dagens avslöjande!

Alltså, inte för att jag tror att det är så många andra än de som känner mig som läser här, men just i fall att så kan jag väl avslöja att jag är intresserad av tåg. tågnörd, tågmupp eller bara llmänt efterbliven, välj själva. om någon därute är intresserad av bilar så kan ni ju upplysa mig om hur ofta ni får frågan varför just bilar. Jag tror att jag får frågan varför tåg oftare. Svaret är inte enkelt heller, men tåg låter bättre, tåg luktar (i bästa fall) bränd metall, smörjolja och varmvatten och tåg väger runt 50 ton fulltankade. I alla fall gör 29:an det, och det är fan inte illa. För den som vill veta var jag utövar detta mitt intresse så kopiera adressen www.sklj.se till eder webläsare så får ni se vår rätt fula hemsida.

Med detta sagt så ska jag gå in på det vesäntliga. Jag har i dagarna tre arbetat på järnvägen, det har varit skoltågstrafik. Detta innebär särskilda extratåg just för skolbarn, som dessutom avgår okristligt tidigt, 09.30. Detta innebar att den stackars eldaren, som i onsdags var jag, fick masa sig dit till fyra för att börja elda.

Torsdag och fredag var jag TBFH... eller konduktör för den som inte har koll. Då behöver jag inte gå upp så tidigt, men det är roligare att skyffla kol än att klippa biljetter.

Så nu har jag tågmuppat och nu är jag förkyld! Tada. Jag är sur, för det är en sån där jobbig jävel som satt sig precis bakom näsan. Hata. Man borde inte få sådana effekter av att ha roligt.

Idag har vi mött en eventuell ny Trasa-prospect. Han verkade bra. Och inte alltför snygg, sånt är bra.

Och så Anders, bara för att meta-kommunikation är så kul: Nä, Max var roligare när det inte låg i Skövde. Jag har så smått börjat byta åsikt om stället... det är rätt dyrt och inte SÅ jävla gott... med två undantag! Sourcream&Pepper-dippen är supergod, och deras nuggets är också jävligt goda. Resten kan kvitta nästan...

Nu ska vi vara snälla

Alltså, jag brukar sällan ge mig in i polemik om politiken. Jag gillar inte vad som sker, men jag inser att jag är en kvarleva från en svunnen tid. Alltså tiger jag och lider och satsar på barnen. Men försvarspolitiken verkar lite småkonstig. Jag menar, ska vi nu HA ett försvar så måste det väl kunna göra nåt, annars blir det med Sverige som med mig när jag spelar Warcraft. Jag får spö, även av datorn!

Nå, efter denna korta och kärnfulla inledning ska jag komma på kärnpunkten. Och den är att Karl-Gerhard fanimej var rejält före sin tid.

Ni ska få höra andra versen på en klassisk kuplett, och säg mig sen att det inte stämmer.

När hela världen offrar miljon på miljon
på krut och kanon har Sveriges nation
blott en försvarsminister men inget försvar
Den flotta vi har man indrar och spar
försvarskommitionen ett praktverk gett ut
med följande visa beslut:

Vi ska inte tala om Bofors och Krupp
ty nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla
Vi var inte med när som krutet fanns upp
och tror inte det kan, tror inte det kan smälla
Om fienden kommer från luften till oss
så gömmer vi oss och då kan han ej slåss
och hjälper ej det får vi sjunga förståss
att nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla

Från ca 1936, så Krupp som krigsindustri är väl inte SÅ aktuellt, men ni fattar...

Kvinnligt könsorgan!

Ja, va fan... nåt annat kan man ju inte skriva! Ochj jag har aldrig hört att nån skulle bli sur för att man står och skriker så, alltså står det så.

Anledningen är att jag glömt mitt ämne. Jag hade ett så jävla bra ämne och nu är det helt väck. Jag har gigat med Trasa idag, det var inte ämnet, men jag har gjort det så det kan jag säga. Jag har varit på nån slags aktivitet för studenter med barn på Bolums konferens utanför broddetorp. Det var inte heller ämnet, även om det hände grejer nog för att skriva en novell. Men eftersom det här är en blogg så håller jag tyst.

Trasa i alla fall, vi uppträdde för IC. Vi var tre, jag malin och andurs.
Fyra saker hade vi mot oss.
1. Publiken. De var sega.
2. Mikrofoner. Sånt gillar vi inte.
3. Vi var i ett tält. Utomhus. Skitakustik!
4. Scen. Otrevligt hög, långt från publiken.

