Abstinence

Första betraktelsen: En bild från den alltid obehagligt träffsäkre berglin. En kvinna sitter på förstubron med en kopp kaffe, en annan kvinna står vid staketet och säger "På lördag gäller det, stina! Då går karlarna ut och röjer gräsmattan och vi tjejer kommer att fixa salladen". Den första kvinnan säger ungefär "äääh...okej...?" och tänker "Men, hur gick det här till? Jag var ju rebell!"

Andra betraktelsen: Jag sitter i bilen, inser att jag har rätt humör för att lyssna på Eels och stoppar in "beautiful freak" i stereon. Jag gillar den skivan, men så kommer jag på varför jag gillade den skivan från början. Den var ju som creep, den var för outsiders som visserligen surade för att de inte var med i den stora massan, men som innerst inne var glada för att de var en egen mer tänkande art än den stora gemenskapen. så när jag nu lyssnar på skivan så kan jag ju gilla låtarna, men samtliga teman känns väl inte helt hundra... ibland tänker jag "men spänn av... var lite mer som folk". Och sen tänker jag "Men hur gick det här till? Jag var ju avvikande från samhället!"

Tredje betraktelsen: Varför missade jag 90-talets musik? Popsicles bästa år låg bakom dem när jag hittade dem. Och this perfect day fattade jag aldrig. Eller broder daniel. jag kan sakna det nu, för de hade passat mitt tonårsjag så bra. Mitt stackars finniga, småfeta, missförstådda tonårsjag som utan att veta det renodlade sitt utanförskap och gjorde det till en livsstil. Ack ja... tur att man bara är ung en gång. Dum däremot, det slutar man aldrig vara.