Jag har lovat far att renskriva och förbättra en... tja... ansökan är väl rätt ord. Nä, nominering är bättre. Han nominerar sig själv till årets kulturpersonlighet i vara. Det är halvt på allvar, halvt på skoj. Och jag bara känner att jag... inte vill. Det känns inte ett dugg inspirerande och dessutom har farsan inget man kan jobba med om man inte börjar halvljuga. Nåja, nu har jag lovat, och det jag lovat håller jag. Men det kommer inte att bli så lyckat. Dessutom har jag en liten tjej här som är trött men som vägrar acceptera det. Jag har försökt med allt men inget hjälper. Nä, nu skriver jag färdigt farsans på rent vres, skickar iväg det och sen SKA ungen sova.
Annars? Jotack, barnen har varit sjuka. När den ene blir frisk så blir den andre sjuk igen. Dom har inte sett dagis på tre veckor. Och även om det är helt okej att vabba så är det lite svårt. Förr eller senare måste jag visa läkarintyg, och Anna får skit om hon missar fler dar på sin utbildning. Världen är bra korkad ibland.
Österrike
1 månad sedan
3 kommentarer:
Och tänk vad roligt när de sedan kommer tillbaka på dagis och det har kommit nya baciller dit och de blir sjuka igen... Lika bra att du tar tjänstledigt hela vintern.
Jotack, jag har redan börjat ställa in mig på det. Frågan är bara vad jag ska ange för skäl.
personlig intrigitet, det är ju ett mode-ord nuförtiden tiden. ;P
Skicka en kommentar