Och så var vi ju bara tre. Vi körde i alla fall Buttercup och Basket case samt Fuck her Gently och Dolphin boy som omtag. Det gick nog hem, men enligt anders skulle vi tagit snusket först. ja ja...

Bolum får jag väl nämna som hastigast. Studentprästen på skolan försöker starta ett nätverk för studenter med barn. Och idag skulle vi ses på Bolums konferens och ha mysigt. Det var mysigt, och Barnen hade skitkul. Åh, ni skulle sett... vid två slocknade Robin på golvet med en gul filt över sig. Sen somnade kim och jag la henne bredvid... det var så sött.
Men jag är inte student så jag hade inget att säga. Det var mysigt men inte så konstruktivt. Nu har jag dessutom ätit Broccolipaj, och jag kan ärligt säga att jag ätit det och att jag inte tycker om det.

Så har jag bråkat med hustrun idag, tog ca 1½h... hade man bara varit lite smart och bättre på kommunikation hade det tagit en kvart... Jag är alltså helt värdelös på att gräla! Nån som har tips på hur man får stopp på sig själv från att säga korkade saker? Skära ut tungan? Tack för det!

Men som sagt, mitt ursprungliga ämne är väck. Så om det får ni inget veta.

det rinner

Jag hörde bättre i ca ett dygn... sen vart det ungefär lika illa. Med den skillnaden att nu rinner det ur örat! Höger öra varar och det är lite småäckligt och lite störande. Men, det har i alla fall den fördelen att det minskar trycket.

Så mycket för det sticket, men jag fick en penicillinkur och det MÅ ta väck skiten.

I morgon ska ett decimerat trasa uppträda inför IC. Jag vill att det ska gå bra så fler bokar oss. Vi är ju trots allt bara mer och mer sexiga ju färre vi blir. Anledningen att vi bara är tre förresten, är sjukdom och plugg. Jag insåg förresten idag att vi i Trasa har en av sveriges få äkta kvinnliga data-nördar. Som dessutom sjunger sopran! Det är inte illa, släng er i väggen Viba Femba!

I morgon ska jag iväg på en aktivitet med barnen som jag inte har den minste koll på vad det är. Jag vet bara var och hur länge. Ja gud... Det var egentligen anna som skulle, det är nåt om att va student med barn. Jag är ingen student, jag är taxichaufför! Jag vet vad barn är! Men jag åker, för anna behöver plugga. På söndag ska jag göra en liknande grej, men då är det en markus-aktivitet! Vi ska åka tåg på farfars vis mellan Herrljunga och Borås. Joråsåatte... Ånglok... Stora ånglok...60-talsvagnar...
Hmm, Anders, du fattar ingenting alltså... Okej, vi säger så här.

Staffan Hellstrand och Nomads, live på kåren...

60 g hårddisk, matt skärm, 800-processorer...

Liverpool vinner Champions League... på Lillegårdens idrottsplats...

SÅ jävla bra är det!

Men öronjävlar då...

Lagom tills man får en kallelse så börjar öronen bulta och trycket öka å det grövsta. Två dagar! Två dagar till så hade inget hänt. Och nu har jag väl fått öroninflammation. Eller nåt. Förändringar är ofrånkomliga men att gå från att inget höra och sluta på att definitivt inget höra samt att ha ont är ingen bra utveckling.

Nä, nog gnällt för idag. Här ska knapras Vicodin!

Fan...

Det har varit en intressant helg som ser ut att få en ännu värre fortsättning.

I fredags var det avslutningssittning för Atlas, och eftersom vi inte var så många var vi hemma hos Suss föräldrar i Sventorp. Då vädrets makter tyckte att det var en bra dag för att vattna gräset så var vi på altanen och åt tacos. Det var trevligt och intimt, och framförallt så var det kul att se tio pers göra "Fader Abraham".

I alla fall, jo barnen var i Vara också. Sen på lördagen skulle Anna på sommarlandsutbildning och jag skulle hämta barn och besöka en kompis barn. Var det tänkt. För Anna kräktes ymnigt den natten så det vart till att jag fick åka till vara med risk för att stanna kvar. Och det fick jag. Och nästa natt också. Och varför är detta så intressant? Av två skäl, dels så tyckte far min att jag skulle passa på att "ta lite egentid" så tog dom barnen. Det var väl i för sig snällt, men jag var faktiskt där för att vara med barnen och att bara åka iväg när man inte tänkt nåt blir lite planlöst + att jag fick en lätt känsla att inte vara välkommen. Men okej, lyxproblem lyxproblem och det är skönt att vara iväg från ungarna ett tag.

Men det andra skälet är värre. Mina föräldrar har ingen värme på hemma. Det var svinkallt från morgon till kväll och under natten. Så länge man låg i sängen gav ju täckena värme men sen skulle man ju upp. Alltså, jag ställde mig att steka ägg bara för att slippa frysa. Och barna sen. Robin ska ju inte ha strumpor ibland, får hon för sig och drar av sig dem. Hon hade så kalla fötter att jag trodde hon skulle märka det själv och börja grina. Så fan heller. Där har vi en vinterbadare, det märks direkt.

Sedan bråkade jag med min hustru. Det är okänsligt att säga till en som legat däckad dan innan att "va bra att du är uppe, då kan du ju göra lite skolarbete" bara för att man själv råkar tänka att om man orkar sitta och namnge bilder på datorn så kan man göra annat också. Detta höll inte min hustru med om och jag fick en rejäl skrapa. Det var sista gången jag sa nåt så dumt. Det lätt komiska är dock att hon faktiskt satte igång med skolarbetet. Hennes dåliga samvete hade vaknat sa hon...

Slutligen har vi idag kommit hem... och jag är rädd att jag håller på att bli lika sjuk som hon. Fan! Jag vill inte bli sjuk nu! Jag är ju ledig!

Hursa? Vaddå skiter i dig och dina sjukdomar? Vad som hände på sittningen?
Jorå...
på grund av läget på landet var ca hälften nyktra, delvis av chaufförsskäl. Lite udda, men inget som märktes faktiskt. Man kan kanske ha roligt utan sprit. Men å andra sidan kan man ha tråkigt med sprit också. Jag hade i alla fall förberett en grej som jag snott från Stefan benjaminsson. Sveriges näst största påhoppsgyckel. Alla (utom jag) fick ett kuvert med ett manus i. Tre grupper blev det och de skulle spela tre små scener från de tre senaste spexen okej, det skiljer tre år på Birgitta och Arizona men vafan... det fick gå. Det gick bra, och renderade till och med lite skratt.

Och det var många djupa diskussioner... om sex. Och nykterhetscouter. Och sexuella anspelningar... och psykiska störningar. Och så lekte vi mördaren i byn!

Ja, vi gjorde så mycket att skulle jag ta allt skulle jag inte va färdig förrän...






Nu.

You maybe can't live forever, but you should fuckin' try!

Eller nåt sånt. Jag minns inte exakt citatet, för jag fick höra det i andra hand.
Den som sa det var Liam Gallagher, nånstans runt 1994 tror jag.
Då var han 20 och Oasis hade börjat få upp ångan på allvar, och för tre år framåt skulle de vara världens största band.

Jag tänker på det där med Rock som symbol för evig ungdom. Bara den där meningen fick mig att tvivla på om jag ens kan skriva om det, det är nästan väl djupt/episkt/patetiskt. Men jag kan nog förstå känslan att vilja tillbaka. Jag lyssnar på debutsingeln "Supersonic". inledningen med rätt tungfotade men ändå svängande trummor, ljudet av ett plektrum som dras längs en D-sträng och så ett arpeggio. Och så Liams röst.

Ni msåte förstå, för mig var Liam Gallaghers röst nånting mer än bara en shystt rockröst. Det var symbolen för frihet, för uppkäftighet mot samhället, för en känsla av jag-skiter-väl-i-vad-ni-tycker. Fånigt och tonårsromantiskt ja visst, men icke desto mindre sant. För en livrädd småfet okysst jävel på 16 var det här grejen. Jag ville vara Liam så mycket det bara gick... men det fick räcka med såna där runda solglasögon som han hade i videon till wonderwall och ett försök till modshår. Där och då började mitt liv, om det inte gjort det förr. När jag lyssnade på Oasis kände jag mig större, jag ville upp på scenen. Där hörde jag hemma, det hade Liam sagt. Och dit kom jag också om än i liten skala.

Jag lyssnar på Supersonic idag, drygt 14 år efter att den släpptes. Sällan lät de bättre än såhär. Såhär låter ungdom. Fångad på drygt 3 min.

Och jag förstår att man vill tillbaka. till känslan av att allt var nytt och ens eget, världen var för första gången ens egen och man ville och kunde ut. Och hur många singlar man än säljer och hur mycket koks man än tar och hur många 20-åriga fotomodeller man tar till flickvänner, så blir det nog aldrig det samma igen.

Ungdomen är lika flyktig som den alltid varit. Den kan ramas in och hängas upp på väggen eller sparas på en plastskiva. Men man kan aldrig aldrig aldrig få den tillbaka.

Ah, days of our lives. Denna serie som inte bara hoppar över hajen, den bygger en ny, mycket större haj och skaffar hoppstyltor så man tydligt ser när den hoppar.

"jump the shark" är ett begrepp som betecknar den punkt när en serie börjar ta till fåniga och överdrivna grepp för att behålla folks intresse och därefter bli skit. Uttrycket kommer från "Happy days" där Fonzie gör just en sån grej.

Days of our lives har flera gånger hoppat över alla möjliga barriärer. Spöken, ufon, kommunicera genom medier som itne kan få ur sig nåt vettigt, kidnappa folk och binda fast dem i sängar för att de ska älska en, men nu har de onekligen tagit steget. Det har härjat en massmördare i staden. 10 personer har dött, till sist avslöjas mördaren...och blit själv skjuten. Ack!

MEN! De är inte döda... de är på en annan plats där någon byggt upp en kopia av salem... Vilken är den verkliga världen? Och vem är detta onda genius som planerat detta?

Jag tycker personligen att det är så jävla dumt att det inte ens är kul. Jag menar, ett tag kunde man ju se Days of our lives av just det underhållningsvärdet men nu har det blivit SÅ jävla kasst att det inte är klokt. Frågan är dessutom varför. Ska det bli en spin-offserie? Days of our deaths?
Eller snarare Eternity...



En bra sak är i alla fall att vi ska fixa vår bil nu. Ett avgassystem bytt: ett missljud mindre. en fälg ska riktas + nya sommardäck: ännu ett missljud mindre. Balansering av hjul: Ett missljud till väck och slutligen en service: Tre ny fel som är svindyra att fixa.
Jag känner våran bil. Den är ond.

Det där med att inte vara student och ändå...

Jag är rätt seg, men på förekommen anledning bör jag skriva. Frågan är alltså, ska man inte faktiskt vara student för att vara engagerad i studentaktiviteter. Jo, det ska man.det står till och med i ATLAS2:s stadgar. Men jag gör det ändå. Varför? För att jag kan, och för att jag inte gillar hundar!

Ett år till i ATLAS2

Ja, så blev det. Och som köransvarig. Jojo... Och hustrun blev koreograf. Herregud, vad har vi gett oss in på?

Jomense karin, nu har jag tagit bort kravet på att man måste vara registrerad för att kommentera så nu är det fritt fram att spamma!

En liten text om engagemang

Jo, efter dennan långa epistel om STORK ska jag nu tala lite om engagemang. Det är dags att välja ansvariga till spexet. för att vara kortfattad, jag lever, andas och äter spex. Fast jag försöker sluta. Nu ikväll har jag haft en disskussion med hustrun och jag är nu tveksam. Ska jag vara aktiv ett år till? Eller ska jag cold turka? Jag tvekar och funderar och tvekar igen. Om jag inte får det som jag vill, kommer jag bli bitter? (Och ni som svarar "JA", gå och dränk er va!)

I morgon natt vet jag mer.

Men det finns något av en win-win situation i detta. TT har gått med på att OM vi ska fortsätta under hösten så är jag t.f. trummis tills det kommer nån som faktiskt kan spela. Så jag har kul hur det än går.

TT är, för den som inte fattat nåt av föregående blogg, Trum- och trumpetkåren vid His. En blåsorkester som har kilt, svarta skjortor och fotbollstrumpor.

Efter STORK 2008

Så var man åter i Skövde efter en hård sejour till Uppsala. STORK ska utydas STudentORKesterfestival och är samma sak som SOF, vilket också är StudentOrkesterFestival men i Linköping. Förvirrat? Nä, inte egentligen. Så vad är en sån här sammankomst? Tja, ett antal människor insnöade på blåsinstrument och sprit tar över en viss del av en stad, spelar, super, lyssnar och umgås. Enligt min vän Herr K är det som ett Rollspelskonvent fast med mässing.

Så hur hade jag det? Jo tack bra! För en gång skull lyckades jag hålla mitt drickande på en bra nivå... alltså istället för att bli råpackad direkt och snabbt halvnykter och sur var jag småberusad och glad i princip hela tiden. Det där kanske låter lite suspekt, men jag lovar, fråga nång som sett mig när jag har snefylla och ni kommer förstå att vad som helst är bättre än det!

Okej, så långt spriten. Vad har egentligen åstadkommits? Jo, jag har fått höra Chalmers BarockEnsemble (Som var den tändande gnistan för mig. Jag såg dem på gymnasiet och insåg att studentlivet verkar kul...), Röda Arméns Gosskör (Helt underbart! Mer studentikost kan det fan inte bli), LiTHe Blås (Med den fantastiska herrbaletten och en otrolig mängd happenings under showen. Vad sägs om att blada dipsås i munnen på en trumpetare och sedan dippa pepparchips direkt därur?), tongångarne med Patriciabaletten (Storband blir så mycket bättre med snygga tjejer som kan dansa, det bara är så alltså) och Dragskåpet(Som i år inte var spelabara som blåsorkester utan åkte ner med fyra ukuleler och en melodica). Jag fick också träffa gamla bekanta. Världen ende och bäste Herr K förståss, Malin från Skhum som jag var SÅ nära att bli ihopparad med en gång och Anna Olofsson som bara är så go. Allt detta gjorde helgen till en toppenhelg som jag sent kommer glömma.

Varrå? nåt mer?

Jaha...om vi spelade själva...

Jo, det gjorde vi väl...

Okej, seriöst så var TT:s gig kanske inte världens grej. Det fanns ett antal själ till detta.
1. Lokalen sög. Det fanns inte plats för publik eftersom vi var i en hall och folk gick förbi hela tiden.
2. Bandet som körde uppe i festvåningen hördes över oss...
3. Vi var kanske inte så tajta som vi borde har varit...
4. Publiken var liten och tyvärr rätt likgiltig.

Dessa saker som enstaka företeelser hade inte gjort nåt, men alla fyra sammantagna bidrog till känslan av att det inte var kul. Dessutom talas det om att lägga ner TT och att avsluta karriären med ett sånt gig... Ja, ni fattar.

Men det fanns en viss tanke ibakom i alla fall! Vi började vår karriär på BRUNK år 2005. Då spelade vi på SNerikes nation under trappan jävligt sent och få lyssnade. Nu avslutade vår karriär på SNerikes nation under trappan jävligt sen och få lyssnade. Det känns som en tanke i alla fall...

Bara en kommentar om vad jag gör.

Jo, imorgon kommer jag att åka med Högskolans Trum- och Trumpetkår till STudentORKesterfestival i Uppsala. Det ska bli lajbans så tycker ni inte att den här bloggen verkar kul, kolla in på måndag. Då jävlar... Då har jag varit bakis på Vaksala Torg!

I begynnelsen var ordet

I begynnelsen var ordet, och ordet var hos gud, och ordet var gud. Genesis första rader.
I begynnelsen var nätet som enbart betod av ord och en blogg består också bara av ord så följdaktligen är vi tillbaka i början igen.

Jag lovade en gång heligt och dyrt att aldrig börja blogga.
Jag har inget vettigt att säga, jag vet inget speciellt om något och jag lever inget spännande liv. Jag har dessutom sex med en och samma kvinna varje gång, och även om det inte är helt ointressant så vill jag inte tala om det.

Så vad vill jag då med det här? Tja... Skriva lite så att världen kan se och inte bara folk som har Lunarstorm. Egentligen bara det. Plus att jag faktiskt äntligen börjat få tillbaka min tankeförmåga. Så något ska det ändå bli med detta. Joråsåatte...

Alltså är ni välkomna till Evil Runars Motståndsblogg. Jag tycker fortfarande att bloggar är töntiga, därav namnet motståndsblogg. Evil Runar då? varför det konstiga namnet? Och ingen bild heller. Namnet får ni allt fundera på ett tag till. Och bristen på kort beror på att ni gärna får tro att jag är snyggare än vad jag är ett tag till.