P.S I love you

Näe... jag vill inte skriva nåt.

Fast okej då.

Nu har vi julat i Tranås också. Det var trevligt, men i år har julen definitivt inte kännts som jul. Jag vet inte vad det är, men det har inte varit nån julstämning, snarare... ett antal människor som stänger in sig i ett hus och äter mat de aldrig äter annars. Bara.
Men nu har frosten kommit och med den en gnistrande känsla inför nyårsafton. Tjohoo!
Igår såg vi Mamma mia. Bättre än väntat, jag måste säga att jag blev riktigt glad av den. Jag har inte fattat handlingen alls utifrån vilka låtar som är med men den var faktiskt också rätt kul. Pierce Brosnan sjöng faktiskt inte så illa, han hade ju inte världens röst men han sjöng inte falskt. Men det var synd att Colin Firth inte fick sjunga mer. Han var ju urgullig när han sjöng our last summer.

Andurs fick åka in akut till sjukhus på arla juldagsmorgonen. Där har han visst varit sen dess. Roligare kan man ha. Mina tankar går till dig anders.

Hmpf. Fem rader om mamma mia och bara två om en sjuk vän. Mina värderingar är inte kloka. Men va fan, kalevala har 200 verser om världens tillkomst men hela 400 om ölets tillkomst så jag ligger i lä.

I like you to much

Ha! jag lyckades komma på en låt!

I vilket fall har jag kommit till en insikt som jag verkligen inte är förtjust i. Den är att jag skulle fanimej behöva en wap-tjänst till bloggen. Så man kan skriva in och uppdatera via mobilen när man kommer på nåt bra att skriva, vilket för mig händer... jämt men aldrig när jag faktiskt sitter vid datorn. Det slog mig nu när jag sitter här för sjuttielfte gången och förbannar mig själv för att jag inte minns vad jag tänkt skriva. Och det retar mig, för jag vill inte hålla på med sån skit.

En kort uppdatering då.
Julfirande i vara avklarat. Trevligt och god mat, samt en liten julkonsert i kyrkan. Joråsåatte...
Jag tycker scotts borde vunnit, deras version av "Inget kan stoppa oss nu" var bättre än Larz-Kristerz. Mycket bättre. Fast egentligen borde fan CC & Lee vunnit för deras nya låt var bäst.
Jobbar julafton, men innan dess blir det övernattning i vindskydd på en tomt strax utanför vara. Jodå, även i mitt liv händer det lite crazy grejer ibland.

Jepp, det var allt.

I'll get you

Jag kollade igenom mina gamla blogginlägg och såg att jag en gång skrivit om de två saker jag minns av tyskalektionerna på högstadiet och gymnasiet. Det var väl okej, men jag hade bara skrivit om den ena saken, att jag minns prepositionerna. Den andra glömde jag bort. Så därför kommer nu, det andra jag minns från tyskalektionerna på Högstadiet och Gymnasiet. "Die Schwedenstahlspühle". Den svenska rostfria diskbänken. Det ska vara tyskar som gör ett sånt ord.

Efter att ha lyssnat en del på Ingmar Bergmans Självbiografi den här veckan så är det inte vanlig sömnlöshet som får mig att lämna sängen så här dags, det är demonerna som hemsöker mig. Inläsningen är gjord av Reine Brynolfsson så man missar de bergmanska uttalen, det skulle vart "dämonerna" men man kan inte få allt. Självbiografin heter "Laterna Magica" och är mycket tung läsning. Det verkar fan inte funnit nån mer känslostörd och jobbig människa än han ibland. Det är aldrig ointressant, men det känns som att gå i en skumt upplyst korridor med dålig luft, där man bara väntar på att solen ska titta fram genom ett fönster men där alla fönster är tillbommade eller vätter mot en tegelvägg. Han lyckas med att beskriva en framgångsrik uppsättning av Strindbergs "ett drömspel" som ett misslyckande, hans hantering av sina tre första äktenskap och tillhörande kvinnoaffärer är tio gånger värre än någon såpa och hans barndomsbeskrivning blir närmast parodisk när han går igenom hur lite kärlek han fått och och hur elak hans bror var och slutar med orden "jag minns ändå min barndom som lycklig och kärleksfull".

Ändå är den aldrig ointressant. Han skriver allting med eftertankens kranka blekhet, vilket skymtar fram ibland och hans beskrivningar av sina första filminspelningar och stora teateruppsättningar är som lite som de där serierna "världens tio största olyckor" och liknande, fast med bättre manus.

