3.

3. Touch me - Weeping Willows

Weeping willows gjorde grandios 60-talsinspirerad dramatisk doowop på sina två första plattor. Magnus Carlsson hade en röst som gjord för gråtmilda texter uppbackade av trånande melodier. Men på den tredje plattan plockade bandet fram sina 80-tals förebilder, the smiths och cure och dylikt. Och istället för stora gester i 60-talets anda handlade det mer om alienation och kalla känslor i ett postmodernistiskt samhälle. Och det visade sig funka P E R F E K T. Into the night är kanske bandets bästa platta. Magnus Carlssons röst lade sig perfekt bredvid syntharna och gitarrerna, men faktum är att bandet som helhet kom mer i centrum med denna platta. Framförallt Anders Hernestam, trummisen, märktes mer här. Skivan var också den som jag och Anna lyssnade på mycket under vår första tid ihop, och som avslutning ska jag bara säga att jag verkligen gillar hela skivan, men just Touch me är VÅRAN låt. Och det är fanimej inget dåligt skäl att hamna på en lista!