Om mig

Jag tycker det här med bloggar är så jävla fånigt. Som om världen inte existerar om inte jag skriver om den. Så här sitter jag i mitt elfenbenstorn och kliar mina svarta tangenter och väljer mellan självbedrägeri och hyckleri...

lördag 28 juni 2008

Intet

[Signatur]
Intet ligger strax utanför borås och är en busshållplats längs linje 150 mellan Borås och Fristad. Så för den som är lite metafysiskt lagd så kan man lägga pengar på en regionenruntbiljett bara för den hissnande känslan att kliva ut i Intet... Ni lyssnar på Sommar, Jag heter Markus Frisén

The Beatles - Tomorrow never knows

Igår såg jag en hyfsat rolig sak på Coop. en grå wellpapp-låda placerad vid kvällstidningarna. Den såg rätt skabbig ut och än mer misstänksam blev jag när jag såg att det stog "gratis" på den. Vad i helsike skänker man bort gratis ur en sån låda? Jag böjde mig fram för att se och i lådan låg -Idolplancher av Svenska fotbollslandslaget i hård kartong.
Coop har för övrigt börjat med en ny variant på cigaretthantering. vid ingången finns en terminal där man väljer vad man önskar. Från en interaktiv meny säljs Cigaretter, snus, kondomer och rakblad. Man får ut en lapp som man tar med sig ut till en stor Grå sak. På anvisat ställer sätter man lappen, eller lapparna man fått, så rasslar det till och varan ligger i ett fack en bit ner. Men det finns en sak med detta som jag aldrig kommer förstå. Jag kan inse att Cigg, snus och kådisar är stöldbegärliga, det kan jag. Men rakblad? Är det så himla dyrt att sveriges herionsnortare som lägger enorma pengar på knark och rånar folk för att få pengar till knark till sist blir lite småsnåla..."Nej fy fan vad javla dyrt det är med rakblad... jag snor dom så har jag råd med en halv lina till". eller är det snåla självmördare som tänker "Jag ska äta mina sömntabletter, lägga mig i badkaret och skära upp mina handleder... Men jag ska fan inte betala ett öre för rakbladen!"

Oasis - Supersonic

Nu ska jag bli lite extra personlig. eller nåt, det är ju inte det man gör sånt här för. Jag kände en man som gick bort sig i dimman. Vill man vara poetisk kan man säga att hans medvetande var för stort för denna värld och att han nu har lämnat den helt... men lämnat kvar sin kropp. Eller så kan man vara rå och säga att han var helknäpp och till sist gick över gränsen. Han förlorade sin själ och gjorde det fruktansvärda att döda ett barn. Jag tänkte när jag hörde det att det inte var sant. Inte han. Han kan inte... men han kunde. Men så minns jag honom inte trots allt. Jag minns en fantastisk aktör som gav liv åt vilken föreställning som helst. Jag minns en begåvad och känslig människa som var en jävle på gitarr. Jag minns en kille som alltid spöade mig i biljard och som inviterade mig att spela med orden "Ja, jag känner för att vinna nu". Den här låten är till dig. Jag tänker på dig oavsett var, när och hur du är.

The Doors - People are strange

...och fortsättningen på Markus Friséns sommarprogram kommer i nästa blogginlägg. Också ett sätt att fördriva tiden, eller hur?

Angående den senaste tidens tystnad så kunde man ju tro att misslyckandet i fotboll har tagit så hårt att jag håller käft. Men icke, jag har börjat jobba igen. Och det har inverkat negativt på min vilja att tänka framför datorn. Det märks kanske att jag har måst hålla igen ett tag...

1 kommentar:

Anonym sa...

Och vem är det som gått in i dimman?