Jag började i Atlas2 hösten 1999. Jag gjorde min sista insats våren 2009. Det är tio år, tio underbara år. Jag ska inte skriva att det var bra för min personliga utveckling och att jag äntligen fick en chans att visa min talang. Dels så känns det inte riktigt sant, dels så vete fan om jag faktiskt har utvecklats... jag känner mig fortfarande som 16. Men, det finns ju annat är utveckling. nämligen alla de underbara människor jag lärt känna inom och genom spexet. Jag tror ni vet vilka ni är, följande foton är bara ett urval. Jag är värdelös på att ta kort så det blir inte så mycket, och skulle jag börja nämna namn skulle jag säkert glömma någon. Men tack! Tack för den här tiden! Det var en underbar resa och jag är glad att ha gjort den med er.
Något som däremot lätt har varit bra för min personliga utveckling och gett mig en chans att visa min talang är TRASA. Stenhårt. Jag har svårt att sålla bland alla minnen som kommer fram, vårt värdelösa Arlagig, det beryktade bussgiget mot göteborg, jubileumsfesten förra året, inspelningen när Jessica var sjuk och låg insvept i en filt när hon inte sjöng, invigningen av nya kårhuset, försök att sjunga på spanska... Tack för allt, i evighet.
bilderna är courtesy av mig,Anna Olofson,Madeleine Nilsson,Johan Ragnarson, emy Petterson. och Hanna Axelson
1 kommentar:
Var så god!
...och tack själv.
Skicka en kommentar