Whohoo!

Nytt namn, nytt försök att skapa en mening med det här.
Alla bloggar ska ju ha en inrikting, och det enda jag är riktigt bra på (okej, det finns väl ett par saker som kvalar in men om man ska lyssna på maria så är det) att gå omkring och gnälla på saker.

Jag irriterar mig på otroligt mycket, och sånt är ju alltid kul att läsa om. Och för att fira dagen ska jag påpeka nåt som inte irriterar mig, nämligen det faktum att man får ett bättre liv av att få mail från Facebook. Jo, det är säkert! Jag får mail från facebook som vill meddela mig att nån skrivit till mig, eller att nån skrivit i en tråd som jag skrivit i, eller att nån vill utmana mig på nåt fånigt eller så. Det här är jättebra för ökad självkänsla. inboxen innehåller alltid minst 3 nya mail så jag kan alltid känna mig populär. Samtidigt är det inte alltid direkt riktat till mig och då slipper jag pressen med att komma på bra svar. Jag är både engagerad och inte. På en gång!

Här är en tanke om tv-serier. En karaktär börjar som tönt. Odiskutabelt. Konstiga kläder, ful frisyr, nördig hobby, lite försagd. Så helt plötsligt, utan förvarning oftast blir han snygg, får tjej och blir lite cool och farlig. Detta kallar jag för David Silver-effekten, eftersom han är ett tämligen allmänt känt exempel på en karaktär som genomgått detta. Andra är Jason Cook, Shawn Brady i Days of our lives eller Jonathan Togo som spelar Ryan wolfe i CSI Miami. En slamkrypare är Sean Murray i NCIS. Min fråga är vad det är som händer. Man går inte från Zero to hero bara sådär! Dessutom klär dom inte i det heller, oftast.

Det var allt för idag, här är Ulf Dageby med Whipped Cream.

nu ska vi sjunga!

Ibland behöver man en påminnelse om att musik faktiskt kan vara kul. Och ibland får man det också. Idag har Trasa gigat, och det kändes bara så där bra som drt gör när stämmorna sitter och folk tycker man är rolig. Det var inte så mycket nytt, men det var en ny publik, och låtarna sitter i ryggraden på oss, och det är inte fy skam det heller! Förhoppningsvis kan jag ordna en youtube-länk så småningom. Sen får vi se om vi var så bra som vi trodde, men den här känslan av lycka får gärna sitta i ett tag.

Idag döptes vår son till Sam Erik Kalle. Kanske lite vanilj att ha det klassiska med tilltalsnamnet först, men han slipper trots allt att bli uppropad som Erik, eller får gratis visitkort utställda på kalle frisén. Det var ett bra dop, lite mot alla odds. Den präst vi skulle haft vart sjuk, och vi fick denne med två dagars varsel. Han visade sig vara mycket trevlig, lugn och med god hand om barn (Han fick två uppstimmade fyraåringar att bli kolugna på två sekunder) och framförallt rolig. Det sa alla så det är nog sant. Det var visserligen de klassiska psalmerna trygga räkan och måne och sol men vafan, de är ju bra! Marie fick erbjudande om att vara kyrkvärd. Kanske inte drömmen efter ett år på folkhögskola och utbildad dramapedagod, men det var ett gottberöm tycker jag. Sen vart det kaffe och tårta. Det var som en spexåterträff fast med barn!

Nu sitter jag här med sam i knät. Barn och fru sover, nu väntar jag på att lilleman ska göra detsamma och sen ska jag städa. Dagens låt blir Songbird med Oasis (fast det mest ser ut som liams solodebut)

att låta naglarna växa

Jag har vaknat tidigt, beroende på en tappad napp och en rap på tvären. Inte för att det är så särskilt intressant, men det är normalt och jag tycker inte ni ska tro nåt annat. Jag inser mer än väl att jag utgör ett ganska gott argument för mina runtknullande singelpolare inte borde stadga sig och skaffa barn, och det är ju klart att man kan ljuga ihop ett mer spännande liv men det är väl inte riktigt min kopp te. Mytomani har aldrig legat för mig, jag må ha en god fantasi men jag föredrar att hålla den för mig själv.

Men jag har faktiskt lite ångest så här i daggryningen, jag har ångest för att jag inget gör med mitt liv. Den kommer ibland och tyvärr alltid helt utan förvarning. Och den förlamar en hel dag, jag börjar nämligen sura över att ingenting kul händer mig och att jag omedelbart borde bli hämtad i limo nånstans. Men det dagliga livet tränger sig på, men vem vill städa när man vill vara popstjärna?

Nå, nu vet jag ju att jag är en pest när jag mår så här, och därför brukade jag likt varulven stänga in mig tills månen gått ner och jag åter är kontaktbar. Fast det går inte att stänga ute barn och familj, och dessutom har jag faktiskt roliga saker att se fram emot idag så jag tänker inte låta detta tynga mig så mycket längre. Och med tanke på att vi pratade om det här i lördags så är det så här: Jag vill egentligen inte att ni frågar hur det är, jag vill bara bli bjuden på te.

till och med...

till och med jag ser på idol när ettan bjuder på artistgala. Såna har jag inte mycket till övers för, hur gott syftet än är. Humorgalan är värst, grammisgalan relativt underhållande.

