Ett nytt bryt

Överallt omkring mig finns det människor med riktiga, välbetalda och intressanta jobb. Och har de inte det så befinner sig de i alla fall på väg någonstans som verkar vettigt. Medans jag... Jag... jag har ägnat ett par år åt att försöka vara nöjd med det jag har, vara glad för den jag är, men för att uttrycka det direkt: Jag har läst 5 år på högskola för att sedan köra taxi.

Åh, vad jag vill förändra min livssituation! Slippa drömma om ett annat liv, faktiskt få ett annat liv!

Men... det är ju alltid det. Vad är det som hindrar mig? Helt enkelt att jag inte vet var jag ska börja. Ett nytt jobb? Knappast, jag har ingen kompetens för nåt känns det som. Köra taxi nån annanstans? Det går bort, arbetstiderna kräver dagisbyte, och det vill jag inte utsätta barnen för. Utbilda mig då, så jag kan få ett annat jobb? Jo... men då blir det ett ekonomiskt bortfall som kommer bli kännbart, särskilt kännbart med tre barn. Och dessutom: vad vill jag bli? Jag har inte riktigt möjlighet, varken ekonomsikt eller tidsmässigt att kunna ändra mig, hoppa lite som jag vill.

nå, nu vet jag att det finns många experter därute som vet hur man löser sådana här situationer, så det är väl lika bra att öppna upp. Jag behöver hjälp. Om nån är villig att ge den.

Det har hänt att folk blivit förvånade när jag sagt att jag haft dåligt självförtroende. Hur kan det vara förenligt med förmågan att stå på en scen och göra vad skit som helst? Eller skriva ett manus? Eller sjunga offentligt? Tja... det beror nog på att jag aldrig sett det som nåt särskilt. Herregud, det är väl inget, det fixar vi på en kvart. Nej, det som hade betytt nåt för mig är om jag haft dessa förmågor:
1. social förmåga. Jag är blyg, obekväm bland folk, och kommer aldrig på nåt bra att säga i känsliga situationer. Jag är en usel lyssnare och jag måste ibland anstränga mig för att visa empati.
2. Praktisk förmåga. Jag kan peka på en bilmotor och säga "det är en motor". I övrigt...
3. förmåga att utnyttja sin tid. Jag är rädd för döden, och därigenom rädd för att leva livet. Långsiktig planering är inget för mig.
4. stark och hållfast karaktär. Trots löften att inte äta för mycket, att lägga mig i tid, att hjälpa till hemma... tja...
5. ett ego som gick att använda. Jag har hela mitt liv trott att jag varit ämnad till nåt stort. Som sagt så kör jag taxi efter fem år på högskola.

Jag borde väl ha nåt bra slut antar jag. Men eftersom jag inte ens har en början så får det vara med det också.