Jag kollade igenom mina gamla blogginlägg och såg att jag en gång skrivit om de två saker jag minns av tyskalektionerna på högstadiet och gymnasiet. Det var väl okej, men jag hade bara skrivit om den ena saken, att jag minns prepositionerna. Den andra glömde jag bort. Så därför kommer nu, det andra jag minns från tyskalektionerna på Högstadiet och Gymnasiet. "Die Schwedenstahlspühle". Den svenska rostfria diskbänken. Det ska vara tyskar som gör ett sånt ord.
Efter att ha lyssnat en del på Ingmar Bergmans Självbiografi den här veckan så är det inte vanlig sömnlöshet som får mig att lämna sängen så här dags, det är demonerna som hemsöker mig. Inläsningen är gjord av Reine Brynolfsson så man missar de bergmanska uttalen, det skulle vart "dämonerna" men man kan inte få allt. Självbiografin heter "Laterna Magica" och är mycket tung läsning. Det verkar fan inte funnit nån mer känslostörd och jobbig människa än han ibland. Det är aldrig ointressant, men det känns som att gå i en skumt upplyst korridor med dålig luft, där man bara väntar på att solen ska titta fram genom ett fönster men där alla fönster är tillbommade eller vätter mot en tegelvägg. Han lyckas med att beskriva en framgångsrik uppsättning av Strindbergs "ett drömspel" som ett misslyckande, hans hantering av sina tre första äktenskap och tillhörande kvinnoaffärer är tio gånger värre än någon såpa och hans barndomsbeskrivning blir närmast parodisk när han går igenom hur lite kärlek han fått och och hur elak hans bror var och slutar med orden "jag minns ändå min barndom som lycklig och kärleksfull".
Ändå är den aldrig ointressant. Han skriver allting med eftertankens kranka blekhet, vilket skymtar fram ibland och hans beskrivningar av sina första filminspelningar och stora teateruppsättningar är som lite som de där serierna "världens tio största olyckor" och liknande, fast med bättre manus.
Nu har officiellt julhetsen börjat. I lördags åt vi julbord med Mor och far, nu på fredag är det lucia på dagis och på lördag är det spexsittning, påföljande lördag ska vi jula med mor och far och sen drar vi till tranås för att jula där. Ja, inte jag då... jag jobbar julafton, joråsåatte... Så tänk på mig när ni ser på kalle Anka, för det gör fanimej inte jag.
Det finns repliker som fanimej är mer sofistikerade än vad de ser ut vid första anblicken. Just nu cirkulerar, inom Trasa, Svullos beskrivning av sin sexdebut.
"Det var mörkt, jag var ensam och jag var rädd"
Och så här i juletid får man ju inte glömma bort maximen som Galenskaparna gav världen.
"-Vad är det viktigaste när man gör ett julbord tycker du?
- Det är att benen blir bra så inte bordet välter!"
