Jag känner för att vara kryptisk. Jag vill skriva av mig för att bli av med en känsla av hopplöshet, men utan att röra upp någon debatt. Det blir väl inget vettigt av det. Det är lika bra du slutar att läsa. Jag blir bara så trött på allt... det finns ju ingen jävla ljusning, allt kommer bara att dras ner i dyn. Om man åtminstone kunnat tro på det man vill tro är bra. Men när det inte är så? När det verkligen inte går att förneka att det verkligen inte kan bli bra om man gör som man gjort, men samtidigt att det skulle bli värre om man gör på ett annat sätt? Jag är så trött på en värld som verkar ha bestämt sig för att sparka en i röven, allt hårdare för var gång man tror att det inte ska hända nåt mer.
Det gäller egentligen inte mig... jag har det bra. Det är bara världen i allmänhet som... ja. Varför ska det vara så jävla svårt för folk att faktiskt vilja åstadkomma nåt? Vilja göra något? Våga säga något mer än vad som gör att de ska bli omvalda? Och när man konstaterar att verkligen ALLA är hycklare... Det är inte såna som jag som ska bygga framtiden, det är då så klart. Men vem fan ska göra det istället? Det hade varit så skönt om det funnits något att tro på. Eller snarare, att man kunde lite på någon mer sak än att man ska dö.
Det gäller egentligen inte mig... jag har det bra. Det är bara världen i allmänhet som... ja. Varför ska det vara så jävla svårt för folk att faktiskt vilja åstadkomma nåt? Vilja göra något? Våga säga något mer än vad som gör att de ska bli omvalda? Och när man konstaterar att verkligen ALLA är hycklare... Det är inte såna som jag som ska bygga framtiden, det är då så klart. Men vem fan ska göra det istället? Det hade varit så skönt om det funnits något att tro på. Eller snarare, att man kunde lite på någon mer sak än att man ska dö.
