överdos - Frågestund del 3

på cornelis. ibland blir det så, man fastnar för en skiva, eller en låt och sen lyssnar man sönder den. Och så har det tyvärr blivit så nu, kanske beroende på att det gick så bra att städa till den igår, idag har det inte gått att städa, sådärav har skivan fått lite sämre renommé.

Tänkte öppna upp mitt inre litegrand igen, så om nån har några frågor... oavsett om vad, jag tar emot dem och svarar på dem.

inte mer jul

Fan! Jag känner ingen julstämning! Och har inte gjort det på hela december. Det är inte första gången det tar tid, men förra året kickade den in en vecka innan. Nu är det dan för dan före dopparedan och även om adventsljustakarnas milda ljus är mysigt så bringar de ingen frid direkt. Jag har liksom tänkt att "ja ja... det kommer väl om vi bara gör som vi brukar." Men sakerna har liksom gjorts utan rätt känsla i sig. Lussekatterna gjordes, pepparkaksslottet blev byggt, marsipantomtarna trycktes, och adventsljustaken kom fram. Julmat åts. Men inget inverkade på mig. Ja, ja, jag vet att det här är ett fett i-landsproblem, men ska man träffa släkten så förväntas man ju tindra.

Men jag har bestämt mig för att gå andra vägen. Istället för att försöka tvinga fram något så kör jag på att det bara är en vanlig släktsammankomst. Om jag går in för att bara ha det trevligt, försöka vara social och få mitt kaffe som det ska vara så kommer helgen att bli bra, och fan vet om man inte får lite julstämning på köpet.

Annars får man väl börja botanisera bland julspriten.

Är det långt kvar till botten?

Ja, det kan man fråga sig. Jag har trott jag varit där många gånger. Men än verkar jag inte slå i sten. Eller så kanske jag börjat gräva mig neråt istället.

Jag vill inte låta överdrivet petig eller gråtmild, men vad gör man när allt som borde ge energi och livsglädje bara fungerar korta stunder? När lust alltför lätt förbyts i irritation? när man inte kan vara glad för det som är utan bara stör sig på saker?
När man konstaterat att det enda som verkar ge sinneslugn är sprit? Och det är inte ett dramaqueenuttalande, det är faktiskt så. För så lugn som jag var i fredags kväll var det länge sen.

Och hur ska man tolka att mina favoriter just nu är fuck you med cee-loo green, fuck it med Eamon och mer än vad jag har med Lars Winnerbäck?


Jag kommer publicera det här, fast jag känner att jag inte borde. Jag vill inte vara martyr. Jag vill kunna svara "bra" när folk frågar hur det är och inte "vill du har ett ärligt eller snabbt svar?"
Jag har lärt mig nu att man kan göra ett val mellan att må dåligt och må bra en dag. Men vad hjälper det att göra ett val om ens kropp och psyke kör över en hela tiden?

angående LHCF

... eller egentligen allting som är en fråga om livvstil. Ingen vet någonting, alla bara tycker. Fakta som verkar tyda på att 2+2=4 kan i en annan undersökning tyda på att 2+2=87.
Ja, jag är förvirrad. Vi pratar om att börja dietera oss här hemma och prova GI eller LHCF. Och skeptiker som man är till vad iaf jag tycker låter lite extremt och småäckligt så försökte jag hitta lite info. Och det jag hittat stöder väl i stort sett min första mening. Ingen vet något. Det finns folk som provat LHCF med gott resultat och menar att detta är lösningen på all världens problem. Det finns folk som gjort exakta motsatsen. Och aldrig mötas de två. Det är alltför sällan tycker jag som folk kan säga "okej, du tror på det här och jag på det här. Vi kommer inte övertyga varandra om vad som är rätt, så vi accepterar att vi blir glada och nöjda på var sitt sätt och försöker undvika att medvetet komma på kant med varandra". Istället är det idiotförklarande till höger och vänster, ett högljutt argumenterande för alltfrån förnuftsargument till ren pajkastning. Jag har själv gjort mig skyldig till dylikt, men jag ska försöka bättra mig. Varför förneka någon ett nöje de har? Men nu vill jag dock bara säga att det gäller företrädesvis företeelser i sig. Jag förnekar ingen rätten att tro på gud. Men försöker någon sig på odemokratiska, sexistiska och allmänt fördömande åsikter i religionens namn så kommer jag reagera.
Jag förnekar ingen rätten att köpa svindyr hälsojuice. Men jag vägrar bli idiotförklarad för att jag finner produkten onödigt dyr och med största sannolikhet ekvivalent med något billigare.

