Om mig

Jag tycker det här med bloggar är så jävla fånigt. Som om världen inte existerar om inte jag skriver om den. Så här sitter jag i mitt elfenbenstorn och kliar mina svarta tangenter och väljer mellan självbedrägeri och hyckleri...

måndag 12 maj 2008

Efter STORK 2008

Så var man åter i Skövde efter en hård sejour till Uppsala. STORK ska utydas STudentORKesterfestival och är samma sak som SOF, vilket också är StudentOrkesterFestival men i Linköping. Förvirrat? Nä, inte egentligen. Så vad är en sån här sammankomst? Tja, ett antal människor insnöade på blåsinstrument och sprit tar över en viss del av en stad, spelar, super, lyssnar och umgås. Enligt min vän Herr K är det som ett Rollspelskonvent fast med mässing.

Så hur hade jag det? Jo tack bra! För en gång skull lyckades jag hålla mitt drickande på en bra nivå... alltså istället för att bli råpackad direkt och snabbt halvnykter och sur var jag småberusad och glad i princip hela tiden. Det där kanske låter lite suspekt, men jag lovar, fråga nång som sett mig när jag har snefylla och ni kommer förstå att vad som helst är bättre än det!

Okej, så långt spriten. Vad har egentligen åstadkommits? Jo, jag har fått höra Chalmers BarockEnsemble (Som var den tändande gnistan för mig. Jag såg dem på gymnasiet och insåg att studentlivet verkar kul...), Röda Arméns Gosskör (Helt underbart! Mer studentikost kan det fan inte bli), LiTHe Blås (Med den fantastiska herrbaletten och en otrolig mängd happenings under showen. Vad sägs om att blada dipsås i munnen på en trumpetare och sedan dippa pepparchips direkt därur?), tongångarne med Patriciabaletten (Storband blir så mycket bättre med snygga tjejer som kan dansa, det bara är så alltså) och Dragskåpet(Som i år inte var spelabara som blåsorkester utan åkte ner med fyra ukuleler och en melodica). Jag fick också träffa gamla bekanta. Världen ende och bäste Herr K förståss, Malin från Skhum som jag var SÅ nära att bli ihopparad med en gång och Anna Olofsson som bara är så go. Allt detta gjorde helgen till en toppenhelg som jag sent kommer glömma.

Varrå? nåt mer?

Jaha...om vi spelade själva...

Jo, det gjorde vi väl...

Okej, seriöst så var TT:s gig kanske inte världens grej. Det fanns ett antal själ till detta.
1. Lokalen sög. Det fanns inte plats för publik eftersom vi var i en hall och folk gick förbi hela tiden.
2. Bandet som körde uppe i festvåningen hördes över oss...
3. Vi var kanske inte så tajta som vi borde har varit...
4. Publiken var liten och tyvärr rätt likgiltig.

Dessa saker som enstaka företeelser hade inte gjort nåt, men alla fyra sammantagna bidrog till känslan av att det inte var kul. Dessutom talas det om att lägga ner TT och att avsluta karriären med ett sånt gig... Ja, ni fattar.

Men det fanns en viss tanke ibakom i alla fall! Vi började vår karriär på BRUNK år 2005. Då spelade vi på SNerikes nation under trappan jävligt sent och få lyssnade. Nu avslutade vår karriär på SNerikes nation under trappan jävligt sen och få lyssnade. Det känns som en tanke i alla fall...

1 kommentar:

Anonym sa...

Chalmers BarockEnsemble var gnistan för oss båda, gamle vän. Vi visste att det fanns något därute vi letade efter, men inte förrän efter deras spelning, med disk-jockey, rektangel och så vidare, så visste vi vad det var vi ville hitta.

Det var en kul STORK (för även om jag inte hörde så många spelningar så är blotta gatubilden minnesvärd) och det är alltid en höjdpunkt när våra vägar möts.