Om mig

Jag tycker det här med bloggar är så jävla fånigt. Som om världen inte existerar om inte jag skriver om den. Så här sitter jag i mitt elfenbenstorn och kliar mina svarta tangenter och väljer mellan självbedrägeri och hyckleri...

lördag 15 januari 2011

fortsättning sommar - från 2008

Jag går igenom mitt arkiv för att se om det finns några gamla inlägg som aldrig blev klara och som kunde vara nåt. Det här är det första som aldrig blev klart. Det är inte klart nu heller, men nu får det hänga i luften och synas iaf. Det skulle vara ett sommarprat fast på webben.

Jag tänkte tala lite ofokuserat om kärlek. Jag hade det som en grej man kunde fylla i lite extra i Trasa gästbok ett tag "tror du på evig kärlek". Jag brukade skriva "ja" men mest bara för att retas. Evig kärlek, vad är det? Att man inte kan gifta om sig om man blivit änkling för att man kommer träffa sin gamla flamma igen i himlen? Nä, evig kärlek tror jag inte på, och ibland vete fan om kärleken finns överhuvudtaget. Men oftast är jag säker på mitt svar. Klart kärleken finns, och den är varken en neuros eller ett tillstånd av sinnesförvirring. Den är det ultimata lyckotillståndet, det största ruset och den största källan till förtvivlan. I likhet med hunger, förkylning och död drabbar den alla lika brutalt och skoningslöst utan att ta hänsyn till stadium i livet. Jag gillar den tanken att alla är lika inför kärleken och döden.
Jag är en hopplös romantiker men samtidigt fullständigt värdelös på romantik. och det har jag bevis på. Jag hade träffat en tjej för ett par år sen, och eftersom det var rätt udda frågade en kompis om jag kunde säga nåt om henne. Efter en stunds tvekan sa jag "tja... hon har väldigt stora ögon, blont hår och lite utstående tänder". Då blev det tyst och sen sa min kompis "Fan frisén, du är nog den mest oromantiska jävel jag känner.
Lars Winnerbäck skrev en gång frasen "Jag tror jag är mera kär i kärleken i sig än i dig". Det är nog sant och jag tycker det sammanfattar rätt mycket om varför vi söker så mycket efter den att vi kanske till och med är ihop med nån och inbillar oss att vi är kära. Nu tror ni kanske att jag talar av egen erfarenhet, och mitt svar är att jag nästan gör det. Mitt första riktiga strul var inte kärlek på allvar utan snarare en reaktion på att nån faktiskt var intresserad. Min riktiga kärlek har jag visserligen tvivlat på det är sant men jag har alltid kommit fram till att jag aldrig kommer hitta en mer fantastisk människa eller någon som passar mig bättre än min älskade hustru. Så anna, den här är till dig.

Caesars Palace - Only you

Inga kommentarer: