Är det långt kvar till botten?

Ja, det kan man fråga sig. Jag har trott jag varit där många gånger. Men än verkar jag inte slå i sten. Eller så kanske jag börjat gräva mig neråt istället.

Jag vill inte låta överdrivet petig eller gråtmild, men vad gör man när allt som borde ge energi och livsglädje bara fungerar korta stunder? När lust alltför lätt förbyts i irritation? när man inte kan vara glad för det som är utan bara stör sig på saker?
När man konstaterat att det enda som verkar ge sinneslugn är sprit? Och det är inte ett dramaqueenuttalande, det är faktiskt så. För så lugn som jag var i fredags kväll var det länge sen.

Och hur ska man tolka att mina favoriter just nu är fuck you med cee-loo green, fuck it med Eamon och mer än vad jag har med Lars Winnerbäck?


Jag kommer publicera det här, fast jag känner att jag inte borde. Jag vill inte vara martyr. Jag vill kunna svara "bra" när folk frågar hur det är och inte "vill du har ett ärligt eller snabbt svar?"
Jag har lärt mig nu att man kan göra ett val mellan att må dåligt och må bra en dag. Men vad hjälper det att göra ett val om ens kropp och psyke kör över en hela tiden?