Om mig

Jag tycker det här med bloggar är så jävla fånigt. Som om världen inte existerar om inte jag skriver om den. Så här sitter jag i mitt elfenbenstorn och kliar mina svarta tangenter och väljer mellan självbedrägeri och hyckleri...

lördag 29 november 2008

Long long long

Trots att Ian McDonald hävdar att detta är George Harrisons bästa låt på det vita albumet så tycker jag den är tråkig och föredrar Savoy Truffles eller Piggies. De kanske är mindre värda, men ack så mycket roligare att lyssna på.

Jag tänkte skriva lite dynga om musik, och ge er ett konsumentråd ni säkert kan räkna ut själva. Situationen var denna. Jag var ute och hamnade på en mack häromsistens, denna mack hade ett CD-ställ och jag tänkte att "ja.. man kanske skulle ha sig en julskiva". Jag bestämde mig för att köpa Sofia Källgrens klassiker, som fortfarande slår de flesta i genren enligt mig. Men så var det ju en för 59, två för 99. Ja... man borde ha en till. Jag valde mellan Adolf fredriks gosskör, dansvisor med Sveriges radios symfonietta, Mariah Carey, de tre tenorerna och Destinys child. Inga höjdare överlag alltså. Jag tog Destinys child, och jag behövde inte lyssna igenom många låtar innan jag insåg att det här var ett misstag. Så här kommer mitt råd.
Köp den inte. Omslaget är inte ens snyggt.

I övrigt har jag skaffat hem lite gamla crooner-låtar. Så ni kan få lite tips, om ni vill veta vad som trycks in i mina öron just nu.
Dean Martin - Volare (han är ju lite halvsliskig i vanliga fall och på italienska är han riktigt oljig)
Frank Sinatra - Five minutes more
Dean Martin - Aint that a kick in the head
Bobby Darin - Beyond the sea (bortsett från en trummis som inte riktigt kan genren är det här riktigt kul)
Nancy Sinatra & Dean Martin - Things
Frank Sinatra - Misty
Och
Bing Crosby & Frank Sinatra - Well did you evah.

gammal är äldst. det vet ju alla.

Sen har det hänt rätt mycket i mitt liv sen sist i övrigt, men det har ni säkert redan hört, ni som följer andra medium. Så det skiter vi i.

lördag 8 november 2008

think for yourself

Jag har lovat far att renskriva och förbättra en... tja... ansökan är väl rätt ord. Nä, nominering är bättre. Han nominerar sig själv till årets kulturpersonlighet i vara. Det är halvt på allvar, halvt på skoj. Och jag bara känner att jag... inte vill. Det känns inte ett dugg inspirerande och dessutom har farsan inget man kan jobba med om man inte börjar halvljuga. Nåja, nu har jag lovat, och det jag lovat håller jag. Men det kommer inte att bli så lyckat. Dessutom har jag en liten tjej här som är trött men som vägrar acceptera det. Jag har försökt med allt men inget hjälper. Nä, nu skriver jag färdigt farsans på rent vres, skickar iväg det och sen SKA ungen sova.

Annars? Jotack, barnen har varit sjuka. När den ene blir frisk så blir den andre sjuk igen. Dom har inte sett dagis på tre veckor. Och även om det är helt okej att vabba så är det lite svårt. Förr eller senare måste jag visa läkarintyg, och Anna får skit om hon missar fler dar på sin utbildning. Världen är bra korkad ibland.

söndag 2 november 2008

Til there was you

Eller hur det nu stavas, så bra är den inte.

I alla fall så har jag hunnit med en snabb tripp till Stockholm. Fru och barn åkte upp i torsdags, till underbarabarnmässan i sagda stad, och jag kom efter på fredagen. Ja, det var rätt intressant förresten, jag har vabbat fyra av fem arbetsdagar denna vecka så fredagen vart lite av en antiklimax som enda riktiga arbetsdag. Det har varit lovvecka också så det har inte varit några skolbarn att irritera sig över. Så en bra dag att jobba.

Sen åkte jag upp, via tåg. Det började bra, men strax efter kolbäck var det tvärstopp. Det var inte SJ:s fel trots allt, det var obehöriga i spåret och polisen var tvungna att ingripa.

Att komma en timme sent till stockholm när klockan börjar närma sig 22 är inte så kul men va fan, nu var jag ju där.


Dan därpå gick vi inte på mässan. Anna hade redan vart där och jag... ville inte. Så vi tog med barnen på junibacken istället. Det är alltså typ ett... tjae... sagoaktivitetshus? Det finns ett sagotåg där man får se små tablåer ur Astrid Lindgrens värld, där finns Villa Villekulla som man får leka i, där finns ett sagotorg att leka på och där finns en bokhandel. Där finns också ett utrymme för tillfälliga utställningar, just nu var det Elsa Beskows värld som ett stort lekland.
Jag kan inte säga att jag överentusiastiskt kan rekommendera alla att åka dit, tyvärr. Nu ska det sägas att det var extra mycket folk när vi var där, lovvecka liksom. Men ändå, det var tämligen rörigt, ingen bra skyltning, ont om personal (Jag vet att föräldrar ska kunna ta hand om sina barn men lite info ska man väl kunna få) och lite för dyrt för vad jag mest uppfattade som en något mer hightechversion av barnens hus i töreboda. Fan vet om inte det stället var roligare för barnen.

Nä, allt var väl inte fel så, sagotåget var jävligt bra och tanken var god men de var definitivt inte anpassade till att ta mycket folk på en gång. Så ska vi dit igen då ska vi vara mentalt förberedda... Bokhandeln var välsorterade men svindyr! Tror dom inte det finns bibliotek eller näthandel längre?

Tåget hem var i alla fall i tid.

Idag har jag bakat pepparkakor. Det skulle varit med barnen men robin och kim tröttnade rätt snart så jag fick baka klart skiten själv. Men nu doftar det jul i lägenheten. Det är faktiskt inte helt fel ska jag säga. Så, nu ska jag lyssna på nat king cole och klä på barn.