A day in the life

Jag läser dagens kvällstidning för att få reda på vad folk som får betalt för det tyckte om melodifestivalen. Alla höll på sarah dawn finer och ingen på BWO. Så här i efterhand. Själv gillar jag Caroline af Ugglas, att jag dömde ut den beror mest på att snygga 60-talsosande soullåtar brukar vara körda. Men tydligen gick hon igenom skärmen, och sånt är ju kul. Jag saknade mellannummer idag, två av fyra har varit riktigt bra, ett var småkul och ett bara konstigt. Klart godkänt. Och Petra Mede har fått till det till sist, joråsåatte.

Jag läser aftonbladets sportbilaga för att se hur det går i hockeyslutspelet. Det finns två skäl till att jag läser aftonbladet hellre än expressen. Dels gillar jag deras snygga tabeller med matchfakta och för att deras krönikor faktiskt handlar om sport. Dels skriver inte Mats Olsson för aftonbladet. Idag hade fotbollsskribenten Simon Bank och hockeyskribenten Mats Wennerholm bytt jobb. Simon Bank skrev om HV-Timrå, Mats fick matchen Torino-juventus. Så vad blev resultatet? Tja, simon bank skriver om fotboll som andra skriver om sex. Men han är ändå professionell nog att bedöma spelarna prestationer och även om han tar i när han säger att inget kan slå HV (Vi fans VET att inget är helt säkert förrän hjälmarna är på och konfettin flyger... och svt faktiskt vågar intervjua stefan liv.) så verkar han ha uppskattat vad han såg och gjort sitt jobb, gett läsarna en upplevelse. Wennerholm klagar över läktaren. Punkt.

HV - Timrå 7-0. Olycksbådande... Men vinner dom en match till så kan dom ta det. HV kommer alltid igen, och dessutom har vi gud på vår sida, era jävlar!

Dagens låt är faktiskt nåt så egenkärt som TRASA - ungmövisan. Så ni får se vad jag gjorde i onsdags.

here comes the sun

seriöst, nästa gång ska jag välja titlar från oasis-låtar jag gillar...

SÅ var andra chansen avgjord, och som vanligt är tjänslan "ahaa". Med betoning på sista stavelsen och ganska djupt dessutom. det var kul att Caroline af ugglas gick vidare, men jag hoppades faktiskt på rigo. Men den låten lär dom spela på P3. Värre är det för Lili och Susie. Den låten lär inte få mycket speltid ens på Radio Dynghögen.

Och kom ihåg: det var inte bättre förr. Vissa saker kanske var det, men lika många var sämre. Allt går jämt upp och lasternas summa är konstant. Förr hade vi solidaritet, dålig arbetsmiljö, barnaga och en tro på industrin. Idag har vi stamcellsforskning, möjlighet att operera hjärntumörer, fjortisar som röker hasch och ett ökande antal uteliggare. Men en sak var bättre förr. Nu har jag dator tröttar ut mig framför facebook. För 20 år sen låg jag och sov nu. vilket tror ni jag tycker verkar bäst?

Dagens låt är Personal Jesus med johnny cash. Videon är nåt jävla skolprojekt men låten är så tung att det väger upp.

Money (That's what I want)

Jag tänkte vi skulle tala om melodifestivalen. Men inte om musiken eller om Petra Mede eller allt annat som aftonbladet redan klarat av. Det är två punkter jag vill nämna.

Låt oss börja med kärleken. Sarha hävdar, med viss rätt, att kärleken är en neuros. Och större neuros än den äkta tonårskärleken kan inte finnas. Vet ni vad jag menar? Inte den där mogna känslan av attraktion och ömhet eller den rena åtrån. Nä, den där oskyldiga passionerade känslan av något man aldrig upplevt förr och som stänger ute allt annat. Den som är starkare än järn och bräckligare än glas. Den som gör att världen försvinner och att man föraktar alla de som inte inser att DETTA som man upplever är den största kärlek som funnits, finns och någonsin kommer att finnas.

Omogen, hetsig, skör och ganska vacker ändå, som två 16-åringar som hånglar i en busskur.

Exakt dessa känslor var det en artist som lyckades uttrycka i Melodifestivalen.
Hans namn är Darin och han sjöng "se på mig". Han fick en rätt så standard ballad att bli en anthem för alla hårt slående 15-åriga hjärtan därute och han fick en 29-årig cyniker att faktiskt inse att grabben fanimej är en verklig artist.

