It won't be long

eller snarare, det will det visst be.
Datorn håller på att sakta men säkert haverera. Först CD-romen. Sen nätverket. Och utan det, inget youtube. Plus allt det där andra som internetbank och mail och ftpprogram för inlämning av skoluppgifter. FAN.

Men nu är datorn hos doktorn och förhoppningsvis kommer den ut som ny.

Annars har jag varit på ett vansinnigt trevligt dop igen. Det känns lite fånigt att träffa roliga människor på ett dop, men då de som har dopet själva var roliga människor så väger det upp. Dessutom har jag fått se en bekants nya bebis också, det var en söt unge. Plus att de bjöd på våfflor, människans naturliga fiende. äta eller ätas. Den här gången vann våfflorna.

Nu har det kommit en bröllopsinbjudan till oss. Hoppas vi. Det kan ju vara så att de bara vill låna en stereo.

i övrigt håller jag med Anders senaste inlägg, vad gäller twin peaks vet jag bara att signaturen är en skön låt och skövdes bussystem är som en cykel. Man måste träna länge för att bemästra det.

Ingen dagens låt idag heller. skit...

Act Naturally

"Visst blir det bakslag, det kommer blötsnö, dä blir e snöglopavädersdag. Den smälte snön blir så smältesörjig, dä skvätter välling vart än en sa. Längst ner i stöveln, där väntar tårna att slippa ut ur sin gummibur, och när det äntligen tycks va dags ja se då kommer ännu en skur."

bättre kan det nästan inte beskrivas, för i natt kom bakslaget och i det annars så vårvackra skövde ligger nu blötsnön vit och kladdig. Påminner lite grand om risgrynsgröt gör den, alltså helt okej att äta men inte så kul att trilla i eller gå i.

Jahamen... spexet har kommit och gått. Det var la inte den massiva publikframgång vi hoppats på, men det var kul att göra det i alla fall. Spexabstinens brukar uppstå, man har träffats två-tre ggr i veckan sen september och så helt plötsligt ingenting. Det blir lite tomt men det hålet får man ju fylla med annat.

Just det ja. Jag beklagade mig för ett tag sen för att ingen är här och läser min blogg. Jag fick två tips. Förolämpa nån annan i hans blogg eller skriv om sex.
Då kommer folket att komma som flugor! Jaha... Ja, av två jobbiga ting så får det väl bli... FITTA!

Magical Mystery Tour

Jaha, nu har vi vår i luften, var har ni er?

Vi har dragit in på teatern. idag var det den stora huvudvärksdagen när man sliter med allt som visar sig vara krångligare än man trott. I morgon är det genrep, och på fredag är det premiär. Faktiskt något av en antiklimax, vi har repat sen september för att sen spilla ut allt på bara fyra föreställningar... kan inte nån miljonär komma och erbjuda oss ett fett turnékontrakt? Eller i alla fall att revymakarna hör av sig och vill ha med simon i deras ensemble?

Nå, för er som läser detta och inte är spexare (yeah, right...) så kan ni få lite info här.

Dagens låt är kanske lite långsökt att koppla den till spex, men den är ändock rätt självklar. Bröderna djup med "vi bor på landet".

A day in the life

Jag läser dagens kvällstidning för att få reda på vad folk som får betalt för det tyckte om melodifestivalen. Alla höll på sarah dawn finer och ingen på BWO. Så här i efterhand. Själv gillar jag Caroline af Ugglas, att jag dömde ut den beror mest på att snygga 60-talsosande soullåtar brukar vara körda. Men tydligen gick hon igenom skärmen, och sånt är ju kul. Jag saknade mellannummer idag, två av fyra har varit riktigt bra, ett var småkul och ett bara konstigt. Klart godkänt. Och Petra Mede har fått till det till sist, joråsåatte.

Jag läser aftonbladets sportbilaga för att se hur det går i hockeyslutspelet. Det finns två skäl till att jag läser aftonbladet hellre än expressen. Dels gillar jag deras snygga tabeller med matchfakta och för att deras krönikor faktiskt handlar om sport. Dels skriver inte Mats Olsson för aftonbladet. Idag hade fotbollsskribenten Simon Bank och hockeyskribenten Mats Wennerholm bytt jobb. Simon Bank skrev om HV-Timrå, Mats fick matchen Torino-juventus. Så vad blev resultatet? Tja, simon bank skriver om fotboll som andra skriver om sex. Men han är ändå professionell nog att bedöma spelarna prestationer och även om han tar i när han säger att inget kan slå HV (Vi fans VET att inget är helt säkert förrän hjälmarna är på och konfettin flyger... och svt faktiskt vågar intervjua stefan liv.) så verkar han ha uppskattat vad han såg och gjort sitt jobb, gett läsarna en upplevelse. Wennerholm klagar över läktaren. Punkt.

HV - Timrå 7-0. Olycksbådande... Men vinner dom en match till så kan dom ta det. HV kommer alltid igen, och dessutom har vi gud på vår sida, era jävlar!

Dagens låt är faktiskt nåt så egenkärt som TRASA - ungmövisan. Så ni får se vad jag gjorde i onsdags.

here comes the sun

seriöst, nästa gång ska jag välja titlar från oasis-låtar jag gillar...

SÅ var andra chansen avgjord, och som vanligt är tjänslan "ahaa". Med betoning på sista stavelsen och ganska djupt dessutom. det var kul att Caroline af ugglas gick vidare, men jag hoppades faktiskt på rigo. Men den låten lär dom spela på P3. Värre är det för Lili och Susie. Den låten lär inte få mycket speltid ens på Radio Dynghögen.

Och kom ihåg: det var inte bättre förr. Vissa saker kanske var det, men lika många var sämre. Allt går jämt upp och lasternas summa är konstant. Förr hade vi solidaritet, dålig arbetsmiljö, barnaga och en tro på industrin. Idag har vi stamcellsforskning, möjlighet att operera hjärntumörer, fjortisar som röker hasch och ett ökande antal uteliggare. Men en sak var bättre förr. Nu har jag dator tröttar ut mig framför facebook. För 20 år sen låg jag och sov nu. vilket tror ni jag tycker verkar bäst?

Dagens låt är Personal Jesus med johnny cash. Videon är nåt jävla skolprojekt men låten är så tung att det väger upp.

Money (That's what I want)

Jag tänkte vi skulle tala om melodifestivalen. Men inte om musiken eller om Petra Mede eller allt annat som aftonbladet redan klarat av. Det är två punkter jag vill nämna.

Låt oss börja med kärleken. Sarha hävdar, med viss rätt, att kärleken är en neuros. Och större neuros än den äkta tonårskärleken kan inte finnas. Vet ni vad jag menar? Inte den där mogna känslan av attraktion och ömhet eller den rena åtrån. Nä, den där oskyldiga passionerade känslan av något man aldrig upplevt förr och som stänger ute allt annat. Den som är starkare än järn och bräckligare än glas. Den som gör att världen försvinner och att man föraktar alla de som inte inser att DETTA som man upplever är den största kärlek som funnits, finns och någonsin kommer att finnas.

Omogen, hetsig, skör och ganska vacker ändå, som två 16-åringar som hånglar i en busskur.

Exakt dessa känslor var det en artist som lyckades uttrycka i Melodifestivalen.
Hans namn är Darin och han sjöng "se på mig". Han fick en rätt så standard ballad att bli en anthem för alla hårt slående 15-åriga hjärtan därute och han fick en 29-årig cyniker att faktiskt inse att grabben fanimej är en verklig artist.

Den andra grejen var de som visade upp skylten "Vi plankade in" i TV.