Jag minns inte vem jag pratade med, men det var nåt om att svårighet att visa känslor är en typisk killgrej. Det må vara, men att ha känslor torde inte vara någon svårighet, i alla fall har inte jag någon sådan. Jag vill härmed förvarna, idag kommer jag att gnälla, så för er som tycker sånt är slöseri med tid, här är dagens låt. Så hörs vi en annan gång.
Jo, det gällde det faktum att jag har ganska lätt för att bli ledsen. Och detta nästan bara för ganska fåniga saker ändå. För ett tag sen fick jag reda på att en av mina favorittecknare, Keno Don Rosa, har slutat. Inga fler bra serier om farbror Joakim alltså, och det var jag sur för två dar. Sen så var det det här med Bert-böckerna. Ja, dom här alltså. det här var en mycket stor del av min uppväxt, och vi var nog några stycken som vart lite besvikna, dels för att det blev två böcker för mycket, dels för att vi så väl önskade vår favorit-oskuld att faktiskt få bli av med skiten. Men det vart inte så, för författarna delade inte vår åsikt. Nå, 1999 kom sista boken. Men sen tar dom förmårrade angosturorna upp serien igen! Nu är Bert 12 år IGEN, med delvis nya klasskamrater och ny teckningsstil. Trots att jag bestämde mig för att det var skit, och gav fan i att läsa. Det kan ju också berott på att boken inte var skriven för 25-åringar, men det har fan inget med saken att göra. Men jag tänkte att "Jag får väl testa i alla fall" och det var dumt. Det var ingen bra bok, Magin var väck, större delen av humorn var väck och framför allt var bert en mycket mer sympatiskt person innan han fick MSN. STOR LITTERATUR KLARAR SIG OAVSETT OM DE ÄR OTIDSENLIGA!
Och nu är det sagt. Over, and out.
Österrike
2 månader sedan
3 kommentarer:
"Det bidde inte en in i Ångermanland snabb moppe. Det bidde en motorsåg"
Alltså.. jag försökte själv läsa lite Bert igen häromsistens och trots att det var den gamla ursprungliga Bert, han som gjort mig sällskap genom en spännande, ängslig, grubblande, förväntansfull tonårstid så var det inte riktigt samma... jag tror det var att... faktiskt... jag var inte oskuld längre... jag var inte nervös längre, jag var inte killen som räddes flickor, sociala sammanhang och hade duglighetsångest... Det kan helt enkelt ha varit så för dig Markus att något har hänt med dig sen den tid du kunde identifiera dig med Bert... det har det med mig. /John
Nej, gamla ursprungliga bert har jag inga problem med. Det är den NYA bert jag inte gillar.
Skicka en kommentar