Om mig

Jag tycker det här med bloggar är så jävla fånigt. Som om världen inte existerar om inte jag skriver om den. Så här sitter jag i mitt elfenbenstorn och kliar mina svarta tangenter och väljer mellan självbedrägeri och hyckleri...

onsdag 5 december 2012

Steve Lind - om läget i magen.

Jag känner för att vara kryptisk. Jag vill skriva av mig för att bli av med en känsla av hopplöshet, men utan att röra upp någon debatt. Det blir väl inget vettigt av det. Det är lika bra du slutar att läsa. Jag blir bara så trött på allt... det finns ju ingen jävla ljusning, allt kommer bara att dras ner i dyn. Om man åtminstone kunnat tro på det man vill tro är bra. Men när det inte är så? När det verkligen inte går att förneka att det verkligen inte kan bli bra om man gör som man gjort, men samtidigt att det skulle bli värre om man gör på ett annat sätt? Jag är så trött på en värld som verkar ha bestämt sig för att sparka en i röven, allt hårdare för var gång man tror att det inte ska hända nåt mer.

Det gäller egentligen inte mig... jag har det bra. Det är bara världen i allmänhet som... ja. Varför ska det vara så jävla svårt för folk att faktiskt vilja åstadkomma nåt? Vilja göra något? Våga säga något mer än vad som gör att de ska bli omvalda? Och när man konstaterar att verkligen ALLA är hycklare...  Det är inte såna som jag som ska bygga framtiden, det är då så klart. Men vem fan ska göra det istället? Det hade varit så skönt om det funnits något att tro på. Eller snarare, att man kunde lite på någon mer sak än att man ska dö.

måndag 9 april 2012

top 5

Mina fem bästa ljud:

1.Mina barn som skrattar
2.Ett arbetande ånglok i uppförsbacke
3.De första 15 sekunderna i Tomorrow never knows
4.ett lagom stort vattenfall
5.Ringandet från en järnvägsövergång

onsdag 4 april 2012

Top 5

Mina fem bästa dofter:

1. Sams hår
2. nyöppnat kaffe
3. doften direkt efter ett sommarregn
4. Solvarma slipers
5. Stockholms tunnelbana

lördag 18 februari 2012

Vad fan... en bra känsla? Är jag sjuk?

Jag har haft ett par riktigt bra dagar, jag tänkte bara säga det så ni får veta att jag faktiskt mår rätt bra ibland. Jag har ett par egendagar medan anna och barnen är i Tranås, så jag har fått rå över min tid helt själv, vilket jag tror man behöver ibland. Sedan så vart det en fika med Sara på Torsdagen vilket var vansinnigt trevligt, det vart tjejkväll med Kristin på fredagen vilket alltid är vansinnigt trevligt, och det vart ett långt och givande samtal med min hustru senare på natten. Idag är jag lätt bakis och nöjd med min dag. Dessutom får jag herrbesök ...;)

Jag undviker att tänka just nu, det känns inte värt. Livet är gott ibland!

söndag 22 januari 2012

vinternoll

Det går ju inte att förneka att det onekligen är praktiskt att jag nu loggar in på fyra ställen på samma gång, men det känns ju lite oroväckande om nån skulle få för sig att hacka mig. As if...

självförtroendet är inte särdeles högt nu, jag försöker intala mig att jag inte springer runt och tycker synd om mig själv, utan att det bara är en situation jag inte kan ta mig ur. Det är väl egentligen inte sant, men jag har inte orken att försöka se saker på nåt annat sätt just nu. Jag skulle behöva ha något som går min väg just nu, men jag vet att sånt inte kommer utan ansträngning riktigt heller. Problemet är att jag inte vet vad jag ska göra. det är den där obestämda längtan bort igen...

Å andra sidan kan det ju förklaras med att jag är förkyld också.

fredag 20 januari 2012

bara så ni vet att jag lever

Jag tittar igenom blogginläggshistoriken ibland här. Mest inlägg skrev jag 2009, och absolut minst förra året. Men jag tror nog aldrig det var så många gånger jag satte mig ner för att skriva, för att sedan bara tappa lusten totalt och strunta i det. Ibland var det intressanta och relevanta ämnen, ibland var det bara nå blaj, men det som var gemensamt, och det som gjorde att jag inte slutförde var känslan att jag gjorde det för bloggens skull än för att jag ville skriva på allvar.

I alla fall, just nu saknar mitt liv riktning. Jag vet inte vart jag ska, jag vet bara att jag vill bort, men det är som att stå mitt i en oändlig gympasal där man vet att utgången finns nånstans, men man vet inte åt vilket håll eller vart den leder. Jag orkar/har bara lust att ta tag i mitt liv en liten bit i taget, och nu senaste, antagningen till lokförarutbildningen så gick det i keso. Och det gjorde att alla andra steg, träningen, familjen, livet också hoppade ner i ostmassan. Anna säger att jag är grinig. jag vill inte erkänna det, men det är sant. Jag är fruktansvärt grinig. För att inga planer eller förväntningar vill gå som jag vill eller uppfyllas. Allt är bara ett konstant hämtande på ekedal.

Jag försöker glädjas med andra, men det har blivit svårt igen...

tisdag 3 januari 2012

inte om mig.

Try to see it my way,
Do I have to keep on talking till I can't go on?
While you see it your way,
Run the risk of knowing that our love may soon be gone.
We can work it out,
We can work it out.

Think of what you're saying.
You can get it wrong and still you think that it's all right.
Think of what I'm saying,
We can work it out and get it straight, or say good night.
We can work it out,
We can work it out.

Life is very short, and there's no time
For fussing and fighting, my friend.
I have always thought that it's a crime,
So I will ask you once again.

Try to see it my way,
Only time will tell if I am right or I am wrong.
While you see it your way
There's a chance that we might fall apart before too long.
We can work it out,
We can work it out.

Life is very short, and there's no time
For fussing and fighting, my friend.
I have always thought that it's a crime,
So I will ask you once again.

Try to see it my way,
Only time will tell if I am right or I am wrong.
While you see it your way
There's a chance that we might fall apart before too long.
We can work it out,
We can work it out.

Lennon/McCartney