en sommar på Scan. del de ette

För åtta år sen var det vad jag gjorde, och här kommer lite blandade inlägg från då.

Skitjobbet har börjat!
måndag 10 juni 2002
10 läsare totalt

Kära dagbok.
Det åskar. Jag vet inte hur det påverkar bredband, men jag avslutade i alla fall mitt samtal med mor fortare än beräknat. Som titeln antyder har jag alltså börjat sommarjobba. Igen. Man är väl för gammal men vafan, så länge dom tar in en så. i år jobbar jag på Scan, i grovsågningen. Som namnet antyder är det här de halva grisarna finfördelas innan de portioneras ut till styckarna. Sommarjobbarna har dock inget med sågningen att göra, då detta bedöms som allt för stor kostnadsförlust vid inlärningen. Istället får vi enbart... Ja vad kallas det? Kasta upp de färdiga köttstyckena på ”julgranar”. En rörställning med krokar på. Ser ut som en julgran om man fantiserar lite. Detta plus att köra ut det till styckarna. Det är tungt och lite teknik men det kommer med rutinen. Det verkar vara schyssta killar man jobbar med så det ska nog gå bra till sist. Nu är man ju med från början och slipper dessutom känna sig som påläggskalv, även om det inte är ovanligt med släktningar inom fabriken. Fattar ni? Sommarjobbarna är påfallande ofta släkt med ordinarie personal alltså. Varför dom tog mig vet jag inte, dom tyckte väl att åldern och det gav effekt. Om jag minns min ansökan rätt så fick jag inget av de jobb jag ville ha. Jag ville ha kontorsjobb men vafan... Jag får trots allt betalt. Yummi. Det är långa pass men 6-timmars dag är nog ändå uthärdligt. Definitivt. En dag avklarad. 44 kvar.

Jag ska ringa Älskling sen. Jag saknade henne på bussen och jag saknar henne nu. Men snart är hon här hos mig igen. ÅÅÅÅHHHH...vad onsdag är långt borta.

Jag hatar mitt jobb
torsdag 13 juni 2002
9 läsare totalt

Det är dåligt för kroppen men jag gör det ändå.
Rock’n’roll tar död på mig.

Fast egentligen är det grisjobbet som gör det. Jag vantirvides efter två dagar. Igår vantrivdes ja ginte så farligt men idag gick det åt helvete så nu vantrivs jag igen. Det går väl i vågor. Men jag ska inte ge tappt! Mitt proletära arv som jag tjatat om ska icke komma på skam! Jag ska visa mitt värde som arbetare. Låt vara en lat och klantig men det fanns allt sådana också. I morgon är det i alla fall fredag... och nästa vecka är det bara fyra dagars jobb i och med midsommarafton... ja... Fram för fler helger under sommaren! Då ska vi se...40 dagar kvar. Och nu regnar det också... kanske det blir syndaflod? Börjar bli dags för det nu. Hoppas det regnar på Hultsfred.

Wits:
-Det var ju skam vad det brinner i gården där borta.
-Homen.
-Där gör han nog en stor förlust.
-Åja, inte större än att han kan bära den.
-Vet du vem det är som äger den?
-Ja. Det är jag.

Mygel och midsommar
onsdag 19 juni 2002
7 läsare totalt

Kära dagbok

I dag fuskade jag mig febersvag. eller snarare, jag myglade fram en sjukledighet för att få sova ut. Jag har haft en diskutabel dag, men jag kan i alla fall skryta med att jaginte gjorde något annat än att vila upp mig. jag ringde och sa att jag var hängig och ingen kan förneka att jag var jävligt hängig när jag ringde. Men i morgon ska här jobbas igen. Fy fan. Jag ska till Råbert nu, sen ska jag bort till Norrmalm och handla lite frukt och mat tills i morgon. Intressant? Nä, inte särskilt. Tänkte mest säga att jag ska åka till Tranås och älskling i morgon. Fy vad jag saknar henne nu. Men i morgon 16.09 bär det av. Fi fan. Jag tror vi säger så.

Midsommar ett par dagar efter
måndag 24 juni 2002
8 läsare totalt

Kära dagbok!

