Om mig

Jag tycker det här med bloggar är så jävla fånigt. Som om världen inte existerar om inte jag skriver om den. Så här sitter jag i mitt elfenbenstorn och kliar mina svarta tangenter och väljer mellan självbedrägeri och hyckleri...

onsdag 30 september 2009

han måste gå

Jag minns inte vem jag pratade med, men det var nåt om att svårighet att visa känslor är en typisk killgrej. Det må vara, men att ha känslor torde inte vara någon svårighet, i alla fall har inte jag någon sådan. Jag vill härmed förvarna, idag kommer jag att gnälla, så för er som tycker sånt är slöseri med tid, här är dagens låt. Så hörs vi en annan gång.

Jo, det gällde det faktum att jag har ganska lätt för att bli ledsen. Och detta nästan bara för ganska fåniga saker ändå. För ett tag sen fick jag reda på att en av mina favorittecknare, Keno Don Rosa, har slutat. Inga fler bra serier om farbror Joakim alltså, och det var jag sur för två dar. Sen så var det det här med Bert-böckerna. Ja, dom här alltså. det här var en mycket stor del av min uppväxt, och vi var nog några stycken som vart lite besvikna, dels för att det blev två böcker för mycket, dels för att vi så väl önskade vår favorit-oskuld att faktiskt få bli av med skiten. Men det vart inte så, för författarna delade inte vår åsikt. Nå, 1999 kom sista boken. Men sen tar dom förmårrade angosturorna upp serien igen! Nu är Bert 12 år IGEN, med delvis nya klasskamrater och ny teckningsstil. Trots att jag bestämde mig för att det var skit, och gav fan i att läsa. Det kan ju också berott på att boken inte var skriven för 25-åringar, men det har fan inget med saken att göra. Men jag tänkte att "Jag får väl testa i alla fall" och det var dumt. Det var ingen bra bok, Magin var väck, större delen av humorn var väck och framför allt var bert en mycket mer sympatiskt person innan han fick MSN. STOR LITTERATUR KLARAR SIG OAVSETT OM DE ÄR OTIDSENLIGA!

Och nu är det sagt. Over, and out.

tisdag 22 september 2009

mörker...

Ja, det är ju natt. Och sover man inte så gör man tre saker: Man har magont, man ser på usel tv och man tänker alldeles för mycket. Man gör en av de tre sakerna, alltså.
Jag tänker för mycket på Anna Anka. Ibland undrar jag om det inte är själva namnet som gör att svenska kvällstidningar skriver om henne, bara för att det är så kul att säga. Hon kanske skulle byta namn till Storch? i alla fall tycker jag att hon får väl mycket uppmärksamhet för ett uttalande som inte förtjänar det. Det är väl klart att de flesta skulle vilja ha en liten slav hemma som gör skitgörat och lämnar allt roligt åt en själv, men lyckligtvis har samhället kommit längre än så.

Maskinerna är våra vänner med Kjell Höglund. En låt som helt saknar ironi.

Vad mer surras det om i sysselstad... Jag vet inte, jag följer så dåligt med. Jo just det, budget och valrörelse. Det lutar åt att det blir en smutsig byk i år. Och som gammal sosse är det ju inte utan att man önskade att Oppositionen hade något annat är ord och självgodhet att komma med.

Kyrkovalet lär ha blivit en framgång för partier som är emot homovigslar. Själv är jag kluven i den frågan. Jag stöder klart en ändring i äktenskapsbalken, men fan vet om jag hade velat ha att göra med en instutition som bjuder in med armbågen. Jag hade hellre gift mig borgeligt och satsat på själva festen.

Nattligt flum är inte bra för magen, men man måste ju visa att man lever.

onsdag 16 september 2009

Ibland saknar man det

och ibland gör man det inte.

att vilja men inte kunna. Det är kul att se alla de exempel på personlig utveckling som sker omkring en. Sarha har åter hamnat i västtrafiks område, min kära hustru fortbildar sig för att kunna kräva högre lön, Martin slåss om böcker i borås, Andurs kockar för danmark och Karin ska ligga i i lund. Nu kanske ni tror att det här ska mynna ut i något cyniskt om mig själv, men nej. Jag är bara glad för er skull, att ni går in i nya faser av ert liv.

Själv var jag på Snövit i lördags, med far, mor och dotter. Robin hade redan vart en gång, men vi gick en gång till för farfar ville ta med sitt barnbarn. Och det fick han ju. Det var kul, och Robin älskade det, så har ni barn i närheten, släpa med dem till stadsteatern. Det finns nog biljetter kvar.

Dagens låt är en fullbandsversion av Yesterday. Med The Beatles live in tokyo!. Nån med dylika kunskaper får gärna upplysa mig om en sak dock. HUR FAN mickade dom upp trumsetet?

lördag 12 september 2009

skräpkultur

Om natten kryper de gamla filmerna och smårisiga serierna fram. Jag har lyckats se såväl Star Trek: The motion picture och Village of the damned, den amerikanska remaken. Man blir sannerligen utbildad när man får barn. Det andra som går nu är Våra värsta år och Inside the playboy mansion, och det är väl inte riktigt lika allmänbildande, även om jag måste erkänna att det kan vara bra att töserna får lära sig hur Hugh Hefners sovrum ser ut så de vet när de ska springa sin väg.

Idag var Marie här. Hon kan, om hon vill, skryta med att vara storfavorit hös töserna. Det är lek från början till slut, det enda tråkiga är ju att vi inte hinner prata nåt med henne själva. Vi fick väl bytt lite nödvändig information men mycket vart det ju inte. Å andra sidan fick vi höra Robin berätta sin väldigt egna version av Guldlock och de tre björnarna. Jo, det var så förstår ni att Guldlock var ute i skogen och satte sig på ett litet hus, då växte det huset så hon inte kunde klättra ner... sen kom björnarna och såg att någon hade ätit deras gröt... sen la sig guldlock och sov men någon hade lagt en ärta under sängen, så guldlock fick ont i rumpan... sen kom björnarna och då sprang guldlock sin väg. Det är lite svårt att lyssna på henne utan att börja fnissa men hon vill ju så gärna... och hon tar det hon hör och smälter om till nåt eget. Nå, det gör väl många barn, så jag påstår inte att det är unikt, men det är onekligen rätt fint.

Det var evigheter sen jag försökte med dagens låt, men det må vara dags nu. Jag hade inte hittat nåt vettigt egentligen, men Stronger - Kanye West feat. Daft Punk eller om det nu är tvärtom råkar vara en låt som jag fortfarande gillar så den får väl länkas till då. Fast sen så finns det ju ett original som ju har en rätt frän video. Så den kan vi väl ta med då. Men sen kom jag på det. För er som såg dobidoo i fredags så minns ni säkert den infama videon till David Hasselhoffs version av Hooked on a feeling. och för er som inte kan få nog... här kommer hela videon! Och med det säger jag klart slut för nu.

torsdag 10 september 2009

must...update...blog...must...update...blog

Jaha, så var man här igen. Jag fick genom Karin syn på denna artikel och kan väl konstatera att den i princip omfattar alla som finns på facebook, eller? Nej, det finns ju en typ till... "Skaffade-skiten-på-fyllan-och-orkar-inte-göra-nåt-av-det"
i övrigt är min föräldraledighet slut nu, för att återkomma i augusti nästa år. Och innan dess fyller jag ju 28.