Snart kommer änglarna att landa

Eller om dom redan gjort det. Lundells julhymn har jag haft ett kluvet förhållande till sen jag läste kapitlet "en gotisk historia" ur Hans Alfredssons "Avbrott", och jag vet inte om jag kan rekommendera någon av dem till avlyssning eller läsning.

I vilket fall, julen är aväten och julgranen har kastats ut. Eller ställts in i förrådet. Det kan tyckas tidigt, julen är ju formellt i full gång nu, och inte slut som den är i praktiken, men efter fyra veckors idogt omflyttande av julgranskulor fick hustrun nog och jag fick äran att montera ner den den 23:e. Nästa år ska den få stå över jul, men den ska också upp senare. Det som är kvar av julen, om man bortser från de tre vise männens besök är mest fett och socker. Jag har ett paket med polkagrisstänger bredvid mig. Inga gränna-produkter, utan skenbart hårda saker som mjuknar så fort de hamnar i munnen. Smidiga att äta, men ingen varaktighet.

Det har varit en vända till tranås, med släktkalas och allt. Det är inte mycket mer att säga om det, förutom att min Svågers band ska spela i göteborg i mitten på januari. Jag ska försöka luska ut lite om det, för jag tycker det är kul, även om hans musiksmak ligger långt ifrån mig. Jag tror deras inriktning är nu-metal och progg, men jag är inte helt säker. Ingen har nånsin hört dem. Vad som är värt att säga lite mer om är den sedvanliga julövernattningen i vindskyddet. Vi var fem, samma pers som förra året. Det vart som vanligt, usla vitsar, lite allsång, glögg, skumtomtar, eld och frusna fötter. Kort sagt skittrevligt. Nästan synd att det bara är en gång om år, men vi är inte som vi var förr...

Nu till det egentliga skälet till denna blogg. Karim ville ha en låt tillägnad sig, och det ska hon få. Det var inte lätt, men jag har till sist en här... Den är väl i huvudsak inspirerad av att hon hade jour under julhelgen och därför var bunden vid en telefon istället för att festa. Det blir två versioner, en lite mer personlig och ett original. Gunnar Wiklund med "Han måste gå"