Penny Lane

Jag har besökt kungliga hufvudstaden tillsammans med min far. Jag ska vara kortfattad och bara ta highlightsen.

Fredagen bestod mest av öl och umgänge med en gammal kompis som råkade vara i stan. (Hej Therese, hur var kryssningen?) Men ett besök hos en serietidnignshökare hanns med så nu har jag utökat mitt Hellboy-bibliotek. Joråsåatte...

Lördagen var rätt mycket gång och mycket svärande över bussar. Vi gick på skogskyrkogården som visserligen var maffig men lite väl stor för att faktiskt kunna tas in helt utan guide. Och som sagt... bussar. Ersättningstrafik på tunnelbanan Farsta-Gullmarsplan. Segt. Ingen vettig buss från gullmarsplan till centrum. Snabb tunnelbana. Sen buss igen. Ingen bra som går. Buss till tegelbacken. Ingen buss som kommer eller stannar.En hel jävla timme som skulle tilbragts på nationalmuseum tillbringas svärandes över bussar. Efter att helt enkelt beslutat sig att ge högtidligt fan i Nationalmuseum tog vi oss ann Smörgåsbord med tillhörande skärgårdstur på M/S Stockholm. God mat har alltid positiv inverkan på mig så efter den måltiden hade jag kunnat ta alla stockholms busschaufförer i famn.

Så gröna lund utan att åka karusell och lite begloande på Sommarkrysset. Det var inte bättre Live än vad det är i TV. Gry Forsell hördes knappt och Agnes var skitsur. Grönan är småjävliga i sina försök att medelst lotterier klå folk på pengar. över hundra nummer på hjulen, 6 spänn för ett nummer eller 25 för fem. Man måste nästan satsa 25... och snart är 100 spänn väck. Jag försökte vinna en elgitarr. Sket sig. Så med färja till gamla stan för att gå spökvandring med mike the poet.
Detta var riktigt kul, inte särskilt läskigt men jävligt intressant, får ni chansen att ta del av något av det de gör så ta den!

Idag då... tja... vi fick vänta en timme på tåget till stan. Vi bodde i... vad finns mellan trosa och fittja? HANDEN!
Alltså 20 minuter med pendel varje gång vi skulle till stan. I alla fall. en timme, pga ett tåg som först inte kom och sen bara brände förbi. Sen en... BUSS! som inte riktigt ville komma. Men nu har far sett nationalmuseum och jag har köpt en DVD med spårvagnar. Så nu är vi båda lyckliga.

En klatchig avslutning hade varit på sin plats men jag är för lat för en sån.