Dessutom finns det en intressant disskussion jag skulle vilja se, och som faktiskt förekommer lite på facebook. I en grupp som handlar om en hälsojuice och dess fantastistka egenskaper har det dykt upp nån som, i likhet med en del andra, spyr galla över juicen. MEN hans argument är att den hälsojuice som han säljer är MYCKET bättre. Så istället för att argumentera för eller emot, låt säljarna själva debattera till döds! DET skulle jag fanimej betala för att se! OCh så kanske vi kan få det bekräftat en gång för alla vilket medel som faktiskt är bäst, ger bäst hälsa och mest sex.

ska man skriva ofta

...för att få läsare alltså? Eller har jag missuppfattat nu? Jag tänkte att det väl var bättre att skriva sällan så fler får chansen att läsa, men det slår mig nu att tanken borde vara att om man skriver ofta så får folk anledning att gå in ofta för att se om det kommit nytt vilket innebär att det stora revolutionerande inlägget som kommer förändra människors liv bara kommer läsas av några få utvalda. Rena jehovas vittnen.

Nå, i ett tappert försök att vara efter min tid kommer jag skriva mycket idag. vi får väl se, alltid får man nån kommentar. Jag har ju ärligt ingen aning om vilka som läser det här, om ens några. det var lättare på lunar för där såg man ju vilka som varit inne och läst. Och att om man skrev om sex så fick man fler träffar. Fast jag vet inte... vad gäller sex så säger jag som Lennon, det är roligare att syssla med det än läsa om det, och det kan jag nog stå för också. Jag är ingen stor läsare av erotiska noveller, men beskrivningarna av hur man bångar är ofta väldigt ordrika och känns nästan som författaren ligger där och tänker "exakt HUR känns det här nu? Tränger jag in i henne som en bil mellan två daggfuktiga buskar eller tränger jag bara in med min hårda manlighet? " Jag tycker inte man tänker sådär jäkla mycket när man bångar. Om det är nån gång man "be here now" så är det väl då?

Allt för mycket dynga

...tynger mig. Eller, nä, faktiskt inte. Jag har roat mig med att googla lite om hälsodrycker. Vemma och kyäni och sånt. Och förutom de informerande hemsidorna så är det mesta man finner diskussioner på flashback. Det är rätt smidigt, för man får, om man bara är öppen, argument för både om saker är bra eller dåliga på ett ganska hyfsat sätt. Men det som jag tycker är roligt är det faktum att samtliga tre diskussioner jag läst påminner om en jag hade med Andurs en gång om huruvida det fanns positiva sidor med Religion eller inte. Jag tyckte att det fanns några, och han tyckte ... inte det. Vi höll nog på i drygt en halvtimme innan vi gav upp.

Men i alla fall, i dessa disskussioner fann jag liksom... sökandet efter gud. De som funnit honom hade mer en känsla än direkta fakta, och de som hade direkta fakta hade inte så mycket känsla. Det var faktiskt rätt kul i sina bästa stunder.

Nu till nåt helt annat, jag fick vara jourhavande nörd i dag! En bekant undrade vad det var för gult isbrytarliknande de sett på spåret idag. Efter lite funderande kom jag fram till att det var ett Tb-lok, eller DLL som det heter numer... jag älskar när jag får grotta ner mig:)

inte dag 5

Jag är inte på den platsen i mitt liv att jag kan skriva en blogg om kärlek idag. Jag tänkte bara säga att jag går på jävligt tunn is och att skillnaden mellan en bra dag och en dålig dag i värsta fall är en statusuppdatering på facebook. Så därför tänker jag belägga mig själv med facebookförbud exakt från nu och fram till måndag. Det borde inte bli så svårt, för jag ska ändå inte vara hemma.

