författarjävlar -från 2009

De flesta inlägg som bara blivit utkast har ju blivit det av skäl. Oftast har jag tappat intresset eller så blev det Liite för privat. Jodå, jag kan också censurera mig. Men det fanns också en och annan intressant, om än kanske inte så. Den här är sån, halvfärdig, för att jag tyckte jag blev för anal. Men det är en så viktig varning att jag inte kan lämna er utan den.

Jag har i dagarna läst Gösta Unefäldst 14:e deckare om poliserna i strömstad. Förlaget har äran att meddela detta, det står med en stor röd stämpel på bokens framsida. Och... |här avbryter vi för att påpeka en sak. Naturligtvis är det så attman kan skita i att läsa en dålig bok hellre än att klaga på den, men annars hade det inte blivit någon blogg. så de så.| ... jag tycker väl att snarare än att det är bra kunde de väl skrivit "förhoppningsvis sista boken om poliserna i strömstad". Gösta Unefäldt debuterade som deckarförfattare 1979 med boken "Polisen som vägrade svara". Boken var en tät thriller om en gisslanssituation, där en väl avvägd känsla för spänning matchades mot bra personporträtt och en rejäl aning lokalpatriotisk men ändå levande lokalbeskrivning. Boken kan väl rekommenderas. Och det gäller i stort de böcker han skrev fram till ca 1992. Men sen gick det utför. Och varför? Jo, enligt min mening fick Unefäldt spel och misstog vad folk ville ha. Böckerna numera är nästan för detaljerade personporträtt och en lokalpatriotism så stark att den närmar sig fikabordsgnäll, fast på riksnivå. Dessutom har beskrivningarna av mat och personernas sexliv i båda fallen mer börjat närma sig porr.