mer gnäll - ingen bättring i sikte

Sist försökte jag övertyga världen att det var det politiska läget i Sverige som jag upprördes över. Sen dess har jag kommit till den mer mogna insikten att allt bara ändå är skit och vi har vad vi förtjänar.

Jag har höstdepp. Så enkelt är det. Jag är 30 år, inte riktigt medelålders men inte ungdom heller. Visst har jag tre barn och en underbar fru, men en svag känsla av att jag slösat bort mitt liv på ovesäntligheter smyger sig in.

Det är så simpelt. Jag vill inte bli gammal och äldre. Jag vill vara 28 tills jag dör eller ännu längre. Jag menar, hur kul är det att se sig själv tyna bort. Hur kul är det att inse att det man tyckte var tufft och ballt är lika ute som staketet på vår uteplats. Hur kul är det att veta att hur man än känner sig inuti, så tänker folk "Gubbe" när de ser en.

Jag är trött på det här. Jag är trött på att vara ledsen och arg över sånt jag inte kan göra nåt åt ändå. Inte ens cynismerna är nå roligt längre.

SÅ i ett tappert försök att muntra upp mig själv, här kommer veckans 5-i-topp! Saker som gör mig glad.
1. Vänner, familj och kompisar. Att ni står ut med mig är kanske det största, att ni faktiskt försöker få mig må bättre är helt otroligt. Tack för att ni finns.
2.Musik. Ja, fånigt och grundläggande kanske. Men kvällens trasa-gig, och ett litet Jam med Jessica i Onsdags har fått mig att minnas hur kul det verkligen är med musik.
3.Att resa. Älsklingen överraskade mig med en plan på en gemensam barnfri helg framöver. Jag ser fram emot detta med nästan barnslig iver.
4.Emil Jensen och Martin Westerström. Det finns alldeles för få människor här i världen som är positiva i grunden. Jag säger som John och Yoko, istället för att säga vad vi är emot borde vi säga vad vi är FÖR.
5.Mina underbara små ungar. Lilla fröken Robin Frisén, lika lillgammal och lömsk som jag i hennes ålder; Yrvädret Kim som man aldrig riktigt vet var man har eller just exakt det; Orkanen Sam som är allt som jag aldrig var... Jag älskar er.