I morgon ska TRASA sjunga på julstämning i skövde kulturhus. Det ska bli intressant, jag är skitnervös. Folk kommer ju lyssna på oss! Det blir också DEBY för vår prospect Anastasia att uppträda med oss inför publik. Sen bär det till vara och julbord med familjen. Och på söndag... tja... man kanske ska gå i kyrkan.

Dag 4 - lite vid sidan men ändå relaterat

Dagens tema är vad har jag ätit idag. Och eftersom jag skriver detta 07:38 skulle man ju kunna tro att det inte är så mycket. MEN det är det inte heller.

Jag har inte ätit nog för att kunna skriva så mycket, och jag har inte ätit nåt speciellt på sista tiden som är värt att skriva om. Jag gillar att laga mat, men har en tämligen otacksam publik i det att mina barn rynkar på näsan åt rätt mycket. inte för att det hindrar mig, men lite roligt vore det ju om de sa "Pappa, vad gott det här är" om nåt annat än varmkorv. Fast lite orättvis är jag. De gillar köttbullar också.

Nä, jag återkommer i em, menjag kan nämna en känsla jag haft nu på morgonen som jag tycker är rejält motsägelsefull, men lika förbannat finns den där. Som en existerande paradox. Att vara så hungrig som man behöver kräkas. Och det enda som hjälper är att äta och det sista man vill är att stoppa in något i munnen. Därav blev min frukost idag en halv deciliter jordgubbasfil.

dag 3: Mina föräldrar

Anledningen till att det har dröjt är att jag inte har nån lust att skriva om mina föräldrar. Det är något av ett sår, för jag har kommit till den intressanta slutsatsen att jag egentligen inte gillar dom nåt vidare. Men, man kan inte skriva scen 2 utan att göra scen 1, så låt gå för en snabbis då, innan vi går vidare.

Jag har gamla föräldrar. Min far är född 1939, min mor 1946.
Min far heter Alf Larsson. Han är född i Vinninga, och han bär på svårläkta sår efter att ha växt upp utan kärlek. Han var yngst av nio syskon och bodde på barnhem de tre första åren av sitt liv. Han har haft tusen yrken och bott på tusen ställen innan han slog sig till ro som konditor, vilket tydligen är en bagare som specialicerat sig på bakelser och tårtor. Så gifte han sig och trodde väl att det var livet och fick ett barn. Men det sket sig, barnet är för övrigt min syster. Hon är 16 år äldre än mig, så ingen tror att jag har en syster. Han blev ledsen, och än mer bitter. Så träffade han mor. Hur de träffades vet jag inte, de har aldrig sagt det, och jag har faktiskt aldrig frågat.

Mor heter Anita Frisén-Larsson. Hon är född i Vara, dotter till en hemmafru och en manufakturaffärsexpedit. Partiet mellan mormor och morfar var intressant, det var något av ett resonemangsparti och mormor var tämligen bitter över detta. Det finns ett stort sågverk i Levene, och varje gång vi åkte förbi där så sa hon alltid att det kunde hon ha ägt nu om hon inte gift sig med erik. Ja, av detta äktenskap blev det ett enda barn. Min ömma moder, som hela sitt liv var bunden vid sin mor genom grava skuldkänslor. Mormor var mycket bra på det.

Det slår mig att hur fan morsan och farsan kom sig för att slå sina påsar ihop fattar jag inte. Hon måste försökt bryta sig loss, för nåt kap var han inte. Jobbade på B&W, hade en dotter ur ett tidigare äktenskap, och var dessutom sosse. Mor var, och är råmoderat. i alla fall, de kamperade ihop i drygt 8 år innan de gifte sig 1979. I februari 1980 föddes jag, och jag har alltid misstänkt att det var tvunget att de gifte sig.
Under hela min uppväxt kämpade min far mot mormor om mor. Till sist dog mormor och just när det verkade som de till sist skulle kunna börja leva... så fick morsan MS. Då gick luften ur henne. Och sen dess har hon ägnat sig åt att dö långsamt.

Jag hade dock en bra barndom. Jag Men det är dumt att vara ensambarn, man blir bortskämd och får en skev självbild. Det är därför jag har skaffat tre egna.

Jag blev för övrigt avundsjuk på Martin.