the hills för att nu nämna några...

jag ger vad som helst för lite solsken!

2009-11-12T06:14:00.002+01:00

Ja, ungefär det. Jag vill ha sol, och jag vill ha det nu. Gråväder tär på psyket, och ett lätt pudrande snöfall gör en inte gladare så länge det inte ligger kvar. Men jag har bestämt mig för att kämpa mot ledan, och min avsikt är att göra topplistor. Tanken är 5-i-topp-listor ungefär som i Nick Hornbys High fidelity. En sådan lista är inte helt enkel att göra, i vissa fall kan man få skarva men för det mesta kräver det en del att sålla. som dagens lista.

5 bästa barn-ungdomsböckerna.

1.Pappan och havet
2.Watership down
3.Ronja Rövardotter
4.Skattkammarön
5.Nalle Puh

Den kan tyckas enkel att fylla. Men trollvinter, sent i november, bröderna lejonhjärta, Habib-meningen med livet, berts betraktelser, Fem på mystiska heden, Harry Potter, för att inte tala om pippi långstrump, VARFÖR KOM INTE DE MED? Nä, där ser ni. Ni får väl skriva ett IRRITERAT inlägg och pusha lite för era favoriter!

ljudet av...

2009-11-11T10:24:00.002+01:00

Det vackraste ljud jag vet är när mina barn skrattar. Jag vill att deras skratt aldrig ska ta slut.
Den vackraste platsen i världen är Bôluma Lier, en kväll i juli när solen går ner över hornborgasjön eller en hösteftermiddag när solen står lågt och alla träd flammar i orange och rött.
Den vackraste vänskapen är den som tar vid där den tog slut sist.
Det vackraste ordet i svenska språket är olivoljehandcreme.
En av de vackraste visorna om kärlek är Vår för Hjärter Dam av Lars Winnerbäck.
Det vackraste leende som finns har min älskling.

fascinerande...

2009-11-10T11:35:00.003+01:00

Ha! Irritationsbloggen har knappt startat sin verksamhet och redan är den ifrågasatt. Nu väntar jag bara på att Blondinbella ska skriva om mig så är rulljangsen igång!

Det har inte blivit nåt på länge, och det beror på vårt internet. Vi har bytt till mobilt bredband och det var ju gulligt och bra och så... om inte... det finns en kvot för hur mycket man får surfa per månad, i vårt fall ca en gig. Och det visste inte jag. Så när man överskridit kvoten kan man inte kolla på sidor som är för stora. Och vet man inte det så sitter man ett tag framför spray, blogspot eller familjeliv. Det var så nära zenmeditation man kunde komma. "Du sitter framför en sida som inte laddas. Vad gör du?" Jag försökte lägga patiens, för min del.

Mer blir det inte. Jag hinner inte med så mycket på min lunchrast. Och det IRRITERAR mig. Så klart.

Whohoo!

2009-10-31T04:35:00.002+01:00

Nytt namn, nytt försök att skapa en mening med det här.
Alla bloggar ska ju ha en inrikting, och det enda jag är riktigt bra på (okej, det finns väl ett par saker som kvalar in men om man ska lyssna på maria så är det) att gå omkring och gnälla på saker.

Jag irriterar mig på otroligt mycket, och sånt är ju alltid kul att läsa om. Och för att fira dagen ska jag påpeka nåt som inte irriterar mig, nämligen det faktum att man får ett bättre liv av att få mail från Facebook. Jo, det är säkert! Jag får mail från facebook som vill meddela mig att nån skrivit till mig, eller att nån skrivit i en tråd som jag skrivit i, eller att nån vill utmana mig på nåt fånigt eller så. Det här är jättebra för ökad självkänsla. inboxen innehåller alltid minst 3 nya mail så jag kan alltid känna mig populär. Samtidigt är det inte alltid direkt riktat till mig och då slipper jag pressen med att komma på bra svar. Jag är både engagerad och inte. På en gång!

Här är en tanke om tv-serier. En karaktär börjar som tönt. Odiskutabelt. Konstiga kläder, ful frisyr, nördig hobby, lite försagd. Så helt plötsligt, utan förvarning oftast blir han snygg, får tjej och blir lite cool och farlig. Detta kallar jag för David Silver-effekten, eftersom han är ett tämligen allmänt känt exempel på en karaktär som genomgått detta. Andra är Jason Cook, Shawn Brady i Days of our lives eller Jonathan Togo som spelar Ryan wolfe i CSI Miami. En slamkrypare är Sean Murray i NCIS. Min fråga är vad det är som händer. Man går inte från Zero to hero bara sådär! Dessutom klär dom inte i det heller, oftast.

Det var allt för idag, här är Ulf Dageby med Whipped Cream.

nu ska vi sjunga!

