Bipolär

Varför i hela friden publicerade jag aldrig den här n'är jag skrev den?

Eller i alla fall att jag pendlar mellan två känslolägen. Desperat efter något annat och insikten om hur läget faktiskt är och hur jag borde hantera det.

De senaste dagarna har den förstnämnda varit dominerande, men just nu börjar det luta mer åt det sistnämnda.

Jag kan vara mer rak, ibland vantrivs jag väldigt mycket med min situation där barnen kräver tid och uppmärksamhet, jobbet är trist, jag och Anna går och bara är, såpass att jag önskar att allt det där kunde försvinna.

Med ett undantag.

Anna.

Hon är fortfarande det bästa som hänt mig, den enda fasta punkt jag tycker mig ha i mitt usla liv, och det är också mina känslor för henne som får mig att luta över i alternativ två, det vill säga: Barnen växer upp. Livet förändras hela tiden, och förändringen kommer. För hur mycket jag än tänker "vi borde vara mer spontana, vi borde göra av med mer pengar, vi borde det och vi borde det" så är jag ändå rätt nöjd. För vi säger att vi älskar varandra och menar det. Och den känslan kan vända den uslaste dag. Inga texter, inga låtar, ingen mat och inga filmer kan ge mig ett så stort leende som när jag får säga till min älskade hur mycket jag älskar henne. Möjligtvis att det blir större när hon svarar att hon älskar mig också...

Jag är ingen perfekt människa. Men jag är den jag är, och det enda jag kan jobba med är mig själv.