en beskrivning av mitt frukostbord just nu

Ingen äter där. JAg sitter vid laptopen och försöker skriva ett bra blogginlägg. Robin håller på och ritar av sina kompisar och blir sur när hon inte får deras hår rätt.
Sam fick en skål ringar att försöka plocka med... och exakt alla ligger nu på golvet. Snart får vi överväga att sluta flaskmata honom så han i ren desperation MÅSTE stoppa saker i munnen för att stävja sin hunger.
Jag ser nu att diskningen misslyckats. Den tallrik jag trodde var ren och åt flingor i har rester av bolognese på ena sidan. Ja ja, alltid bra med proteiner.

I soffan ligger kim och ser på bolibompa. Lillan har en extremt lång uppstart på mornarna och hon måste få komma till i sin takt annars så kommer man ingenstans med henne. Snart ska jag ge henne lite ringar i alla fall. Äta måste man ju. tycker alla. Utom sam.

En dag som denna vill man resa till Paris. Men det blir personalmöte i falköping. Jääla skit faan.

mer gnäll - ingen bättring i sikte

Sist försökte jag övertyga världen att det var det politiska läget i Sverige som jag upprördes över. Sen dess har jag kommit till den mer mogna insikten att allt bara ändå är skit och vi har vad vi förtjänar.

Jag har höstdepp. Så enkelt är det. Jag är 30 år, inte riktigt medelålders men inte ungdom heller. Visst har jag tre barn och en underbar fru, men en svag känsla av att jag slösat bort mitt liv på ovesäntligheter smyger sig in.

Det är så simpelt. Jag vill inte bli gammal och äldre. Jag vill vara 28 tills jag dör eller ännu längre. Jag menar, hur kul är det att se sig själv tyna bort. Hur kul är det att inse att det man tyckte var tufft och ballt är lika ute som staketet på vår uteplats. Hur kul är det att veta att hur man än känner sig inuti, så tänker folk "Gubbe" när de ser en.

Jag är trött på det här. Jag är trött på att vara ledsen och arg över sånt jag inte kan göra nåt åt ändå. Inte ens cynismerna är nå roligt längre.

SÅ i ett tappert försök att muntra upp mig själv, här kommer veckans 5-i-topp! Saker som gör mig glad.
1. Vänner, familj och kompisar. Att ni står ut med mig är kanske det största, att ni faktiskt försöker få mig må bättre är helt otroligt. Tack för att ni finns.
2.Musik. Ja, fånigt och grundläggande kanske. Men kvällens trasa-gig, och ett litet Jam med Jessica i Onsdags har fått mig att minnas hur kul det verkligen är med musik.
3.Att resa. Älsklingen överraskade mig med en plan på en gemensam barnfri helg framöver. Jag ser fram emot detta med nästan barnslig iver.
4.Emil Jensen och Martin Westerström. Det finns alldeles för få människor här i världen som är positiva i grunden. Jag säger som John och Yoko, istället för att säga vad vi är emot borde vi säga vad vi är FÖR.
5.Mina underbara små ungar. Lilla fröken Robin Frisén, lika lillgammal och lömsk som jag i hennes ålder; Yrvädret Kim som man aldrig riktigt vet var man har eller just exakt det; Orkanen Sam som är allt som jag aldrig var... Jag älskar er.

Tiden har runnit under broarna där livet flyter fram

Tack Lasse Kronér för den raden.

Få människor har väl missat att jag inte mår nåt vidare just nu.
Vad kanske inte så många vet är att det beror på valresultatet.
Jag försöker verkligen vara positiv, men jag är i grund och botten misantrop,
och det har inte blivit bättre.

Att SD kom in i riksdagen är ju tråkigt, men den senaste veckan har ändå lärt mig att den största effekten de kommer få på svensk politik är inte att de kommer få sverige mer rasistiskt, de kommer få de etablerade partierna att framstå som bättre än de är.
Det går att hitta SDs åsikter hos i princip samtliga partier. FP vill reglera invandring. Bögfobi finns hos KD. S har talat om att skärpa straffen. Så att de etablerade partierna vill framstå som ljusets riddarvakter klingar lite falskt.
Är det kanske därför ingen törs ta debatten med SD? För att skillnaderna skulle framstå som så små?
När det gäller SD tycker jag folk hänger upp sig väl mycket på invandrarpolitiken. Det finns ju andra tveksamma åsikter också, som frågor om homosexualitet, kvinnofrihet, adoption och kriminalvård. Hur är det med dem? Varför kan ingen prova på att ge sig på dem så debattörerna får nåt annat att göra än att förklara varför de inte är rasister?

Ibland känns den demokratiska processen som en del i ett försök att skilja folket från makten. Makt Korrumperar, och varför i helvete inte SAP har försökt revidera sin status som betongsossar tidigare övergår mitt förstånd.

Jag googlade min blogg för att jag inte mindes vad jag hade för adress, den första länken som kom upp visade att det fanns bloggar med 100% mer inflytande än min.
Det var ju trist, men ingen överraskning.

Ganska mycket raljeri, så här följer min tes, som vanligt: debattera för helvete med SD om ni nu tycker de har så fel! Men att hota med stryk och våld mot folk är att göra sig lika usel som SA en gång i tiden i tyskland! AFA borde ägna sig åt debatter och föreläsningar och inte slagsmål! Och sverige behöver ett nytt socio-liberalt parti som består av människor som vet vad verkligheten vill säga och inte vill säga det de tror är verklighet! Det är proffsen som gör så att rosorna dör, ge mig hellre en glad amatör!