2009-10-24T22:56:00.002+02:00

Ibland behöver man en påminnelse om att musik faktiskt kan vara kul. Och ibland får man det också. Idag har Trasa gigat, och det kändes bara så där bra som drt gör när stämmorna sitter och folk tycker man är rolig. Det var inte så mycket nytt, men det var en ny publik, och låtarna sitter i ryggraden på oss, och det är inte fy skam det heller! Förhoppningsvis kan jag ordna en youtube-länk så småningom. Sen får vi se om vi var så bra som vi trodde, men den här känslan av lycka får gärna sitta i ett tag.

Idag döptes vår son till Sam Erik Kalle. Kanske lite vanilj att ha det klassiska med tilltalsnamnet först, men han slipper trots allt att bli uppropad som Erik, eller får gratis visitkort utställda på kalle frisén. Det var ett bra dop, lite mot alla odds. Den präst vi skulle haft vart sjuk, och vi fick denne med två dagars varsel. Han visade sig vara mycket trevlig, lugn och med god hand om barn (Han fick två uppstimmade fyraåringar att bli kolugna på två sekunder) och framförallt rolig. Det sa alla så det är nog sant. Det var visserligen de klassiska psalmerna trygga räkan och måne och sol men vafan, de är ju bra! Marie fick erbjudande om att vara kyrkvärd. Kanske inte drömmen efter ett år på folkhögskola och utbildad dramapedagod, men det var ett gottberöm tycker jag. Sen vart det kaffe och tårta. Det var som en spexåterträff fast med barn!

Nu sitter jag här med sam i knät. Barn och fru sover, nu väntar jag på att lilleman ska göra detsamma och sen ska jag städa. Dagens låt blir Songbird med Oasis (fast det mest ser ut som liams solodebut)

att låta naglarna växa

2009-10-17T05:47:00.002+02:00

Jag har vaknat tidigt, beroende på en tappad napp och en rap på tvären. Inte för att det är så särskilt intressant, men det är normalt och jag tycker inte ni ska tro nåt annat. Jag inser mer än väl att jag utgör ett ganska gott argument för mina runtknullande singelpolare inte borde stadga sig och skaffa barn, och det är ju klart att man kan ljuga ihop ett mer spännande liv men det är väl inte riktigt min kopp te. Mytomani har aldrig legat för mig, jag må ha en god fantasi men jag föredrar att hålla den för mig själv.

Men jag har faktiskt lite ångest så här i daggryningen, jag har ångest för att jag inget gör med mitt liv. Den kommer ibland och tyvärr alltid helt utan förvarning. Och den förlamar en hel dag, jag börjar nämligen sura över att ingenting kul händer mig och att jag omedelbart borde bli hämtad i limo nånstans. Men det dagliga livet tränger sig på, men vem vill städa när man vill vara popstjärna?

Nå, nu vet jag ju att jag är en pest när jag mår så här, och därför brukade jag likt varulven stänga in mig tills månen gått ner och jag åter är kontaktbar. Fast det går inte att stänga ute barn och familj, och dessutom har jag faktiskt roliga saker att se fram emot idag så jag tänker inte låta detta tynga mig så mycket längre. Och med tanke på att vi pratade om det här i lördags så är det så här: Jag vill egentligen inte att ni frågar hur det är, jag vill bara bli bjuden på te.

till och med...

2009-10-16T20:44:00.002+02:00

till och med jag ser på idol när ettan bjuder på artistgala. Såna har jag inte mycket till övers för, hur gott syftet än är. Humorgalan är värst, grammisgalan relativt underhållande.

P3 ska återigen anordna musikhjälpen. Kommer ni ihåg konceptet? Tre programledare spärras in i en glasbur för att sända radio 24 timmar om dygnet i en vecka. Förra året var temat svält, så då fick de ingen mat. I år är temat malaria så i år får de... myggor som sällskap? I alla fall fick jag förra året sån överdos på Kitty jubring och Henrik Torhammar att jag inte kunde höra deras röster på ett halvår. Undrar vilka man ska få överdos på i år? Säkert Kodjo eller Martina. eller Hanna, det är på tiden att vi tröttnar på hennes sköna värmländska, tänker säkert de på P3.

I morgon ska FÖRENINGEN köra musiktåg till lundsbrunn. Blue Mountain Blugrass spelar på tåget och på den efterföljande puben på lundsbrunns bygdegård. Kom dit vet ja! Tåget avgår 19.00.

Dagens låt är you are my sunshine. Letade egentligen efter den här versionen, men Johnny Cash är bra han med.

Nytt valspråk

2009-10-13T06:31:00.003+02:00

Det verkar som att den allmänna trenden är att man ska ha ett tema på sin blogg, nån särskild vinkling som gör den intressant. Trendkänslig som jag är så har jag bestämt mig för att skaffa mig en. Så mitt valspråk hädanefter är "avsaknaden av innehåll är själva innehållet". Jag menar, om man har bestämt sig för att inte skriva om något särskilt och sen inte gör det så måste man ju vara unik? Det verkar ju vara temat på många bloggar, så jag är nog fan den förste i sverige som har det som utskriven inriktning.

Jag har för övrigt tänkt att spamma Facebook idag. Bara så ni vet.

Jag vet ju inte hur det är med er, men jag har lite ågren ibland över småsaker. Då är det bra att ha en livskamrat försedd med lugnande visdom. Tack anna för att du finns i mitt liv!