Det tog två dagar att skriva den här dagboken men det får skyllas på trötthet. Nu finns inte mycket att säga om midsommarhelgen, den var ganska tråkig. jag var med Anna och det hennes familj gör på midsommar är att åka till Annas morbror och ha tråkigt. Alltså gjorde vi det. Fast vad gör man inte för att få vara med sitt hjärtas kär? Och det var trots allt bättre än ingenting, vad man än kan tro. Det enda roliga var den fotbollsturnering som Oskar, pinan till lillebror som Anna ligger inne med ordnade med sig själv, Mats (fadern) och Janne (Morbror). Den vart väl halvkul men det roligaste var det homosexuella inslaget i mitten, när Jannes hund Rosso hoppade på Janne när han låg ner och begynte... våldta honom typ. Detta upprepades fyra gånger. Jag säger inte att vi höll på att skratta rått ihjäl oss men det gjorde vi. Vad vi gjorde i övrigt var väl att äta smultron, följa fotbollen och önska sig nån annanstans. Jo förresten. Anna köpte mig en regnrock på ÖB i Norrköping på vägen hem till Tranås. I övrigt bara några reflektioner.

Sex utomhus är aldrig fel, speciellt inte efter bad.
Det är inte lätt att hålla upp skenet av att vara glad när de som ska föreställa föredömen inte ens försöker.
Knarrande sängar, sex och vakna föräldrar går ALDRIG ihop.
riktigt tråkiga helger gör att man blir grinig och skapar hål i relationer.
Anna kommer hit på lördag tror jag. Ännu en anledning att genomlida en arbetsvecka. 34 dagar kvar.

14:56

Kära dagbok. Jag kom precis på att det faktiskt inte vore fel att skriva lite mer vad som händer. Jag har slutat med de djuplodande analyserna om var jag står just nu och nöjer mig med torra fakta vilket inte är så kul. Emellertid tänkte jag inte skriva nåt sånt nu heller för jag orkar inte med att tänka på det. Jobbet är jävligt nog utan att man ska behöva fundera på vad man ska göra sen. Men i alla fall ett par små kommentarer, en lägesrapport.

1. Jag har börjat använda mer kvinnokkläder. I båda fallen av en slump och på grund av vatten. När jag och mimo hälsade på hos Hanna blötte jag ner byxorna i havet (fråga mig inte varför) och fick låna en sarong. Hoppas Hanna inte vill ha tillbaks den för den är grymt skön. När jag var hos anna på midsommar gjorde regnet mina byxor pissvåta och utan byte och med ett tåg som väntade fick jag låna ett par av älsklings. De passar bra och är sköna så den ökade frekvensen är inget jag sörjer.

2. Spexet är ju klart nu och fyra månaders underbart och roligt arbete är slut. Det är synd. Låttexterna är kvar. Det är visserligen kul men inte riktigt lika... Jag får ju göra det själv.

3. Spexet ja. Det blir nog orkestern i höst, jag kommer inte hinna nåt annat.

4. Nån kanske skulle säga att jag blivit sexfixerad sen jag blev ihop med Anna. Det har en mycket naturlig förklaring. För första gången i mitt liv har jag ett sexliv. Är det då så konstigt att jag är helt och hållet uppfylld av det?

5. Uppsatsen och anthraxet är INTE skrivet. Jag orkar inte tänke när jobbet är klart säger jag till mig själv och fokuserar på det lustfyllda. Det blir aldrig nån Ivar-Lo av mig.

6. Bara en kommentar till nuläget, jag funderar på att duscha samt bränna iväg till McDonalds för mat och sen dra ner på stan och köpa kläder. Jag behöver sockar.

7. hoppar vi över.

8. Det märks att jag börjar få svårt att komma på punkter va? Jag tänkte ta upp till tio. Undras vad jag ska ta nu... Jo. jag msåte försöka komma vidare i livet. Jag måste masa mig till arbetsförmedlingen, eller ringa det där samtalet eller bara lämna in en filmrulle. Men jag gör det inte. Fast jag ska nog betala hyran. Minsta möjliga underhåll eftersom verksamheten snart ska läggas ner. Då vete fan om inte Vespan är Z4:an.

9. Jag tänkte att jag skulle vänta med eldarjobb tills augusti men fan vet om jag kan hålla mig. Det blir inget än men snart så.

10. Om jag nån gång blir far så ska jag bli hemmapappa. Det har jag gett mig fan på.

Inget vidare rus
söndag 7 juli 2002
8 läsare totalt

Och på fredan sitter man och knotar om att om tre dagar är det måndag igen...

Kära dagbok. Sommarjobb ger kanske pengar men det dödar fanimej sommaren. Och inte kan man åka och bada för det har man mingen bil till... Denna veckan ska jag fanimej leva när jag inte jobbar. För nu har jag bil. Och mat. Jag har alltså flyttat hem en vecka. Jag skiter i prestigen, här handlar det om ekonomin.

I övrigt rekommenderas stadigt www.bonton.se. Hans lindströms sida. Kanske lite tråkig men han lägger ständigt ut nya sketroliga bilder i arkivet. Vilken annan tecknare är så generös?

Åh vilken morgon.
söndag 14 juli 2002
6 läsare totalt

Åh vad jag älskar henne. Och vad hon älskar mig. hon älskar mig så mycket att hon håller på sig.

Ingalunda kunde jag inleda denna dagbok med allvar. Det ni läst är en del av en liten monolog och missförstådd kärlek från en jönsig pjäs. Jag vill bara säga att

jag saknar henne och jag älskar henne. Jag älskar henne och jag saknar henne. Jag saknar henne så mycket att det värker i mitt svettiga och ganska äckliga bröst. Jag vill att hon ska vara här hos mig så att jag får lägga mina armar om henne och viska på det där mumlande sättet så ingen hör vad jag säger hur mycket jag älskar henne. Jag vill somna bredvid henne på natten och få känna att den där varelsen som ligger bredvid mig faktiskt gör det frivilligt, jag vill vakna med henne i morgon och höra henne säga ”Jag behöver inte gå upp på lääänge... Jag tror jag ska somna om och inte vakna förrän tio”. Det h’änder att jag stannar upp på stan och tänker ”Jag har faktiskt en flickvän. Jag, Markus Frisén, avfödan som huggormarna ratar faktiskt har en flickvän. Som tycker om honom, som vill vara med honom och som tycker det är roligt att han ringer. Men jag då? Tycker inte jag om henne, vill jag inte vara med henne och spricker inte mitt surmulna åskväders ansikte upp i ett fejkartat leende när hon ringer? Om nån svarar nej, var vänlig och dra er långt åt helvete och stanna där.

Jag gillar inte att ta dem orden i min mun, vafan, jag äger inte henne... men hon är väl min? Eller va? Och jag är väl hennes?

Usch, ont.
måndag 15 juli 2002
10 läsare totalt

Kära dagbok. Idag måste jag ta ett viktigt steg i mitt liv. Men som vanligt så drar jag mig för det i det längsta men det måste ske.

På Lördag blir det demonstration mot mitt jobb. Man kan ju alltid hoppas på kravaller eller att dom bränner ner skiten. Fast det är lite synd mot dom som behöver jobben förståss...

Ja, usch. Ont.

Kommentarer: Någon redigering av stavfel har jag inte gjort, men däremot har jag tagit bort de sångtexter som jag la in ibland för att fylla ut. De gjorde ingen skillnad tycker jag. Bloggarna talar väl för sig själv, men jag kan ju kommentera det där med hemmapappa. Som att det är mindre att göra då... Jo, att skriva Anthrax, abstract hette det. Men jag tyckte väl anthrax var roligare. Eller så ville jag bara ha uppmärksamhet.

Best of...

Efter som Lunarstorm i skrivande stund snart gått ur tiden så föanleder det mig att se tillbaka. Under sju år delade jag mina tankar om världen på Lunarstorm, en del var riktigt jobbiga, en del var sjukt pretto men en del var faktiskt rätt bra. Så för att slippa hitta på nåt nytt att blogga om ska jag framöver bjuda på "best of markus Lunarblogg 2001-2008". Det blir lite som en version med kommentarer. Ni fattar principen nedanför, och det här är en grej jag saknar. Man kunde se hur många och vilka som läste. Det kan jag inte här. Men men, skitsamma. Nu kör vi!

du och jag döden
Tors 11 aug 2005 23:29
Övrigt, 14 läsare totalt

Jag har idag mött döden på allvar. Det var egentligen inte särskilt dramatiskt ändå.
En dam som jag släppt av för att hon skulle få gå på toa kom ut från toaletten och klagade över att hon kände sig svag. Några minuter senare förlorade hon medvetandet. Jag ringde ambulans och, ja, dom var ju där snabbt. Men hon klarade sig inte.

Naturligtvis är det inte helt behagligt att se en människa dö, även om det trots allt var ganska stillsamt men det som berörde mig mest var nog den totala ovärdigheten.
Ett gott sätt att dö är på scenen med hundratals människor omkring sig och att man får gå med ett leende på läpparna.
Ett bra sätt att dö är med familj och vänner samlade.

Men det här.

Hennes sällskap: en taxichaufför och husets ägarinna som hon aldrig träffat tidigare, bara delat taxi med i drygt 1½ h.
Det sista hon gjorde var att gå på toaletten.
Huset var mörkt, grått och luktade ganska unket.
Hon var 40 minuter från att komma hem till sin man. 10 minuter från Apoteket där hon skulle hämtat ut antibiotika.
Bland det sista hon hörde var taxichauffören fråga "Vill du ha vatten"
Hennes sista ord var "tack". En klunk, sen tappade hon flaskan.
Sen satt hon där, med halvöppen mun, med några halvsmälta bitar dextrosol i munnen, dreglandes och flämtandes.
Precis så förnedrande kan döden vara.
Jag tycker synd om Ulla-Britt. Hon var värd bättre. Men hon fick i alla fall kissa först.

Kommentar: Jag tycker den talar rätt mycket för sig själv. Tilläggas kan att jag aldrig kommer glömma vilket hus det var. Jag ser det ibland, det ligger strax bredvid vägen mellan Skara och Lidköping. Vidare skulle jag säga att den sista meningen är ett fall av ofrivillig humor. Jag hade nog inte tänkt det som ett skämt, bara en jordnära anmärkning. I övrigt så har ingen dött från mig sedan dess, men det hindrar inte från att jag är konstant oroad för det.

för länge sen...

... var det val i sverige. Då skrev jag detta, fast på Lunarstorm. Råkade läsa det igen, och tyckte faktiskt det var lite tänkvärt...

Det känns tungt. Valet är ca en vecka gammalt, men det känns fortfarande tungt. Jag borde inte vara bitter, jag borde inte vara förvånad. Men det känns ändå inte helt hundra. Jag kan inte säga att jagsympatiserar med Reinfeld. Jag tror inte riktigt på alliansens förmåga att hålla ihop. Jag tror inte att en sänkning av A-kassan är rätta vägen att gå, och jämställdhetspolitiken känns lätt i gungning.

Samtidigt kan jag inte säga att Socialdemokraterna förtjänade en seger. 12 år, varav åtminstone sex borde kunnat användas till att stävja arbetslösheten, och minska främlingsfientligheten. Nä, förlusten var fullt rimlig. Och så är vi äntligen av med Persson.

Så här har du mig Fredrik. En gråsosse bland alla andra. Jag röstade inte på dig, men du ska ändå styra över mig. Grattis. Njut av din seger och halv socialismens nederlag. Men... lova mig en sak. Se till att det faktiskt blir bättre. Visa att ni kan vara sådär nya och bra och faktiskt visa att det blir bättre och inte bara byta kartong och hoppas att nya flashiga typsnitt ska få folk att tror att produkten blir bättre. Visa att ni gör skillnad. Lova att du gör ditt bästa. Inte för din skull. Inte för min skull. Men för alla långtidsarbetslösa och sjukskrivna som stängts utefrån arbetsmarknaden. För alla studenter som försöker få ekonomin att gå ihop. För alla pensionärer som tycker att det är trevligt att åka till fotvården för att "då får man se sig om lite". För deras skull. För sveriges skull.