Nu har officiellt julhetsen börjat. I lördags åt vi julbord med Mor och far, nu på fredag är det lucia på dagis och på lördag är det spexsittning, påföljande lördag ska vi jula med mor och far och sen drar vi till tranås för att jula där. Ja, inte jag då... jag jobbar julafton, joråsåatte... Så tänk på mig när ni ser på kalle Anka, för det gör fanimej inte jag.

Det finns repliker som fanimej är mer sofistikerade än vad de ser ut vid första anblicken. Just nu cirkulerar, inom Trasa, Svullos beskrivning av sin sexdebut.
"Det var mörkt, jag var ensam och jag var rädd"

Och så här i juletid får man ju inte glömma bort maximen som Galenskaparna gav världen.
"-Vad är det viktigaste när man gör ett julbord tycker du?
- Det är att benen blir bra så inte bordet välter!"

Long long long

Trots att Ian McDonald hävdar att detta är George Harrisons bästa låt på det vita albumet så tycker jag den är tråkig och föredrar Savoy Truffles eller Piggies. De kanske är mindre värda, men ack så mycket roligare att lyssna på.

Jag tänkte skriva lite dynga om musik, och ge er ett konsumentråd ni säkert kan räkna ut själva. Situationen var denna. Jag var ute och hamnade på en mack häromsistens, denna mack hade ett CD-ställ och jag tänkte att "ja.. man kanske skulle ha sig en julskiva". Jag bestämde mig för att köpa Sofia Källgrens klassiker, som fortfarande slår de flesta i genren enligt mig. Men så var det ju en för 59, två för 99. Ja... man borde ha en till. Jag valde mellan Adolf fredriks gosskör, dansvisor med Sveriges radios symfonietta, Mariah Carey, de tre tenorerna och Destinys child. Inga höjdare överlag alltså. Jag tog Destinys child, och jag behövde inte lyssna igenom många låtar innan jag insåg att det här var ett misstag. Så här kommer mitt råd.
Köp den inte. Omslaget är inte ens snyggt.

I övrigt har jag skaffat hem lite gamla crooner-låtar. Så ni kan få lite tips, om ni vill veta vad som trycks in i mina öron just nu.
Dean Martin - Volare (han är ju lite halvsliskig i vanliga fall och på italienska är han riktigt oljig)
Frank Sinatra - Five minutes more
Dean Martin - Aint that a kick in the head
Bobby Darin - Beyond the sea (bortsett från en trummis som inte riktigt kan genren är det här riktigt kul)
Nancy Sinatra & Dean Martin - Things
Frank Sinatra - Misty
Och
Bing Crosby & Frank Sinatra - Well did you evah.

gammal är äldst. det vet ju alla.

Sen har det hänt rätt mycket i mitt liv sen sist i övrigt, men det har ni säkert redan hört, ni som följer andra medium. Så det skiter vi i.

think for yourself

Jag har lovat far att renskriva och förbättra en... tja... ansökan är väl rätt ord. Nä, nominering är bättre. Han nominerar sig själv till årets kulturpersonlighet i vara. Det är halvt på allvar, halvt på skoj. Och jag bara känner att jag... inte vill. Det känns inte ett dugg inspirerande och dessutom har farsan inget man kan jobba med om man inte börjar halvljuga. Nåja, nu har jag lovat, och det jag lovat håller jag. Men det kommer inte att bli så lyckat. Dessutom har jag en liten tjej här som är trött men som vägrar acceptera det. Jag har försökt med allt men inget hjälper. Nä, nu skriver jag färdigt farsans på rent vres, skickar iväg det och sen SKA ungen sova.

Annars? Jotack, barnen har varit sjuka. När den ene blir frisk så blir den andre sjuk igen. Dom har inte sett dagis på tre veckor. Och även om det är helt okej att vabba så är det lite svårt. Förr eller senare måste jag visa läkarintyg, och Anna får skit om hon missar fler dar på sin utbildning. Världen är bra korkad ibland.

Til there was you

Eller hur det nu stavas, så bra är den inte.

I alla fall så har jag hunnit med en snabb tripp till Stockholm. Fru och barn åkte upp i torsdags, till underbarabarnmässan i sagda stad, och jag kom efter på fredagen. Ja, det var rätt intressant förresten, jag har vabbat fyra av fem arbetsdagar denna vecka så fredagen vart lite av en antiklimax som enda riktiga arbetsdag. Det har varit lovvecka också så det har inte varit några skolbarn att irritera sig över. Så en bra dag att jobba.

Sen åkte jag upp, via tåg. Det började bra, men strax efter kolbäck var det tvärstopp. Det var inte SJ:s fel trots allt, det var obehöriga i spåret och polisen var tvungna att ingripa.

Att komma en timme sent till stockholm när klockan börjar närma sig 22 är inte så kul men va fan, nu var jag ju där.


Dan därpå gick vi inte på mässan. Anna hade redan vart där och jag... ville inte. Så vi tog med barnen på junibacken istället. Det är alltså typ ett... tjae... sagoaktivitetshus? Det finns ett sagotåg där man får se små tablåer ur Astrid Lindgrens värld, där finns Villa Villekulla som man får leka i, där finns ett sagotorg att leka på och där finns en bokhandel. Där finns också ett utrymme för tillfälliga utställningar, just nu var det Elsa Beskows värld som ett stort lekland.
Jag kan inte säga att jag överentusiastiskt kan rekommendera alla att åka dit, tyvärr. Nu ska det sägas att det var extra mycket folk när vi var där, lovvecka liksom. Men ändå, det var tämligen rörigt, ingen bra skyltning, ont om personal (Jag vet att föräldrar ska kunna ta hand om sina barn men lite info ska man väl kunna få) och lite för dyrt för vad jag mest uppfattade som en något mer hightechversion av barnens hus i töreboda. Fan vet om inte det stället var roligare för barnen.

Nä, allt var väl inte fel så, sagotåget var jävligt bra och tanken var god men de var definitivt inte anpassade till att ta mycket folk på en gång. Så ska vi dit igen då ska vi vara mentalt förberedda... Bokhandeln var välsorterade men svindyr! Tror dom inte det finns bibliotek eller näthandel längre?

Tåget hem var i alla fall i tid.

Idag har jag bakat pepparkakor. Det skulle varit med barnen men robin och kim tröttnade rätt snart så jag fick baka klart skiten själv. Men nu doftar det jul i lägenheten. Det är faktiskt inte helt fel ska jag säga. Så, nu ska jag lyssna på nat king cole och klä på barn.

There´s a place

En kort uppdatering, det har trots allt gått en vecka sen sist.

Tjae....



Nä.




Det har inte hänt nåt.



Jo, okej då. Det har varit spexhelg, framförallt. Det har varit en del att göra tills dess, den föregående veckan har varit så full av aktiviteter så hade inte kim blivit sjuk och jag vabbat på onsdagen hade jag aldrig överlevt. Annars har barnen varit hos farmor och farfar. Vi har varit i horn och övat dans och sång och sånt. Det har gått bra. Typ. Ja, och så hade vi sittning på lördagen. Kul, john var med dessutom, det var ett tag sen. Sen hade svärmorsdrömmarna ett bejublat gig i Timmersdala. Vi blev till och med ombedda att sjunga mer... Jo just det ja, på fredagen fick de arma spexarna berättat för sig den blodiga historien om korpral kvick som blev oskyldigt anklagad av sin piga för att ha rövat bort ett barn. Och sen skulle de spela upp det. Jorå, det vart en mycket angenäm kväll det där.

Och nu är jag sjuk. Men det är kim också, så jag undviker karensdagen genom att vabba igen. Och dessutom har RObin också diarré så jag kanske får fler dagar på mig att kurera mig. Vem veT?

I'm only sleeping

Inte så tidigt nu, men det har varit tidigt. Anna gick tidigare till jobbet idag, och då vaknade Robin och hon är ju rätt mammig på mornarna och av hennes gnäll vaknade kim... Så jag har varit uppe sen halv sex utan att egentligen velat. Nu ska jag inte gnälla mer än nödvändigt, Dom har varit slöa som skam, ingen superfart där. Så kim somnade om relativt snabbt och Robin går på sparlåga. Så egentligen finns inget att klaga på. Mer än principen då. Så, för att muntra upp mig, och er så klart så har jag lite länkar som ni ska se. Och har ni sett det förut så är det värt att se igen!

1. Röda arméns gosskör

2. Tarkan - Simarik

3. Inte bara glögg - Kenneth AAlborg botaniserar bland julspriten

4. Den finska discodanskursen

5.Bröllopsvalsen

6. Sniglar

7. Sniglar än en gång
8. Sniglar igen

9. Vad vi alla egentligen väntat på.

Och slutligen

10. Perkele

a complete waist of time alltså. ha en bra dag.

Birthday

Ha! Varför jag inte sparade denna uppenbara går över mitt förstånd.

Den handlade först om dansbandskampen men det är gamla nyheter.

Jag fyller år idag. 29. Fan. Och jag som aldrig trodde jag skulle bli mer än 19. eller 21. Eller ja, 25 då. Det var rätt ok.

Dagens låt är följdaktligen en åldernojig sak. Ärligt talat skulle jag aldrig vågat släppa nåt sånt, det är ju för fan att erkänna att man har en 40-årskris.
18 til I die med Bryan Adams.
Liveversion, jag fick inte tag i videon. Svin.