Den andra grejen var de som visade upp skylten "Vi plankade in" i TV.

If I needed someone

För att fira kronprinsessans förmälning med sin Daniel så presenterar motståndsbloggen i dag två riktigt dåliga ordvitsar. Anders har redan hört den ena och tyckte den var skitdålig, den andra är ännu sämre.

Den fodrar lite förklaring kanske. Ni minns kanske batman-serien från det glada 60-talet? Nå, en av de mer framträdande grejerna var alla prylar han hade och att i princip alla hade bat- som förled. Batmobilen, batmotorcykeln, bathelikoptern, batarangen, batunderkläder (I kampen mot mr Freeze).

För att nu gå över på sex så måste ju hans favoritställning vara att trycka på nån bakifrån. Bat-fuck alltså...

Och hans favoritsexhjälpmedel måste ju vara bat-pluggen...

Dagens låt är en kille som sjunger barbershop med sig själv. Sitting on top of the world.

The word

Eftersom utrymmet att lyssna på musik hemma är rätt begränsat så är det i Taxin jag spisar mina plattor. I förrgår köpte jag Äppelknyckarjazz och igår gick den varm i stereon. Fy fan vilken bra skiva. Jag var faktiskt rädd först. Ni vet det där med att ha höga förväntningar och så... ja. Men jag oroade mig i onödan.

Men det hände en sak. Efter första genomlyssningen så kände jag att "jag kan inte lyssna på det här längre. Det är för bra. Jag blir för glad. Det är för Gôtt helt enkelt." De som lyssnar på Christer kanske känner igen det, de hade det som tema i höstas, när det blev "för gôtt". Så hade det också kunnat bli, men eftersom jag tyckte att det där är ett rätt fånigt sätt att reagera så stålsatte jag mig och avnjöt skivan ytterligare två gånger. Det kan aldrig bli för gôtt! Däremot för jävligt, men det är en annan sak.

Melodifestivalen närmare bestämt. Tja, vad ska jag säga? Petra Mede blir bättre för varje gång kan jag säga. Det var inga jättebidrag heller, Sofias bidrag tävlade med B.W.O om märkligast scenshow och Mikael Rickfors lyckades se ut som 70 ungefär. Maja gullstrand påminde en om att Fame Factory inte lyckats ta fram en enda hållbar stjärna och Velvet såg konstig ut. Annars så gick det som jag trodde. Jo just det ja... E.M.D är ju Snygg-erik, Danny och... en kille till. Det vet ju alla, men Petra Medes kommentar var nog första gången jag hört det offentligt. Stackars Mattias.

Dagens låt? Jotack, jag hittade det här av en slump. Freddie Wadling och Weeping willows kör Karma Police på Mosebacke. Skitljud, men kombinationen är dödlig.

Drive my car

En orolig ettåring väcker mig men det är oron som gör att jag inte somnar om.

Det är jobbrelaterad oro. Chefen och en kille som verkar vilja göra karriär krigar med en kollega och jag är livrädd att bli indragen i skiten.

Det är spexrelaterad oro. Tänk om vi gör allt det här i önödan? Tänk om ingen kommer? Tänk om ingen tycker det är roligt? Tänk om jag kräks på scen?

Det är livsrelaterad oro. Vad gör jag med mitt liv? Är mor och far nöjda med mig? Vad ska det bli av barnen?

Men visst finns det ljuspunkter! Jag har köpt skivor för första gången på länge. Nya skivor! Movits "Äppelknyckarjazz" och Timo Räisinens "And then there was Timo" ligger just nu och väntar på att bli avlyssnade.

Och sen finns det folk som gör covers på jävlaranamma. Som dom här.Appendix från Linköping framför "En målgestmästares uppgång och fall".

Sånt här får mig glad...

Vi tar en med originalet också. Jag kan bara inte undvika den.

Jävlaranamma framför pingistränarens jacka. "Kom igen Jörgen, jag kan inte texten!" Här snackar vi scennärvaro...

Maxwells silver hammer

Skitlåt. Det menar jag verkligen.

Melodifestivalens andra deltävling avklarad. bättre tempo, bättre förklaringar, bättre skämt till och med. Annars har jag bara en sak att säga.

VARFÖR VAR H.E.A.T'S TRUMMIS TVUNGEN ATT STÅ NÄRMAST KAMERAN?

Dagens låt är white wedding med Billy Idol.