Världen såg ut som ett tåg

Det var länge sen jag lyssnade på Jakob Hellman, och det lär dröja. Jag glömde ta med skivan i dag, och jag kan inte lyssna på den hemma.

Det var ett tag sen jag skrev sist, så jag tänkte uppdatera lite. Jag är inte död, jag har varit sjuk. Först en inflammation i foten så jag inte kunnat gå ordentligt på en dryg vecka, sen vinterkräk. Sen har depressionen yttrat sig på lite störande vis. Jag borde väl förklara... men jag har ingen lust. Jag tar det med min kurator. Ja, jag går hos sån nu. Det känns bra, om än lite sådär att jag bara pratar och sen har timmen gått och jag har inte kommit nån stans. Men terapi tar tid, så är det.

Det är lite skälet att jag inget skrivit, jag har deppat ihop rätt bra nu ett tag, och jag ville helt enkelt inte tala om det hela tiden. Inget positivt, inte ens nåt som hände värt att skriva, förutom att jag inte mått bra, och det har jag inte velat skriva.

Nu kanske det blir bättre. Foten är bättre, vinterkräket är över för nu. Jag ska till vuxenpsyk, teatern börjar nästa torsdag, folk är gravida (INTE VI), folk ska gifta sig, folk har pratat ut och snart är det väl vår. Jag har fått blanda ut min tid med lite Latte, och det har också gjort sitt för att lugna nerverna.

I övrigt är folk, förutom Anna, rätt slöa på att uppdatera. Herregud, det är väl bara jag som inte har ett liv! Skriv för fan!