P3 ska återigen anordna musikhjälpen. Kommer ni ihåg konceptet? Tre programledare spärras in i en glasbur för att sända radio 24 timmar om dygnet i en vecka. Förra året var temat svält, så då fick de ingen mat. I år är temat malaria så i år får de... myggor som sällskap? I alla fall fick jag förra året sån överdos på Kitty jubring och Henrik Torhammar att jag inte kunde höra deras röster på ett halvår. Undrar vilka man ska få överdos på i år? Säkert Kodjo eller Martina. eller Hanna, det är på tiden att vi tröttnar på hennes sköna värmländska, tänker säkert de på P3.

I morgon ska FÖRENINGEN köra musiktåg till lundsbrunn. Blue Mountain Blugrass spelar på tåget och på den efterföljande puben på lundsbrunns bygdegård. Kom dit vet ja! Tåget avgår 19.00.

Dagens låt är you are my sunshine. Letade egentligen efter den här versionen, men Johnny Cash är bra han med.

Nytt valspråk

Det verkar som att den allmänna trenden är att man ska ha ett tema på sin blogg, nån särskild vinkling som gör den intressant. Trendkänslig som jag är så har jag bestämt mig för att skaffa mig en. Så mitt valspråk hädanefter är "avsaknaden av innehåll är själva innehållet". Jag menar, om man har bestämt sig för att inte skriva om något särskilt och sen inte gör det så måste man ju vara unik? Det verkar ju vara temat på många bloggar, så jag är nog fan den förste i sverige som har det som utskriven inriktning.

Jag har för övrigt tänkt att spamma Facebook idag. Bara så ni vet.

Jag vet ju inte hur det är med er, men jag har lite ågren ibland över småsaker. Då är det bra att ha en livskamrat försedd med lugnande visdom. Tack anna för att du finns i mitt liv!

Man borde starta ett punkbluesband. Nån som känner en bra trummis? Eller bara nån som vill vara trummis i största allmänhet?

Och kom ihåg att en stor kuk är en klen tröst i ett fattigt hem.

kort om fotboll

Jag tror inte mycket på sveriges chanser ikväll. Vi lär knappast få ett bättre spel när det inte funkat innan. Nå, just nu är ju resultatet som det är, men jag har vittnen på att jag trodde på förlust eller oavgjort redan i eftermiddag. Ingen blir mer förvånad än jag om sverige tar det, men tyvärr tror jag det blir den här låten som spelas i natt...

Just nu...

...tycker jag att det är intressant att det ibland samtliga musikaliska yttringar värda något växer det fram en distinktion mellan "äkta" och "falskt". Hiphopen är väl den klassiska, men samma strömningar finns i punken, proggen, vispopen och den tidiga rocken. Och att döma av dietkens kommentarer i dansbandskampen finns den distinktionen där med. Folk är korkade.

...sitter jag fast framför datorn fast jag är trött som en gnu... och snart vaknar barnen.

...undrar jag hur många som kan tänka sig att komma och åka Pubtåg med oss i FÖRENINGEN. Ta med dig en person som kan köra dig hem och kom hit!

...har jag sett Amelie från Montmartre tre gånger totalt. Den är fortfarande bra. Ska den vara det, eller är det mig det är fel på?

...lyssnar jag inte på musik. Och jag har lyssnat för mycket på Strawberry Fields forever för att orka plocka fram den. Men vill ni så får ni.

...har jag fått tummen ur och skrivit klart en blogg, fast jag inget har att säga. jag borde väl skaffa mig ett tema, men ärligt talat, hur kul är det?

Rundgång, gräslök och fågelsång

I likhet med Thomas Öberg så lyssnar jag på musik i hörlurar. För det låter så bra. Just nu dock inte i stereo, eftersom mina gamla hörlurar förlorat sin högerkanal, bara vänster kvar. Nåja, det var ju i alla fall rätt så gick först, jag får bara skita i att lyssna på Beatles. Annars musik ja. Jag läste för ett tag sen att min gamle hjälte Janne Kask ska släppa nytt. Visserligen som duo men va fan. Jag skaffade, som en av få, hans soloplatta, och trots att titeln var rätt hopplös och första singeln lite menlös så var skivan behaglig. True Love and razorblades är fortfarande en bra låttitel.

Karin var här igår, bildbevis finns nånstans på facebook. Det här är ett definitivt i-landsproblem men... vi får inte ha våra gäster ifred! Barnen ska ju förihelvete leka med dom hela tiden. Nä, vuxenfika utan barn, that is the shit, i alla fall nån gång ibland. Barnen ska ju ha det bästa trots allt.

Tre pojkar av fyra möjliga graviditeter. Nånting har hänt med universums balans.

Dagens låt då? Se titeln för fan!