Man borde starta ett punkbluesband. Nån som känner en bra trummis? Eller bara nån som vill vara trummis i största allmänhet?

Och kom ihåg att en stor kuk är en klen tröst i ett fattigt hem.

kort om fotboll

2009-10-10T21:46:00.002+02:00

Jag tror inte mycket på sveriges chanser ikväll. Vi lär knappast få ett bättre spel när det inte funkat innan. Nå, just nu är ju resultatet som det är, men jag har vittnen på att jag trodde på förlust eller oavgjort redan i eftermiddag. Ingen blir mer förvånad än jag om sverige tar det, men tyvärr tror jag det blir den här låten som spelas i natt...

Just nu...

2009-10-10T05:22:00.002+02:00

...tycker jag att det är intressant att det ibland samtliga musikaliska yttringar värda något växer det fram en distinktion mellan "äkta" och "falskt". Hiphopen är väl den klassiska, men samma strömningar finns i punken, proggen, vispopen och den tidiga rocken. Och att döma av dietkens kommentarer i dansbandskampen finns den distinktionen där med. Folk är korkade.

...sitter jag fast framför datorn fast jag är trött som en gnu... och snart vaknar barnen.

...undrar jag hur många som kan tänka sig att komma och åka Pubtåg med oss i FÖRENINGEN. Ta med dig en person som kan köra dig hem och kom hit!

...har jag sett Amelie från Montmartre tre gånger totalt. Den är fortfarande bra. Ska den vara det, eller är det mig det är fel på?

...lyssnar jag inte på musik. Och jag har lyssnat för mycket på Strawberry Fields forever för att orka plocka fram den. Men vill ni så får ni.

...har jag fått tummen ur och skrivit klart en blogg, fast jag inget har att säga. jag borde väl skaffa mig ett tema, men ärligt talat, hur kul är det?

Rundgång, gräslök och fågelsång

2009-10-01T06:27:00.002+02:00

I likhet med Thomas Öberg så lyssnar jag på musik i hörlurar. För det låter så bra. Just nu dock inte i stereo, eftersom mina gamla hörlurar förlorat sin högerkanal, bara vänster kvar. Nåja, det var ju i alla fall rätt så gick först, jag får bara skita i att lyssna på Beatles. Annars musik ja. Jag läste för ett tag sen att min gamle hjälte Janne Kask ska släppa nytt. Visserligen som duo men va fan. Jag skaffade, som en av få, hans soloplatta, och trots att titeln var rätt hopplös och första singeln lite menlös så var skivan behaglig. True Love and razorblades är fortfarande en bra låttitel.

Karin var här igår, bildbevis finns nånstans på facebook. Det här är ett definitivt i-landsproblem men... vi får inte ha våra gäster ifred! Barnen ska ju förihelvete leka med dom hela tiden. Nä, vuxenfika utan barn, that is the shit, i alla fall nån gång ibland. Barnen ska ju ha det bästa trots allt.

Tre pojkar av fyra möjliga graviditeter. Nånting har hänt med universums balans.

Dagens låt då? Se titeln för fan!

han måste gå

2009-09-30T05:48:00.002+02:00

Jag minns inte vem jag pratade med, men det var nåt om att svårighet att visa känslor är en typisk killgrej. Det må vara, men att ha känslor torde inte vara någon svårighet, i alla fall har inte jag någon sådan. Jag vill härmed förvarna, idag kommer jag att gnälla, så för er som tycker sånt är slöseri med tid, här är dagens låt. Så hörs vi en annan gång.

Jo, det gällde det faktum att jag har ganska lätt för att bli ledsen. Och detta nästan bara för ganska fåniga saker ändå. För ett tag sen fick jag reda på att en av mina favorittecknare, Keno Don Rosa, har slutat. Inga fler bra serier om farbror Joakim alltså, och det var jag sur för två dar. Sen så var det det här med Bert-böckerna. Ja, dom här alltså. det här var en mycket stor del av min uppväxt, och vi var nog några stycken som vart lite besvikna, dels för att det blev två böcker för mycket, dels för att vi så väl önskade vår favorit-oskuld att faktiskt få bli av med skiten. Men det vart inte så, för författarna delade inte vår åsikt. Nå, 1999 kom sista boken. Men sen tar dom förmårrade angosturorna upp serien igen! Nu är Bert 12 år IGEN, med delvis nya klasskamrater och ny teckningsstil. Trots att jag bestämde mig för att det var skit, och gav fan i att läsa. Det kan ju också berott på att boken inte var skriven för 25-åringar, men det har fan inget med saken att göra. Men jag tänkte att "Jag får väl testa i alla fall" och det var dumt. Det var ingen bra bok, Magin var väck, större delen av humorn var väck och framför allt var bert en mycket mer sympatiskt person innan han fick MSN. STOR LITTERATUR KLARAR SIG OAVSETT OM DE ÄR OTIDSENLIGA!

Och nu är det sagt. Over, and out.