Anledningen till att det har dröjt är att jag inte har nån lust att skriva om mina föräldrar. Det är något av ett sår, för jag har kommit till den intressanta slutsatsen att jag egentligen inte gillar dom nåt vidare. Men, man kan inte skriva scen 2 utan att göra scen 1, så låt gå för en snabbis då, innan vi går vidare.
Jag har gamla föräldrar. Min far är född 1939, min mor 1946.
Min far heter Alf Larsson. Han är född i Vinninga, och han bär på svårläkta sår efter att ha växt upp utan kärlek. Han var yngst av nio syskon och bodde på barnhem de tre första åren av sitt liv. Han har haft tusen yrken och bott på tusen ställen innan han slog sig till ro som konditor, vilket tydligen är en bagare som specialicerat sig på bakelser och tårtor. Så gifte han sig och trodde väl att det var livet och fick ett barn. Men det sket sig, barnet är för övrigt min syster. Hon är 16 år äldre än mig, så ingen tror att jag har en syster. Han blev ledsen, och än mer bitter. Så träffade han mor. Hur de träffades vet jag inte, de har aldrig sagt det, och jag har faktiskt aldrig frågat.
Mor heter Anita Frisén-Larsson. Hon är född i Vara, dotter till en hemmafru och en manufakturaffärsexpedit. Partiet mellan mormor och morfar var intressant, det var något av ett resonemangsparti och mormor var tämligen bitter över detta. Det finns ett stort sågverk i Levene, och varje gång vi åkte förbi där så sa hon alltid att det kunde hon ha ägt nu om hon inte gift sig med erik. Ja, av detta äktenskap blev det ett enda barn. Min ömma moder, som hela sitt liv var bunden vid sin mor genom grava skuldkänslor. Mormor var mycket bra på det.
Det slår mig att hur fan morsan och farsan kom sig för att slå sina påsar ihop fattar jag inte. Hon måste försökt bryta sig loss, för nåt kap var han inte. Jobbade på B&W, hade en dotter ur ett tidigare äktenskap, och var dessutom sosse. Mor var, och är råmoderat. i alla fall, de kamperade ihop i drygt 8 år innan de gifte sig 1979. I februari 1980 föddes jag, och jag har alltid misstänkt att det var tvunget att de gifte sig.
Under hela min uppväxt kämpade min far mot mormor om mor. Till sist dog mormor och just när det verkade som de till sist skulle kunna börja leva... så fick morsan MS. Då gick luften ur henne. Och sen dess har hon ägnat sig åt att dö långsamt.
Jag hade dock en bra barndom. Jag Men det är dumt att vara ensambarn, man blir bortskämd och får en skev självbild. Det är därför jag har skaffat tre egna.
Jag blev för övrigt avundsjuk på Martin.
Österrike
1 månad sedan
3 kommentarer:
Spännande läsning. Jag hoppas att du kommer finna frid någon gång. Jag vet att det kan vara svårt att se positiva saker ibland men jag hoppas att du snart kommer se dom. Jag vet hur du känner angående dina föräldrar. Det är bara att komma igång att vi är alla mänskliga. Alla gör vi olika. Jag hoppas att vi kommer göra det bra.
Shit pommes frites.
Jag hade ingenaning om att du hade en storasyster! Tokigt. Tänk om alla man växt upp med var så ärliga (och duktiga på att skriva) som du är skulle man nog blki bra förvånad. Alla har nog mer eller mindre problem med sina föräldrar, men det är så jävla känsligt. Det enda man kan göra är att bli bättre än dem.
Du är modig Markus. Och fortfarande min idol.
Skicka en kommentar