Den gångna helgen var jag och hustru i göteborg. Vi hann ha ett långt och givande samtal om vår framtid (som ni kan hitta i hennes blogg, mycket saliv i burken) en fika på fröken Olssons men framför allt gick vi på Lorensbergsteatern och såg Claes Eriksson MAX!, mannen i titelns nya enmans-show. Jag fick biljetterna i 30-årspresent av syster med familj, tack syrran! Jag hade mycket höga förväntningar då hans förra show, solo, var fruktansvärt rolig! Inte alls så politiskt som han varit innan, och mest med en ambition att bara roa. Men... så var det inte nu. Politiken var tillbaka, och med det tristessen. Missförstå mig inte, jag gillar politisk satir och politisk humor. Men när propagandan tar plats till förfång för det roliga så blir jag ledsen. Magnus Betnér kan tala om för alla vad han ogillar på ett sjukt roligt sätt. Det kan inte Claes Eriksson mer än till 1/3. Och att folk betalar för att få se en man som skrivit saker som både utvecklat och omformat den svenska humorn, på fullt allvar dra skämtet "två får möts i en hage. Det ena säger "bäää". Då säger den andra, "fan, det tänkte ju jag säga".
Nå, i rättvisans namn är det första akten som är sådär. Andra akten är bättre, men roligare grejer och finare sånger. Jag tyckte det var kul att vara där, det var roligt att vara med Anna, och det var roligt att hon också trivdes. Men när man serveras varm korv av en man som brukar bjuda oxfilé tycker jag man har lite rätt att vara en smula besviken.
Till det lite roligare kan nämnas att TRASA nu varit i studion och spelat in sitt senaste album "RÅRÄTT! (man måste ju få klämma lite". Snart hos en trasa nära dig... detaljer kommer senare, när jag smält intrycken.
Österrike
2 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar