Back in the USSR

Prisa gud! Datorn är tillbaka! Jag behöver inte prata med folk längre, jag kan maila dom!

Det är rätt gott att formatera och installera om ibland, vissa saker som fyller upp en skrivbord är egentligen onödiga men jag har liksom inte hjärta att ta väck dom... det KAN ju behövas nån gång.

Nu ska vi se... Igår spelade Filosofspexet här i skövde. Vi grundade med att sitta i solen i boulogner, åt chips, rökte för mycket och sänkte en par två vinare. Om jag kommer ihåg maddes fölseda ska hon helt klart få en korkskruv. Spexet var kul, bättre än jag trodde. Och de var snälla och gjorde vad vi vrålade åt dem. Sen hamnade vi, efter mycket letande, på Mangos för att äta och prata snusk. Var i alla fall tanken, men det slutade med att vi pratade om namn på barn och för tidigt födda barn. VAD KRÄVS DET FÖR ATT FÅ VARA OSERIÖS NUFÖRTIDEN?

På skärtorsdag ska lilla t (Lång historia) ha nåt på husaren. Jag törs inte säga realeaseparty men jag antar att det är det det är. Då blir det förfest och allmänt stoj och dessutom kommer Tess ner, av skäl som var väldigt krångliga, men ändå typiska för tess och det alltid kul.
Dagens låtar blir tre, för kompensationen. Tre bra covers.

Nirvana - The man who sold the world.
David Bowie och Lulu i original, men den här versionen är bättre. Så är det bara.


Larz-Krizterz - Hey Ya
Originalet är ju outkast, och det är en grym låt, men den här versionen är fullständigt skamlös. Den finns inte ens med på skivan. Surt.

Timo Räisänen - Creep
Radioheads version har jag inte ens hört, men den här versionen är tung oavsett. Bättre än skivversionen också, för inlevelsen här är verkligen total.