Stockholm - Uppsala

Det är märkligt att när man inget gör så är det inga problem med att skriva en blogg men när man sen faktiskt är med om någon världsomvändande och dessutom vackert så får man inte tummen ur. Antingen är det min vanliga lathet eller kanske nån idé om att jag besudlar själva grejen när jag sätter ord på det. men först en prolog.

Svärmorsdrömmarna har gjort come-back eller vad det nu heter, på ett ålderdomshem vid Hornstull. Det var kul, även om det var ett tag sen och man måste vänja sig vid att reaktionerna inte riktigt är som på en firmafest. Vilket som, det gick väldigt bra och allting som avslutas med Öl på Mosebacke är bra, har jag bestämt.
Så till själva huvudnumret.

Jag har alltså varit på bröllop i Uppsala. Två vänner som efter ca 6-7 års kamperande ihop också skaffat samma efternamn. Eftersom de också är sådär riktigt gulligt förälskade fortfarande så var det också en mycket vacker ceremoni. Faktiskt tillräckligt vacker för att jag ska våga tro på kärleken igen.

Det var vad man kallar en mycket personlig ceremoni. Jag har i alla fall aldrig varit med om kanonsalut vid kyssen. Ah, det var gemensam marschering ner till ångbåtsbryggan vid Ultuna, under musik från fiol, luta och säckpipa. Det var två stiliga officianter i handskar och hög hatt som höll varsitt vackert och roligt tal som mynnade ut ifrågan "tager du...". Därefter drack de lyckliga bröllopsskål där en vit och en röd vätska blandades till ett, liksom de tu nu var ett. Sen salut, sedan riskastning och klingande med elefantskrämmor. Även den efterföljande banketten var minnesvärd. En så stor samling ölsorter har jag aldrig sett gratis handas ut på ett bröllop. Ja, det var kärlek. Det måste vara kärlek. Och juice, men det fick jag ingen före frukost. Jag kan också säga att jag höll ett mycket inspirerat tal vilket renderade mig en spontankram från brudgummen. Bilder på den lyckliga tilldragelsen dyker säkert upp på facebook.

Dagens låt är passande nog Bob Dylan med Tomorrow is a long time