Och slutligen... jag borde inte skriva det här men jag kan inte låta bli. På p3 nyheter kan man läsa om en man som kartlade tonårstjejer och tvingade dom att strippa på webcam genom att hota att döda dem eller deras familjer. Han lär även ha våldtagit en minderårig. Först och främst, detta är hemskt, förjävligt och rent förkastligt.

Men jag tycker ändå det är liite roligt att tänka mig nån säga "Säg att det är skönt eller så knivskär jag din mamma". Lite kul.

I'm looking through you

Jag hade först bara tänkt skriva om det irriterande med att komma på bra saker att ta upp i bloggen ena dagen för att sedan, när man faktiskt sitter vid datorn, ha glömt allt. Det är irriterande men så råkade jag kasta en blick i en kvällstidning. Att Katrin ex-schulman är programledare för idol och lyckats reta upp hela sverige är en gammal nyhet. Att folk på TV4 vill att hon ska sluta för att hon kallat Markus Birro för aggrofyllo är något nyare. Men jag ska inte gå in på den debatten, för det slog mig en sak. Tydligen rök Markus och Katrin ihop i tv4 debatt, sen förolämpade hon honom i sin blogg.

Det är otroligt vad bloggen gjort för alla människor som inte riktigt kan uttycka sig! Vad jag menar är, Katrin kan/vågar inte säga detta till Markus Personligen. men skriva ner det kan hon göra och därigenom visa världen vad hon tycker. Linda Skugge lär tydligen lida av samma sak, har ni sett en intervju med henne förstår ni kanske, hon är fruktad eftersom hon i princip aldrig svarar på några frågor. Men i bloggen flödar hennes tankar fritt. Vet ni vem som nyttjade samma princip? Jo, AUGUST STRINDBERG! Att han baserade sina pjäskaraktärer på verkliga personer är ganska känt, han lär till och med ha spänt ögonen i en antagonist och sagt "Vi möts i min nästa pjäs". Om han i verkligheten inte kunde få något vettigt sagt eller vinna några strider så kunde han i pjäsens form klä av vem som helst utan att de hade en chans att säga emot!

Bloggen har givit hela världen en chans att göra som strindberg! Vem bryr sig om ordentligt undergrävda argument, eller retorisk finess? I bloggens form kan du slå folk i skallen hundra gånger om utan att någon ens hunnit läsa den andres tankar. Svindlande, vilka debatter vi kommer att få!

Ytterligare ett argument för att bloggen är det perfekta vapnet för folk som inte kan prata är detta: Özz Nüjen lär tydligen ha konfronterat Alex Schulman efter att han pratat skit om Stockholm Live i sin blogg. Schulman hade tydligen svårt att stå för det han skrivit när han stod öga mot öga med sitt offer.

Jag har inget bra slut. Så det får bli här, helt utan slutkläm. Ingen bra retorik, men väldigt bloggigt!

You gonna loose that girl

Ingen relevans.

Jag var på bonna i helgen. Jag ska inte vara nostalgisk och så, var tid har sin charm... men när vi var så många att vi kunde fylla valhall med fulla studenter... då var det allvar!

I alla fall, ja, vi var på kåren alltså. Trasa uppträdde och det gick la bra, jag törs inte säga säkert förrän podcasten ligger uppe men det laiser säg. Jag var faktiskt nykter, av det enkla skälet att det är skitjobbigt att dricka sprit med halsont.

Men det var kul. Vi sjöng, pratade snusk och... Tja... Madde fick ragg. Och Karim fick en själsfrände. Icke att förglömma såg vi Mora Träsk! Och... jag kan intet göra mer än att hålla med Ballarna.

Idag är jag korkad. Barnen väckte mig för 45 min sen. Om 15 min ska jag gå upp... Jag har suttit här sedan jag vaknade, fast jag hade kunnat sovit en stund till. Det hade jag mått bra av. Ibland gör man dumma saker, så är det bara.

She loves you

Ironi!

Jag har en hel vecka gnällt över att jag är trött och att jag inte får sova. Tja, nu är det lördag och nu finns det en chans att sova ut. Men gör jag det? Nej! Nu vaknar jag och blir så stressad över att jag måste sova att jag helt enkelt inte kan somna om... Dessutom är jag sjuk, men det skrev jag förra gången.

Jag tänkte summera lite av vad jag tänkt skriva om den senaste tiden men som aldrig blivit av.

1. Jag såg Lena & Orups show på Tv häromsistens. Den sög verkligen, musiken var väl okej, men mellansnacket... och sexskämt helt utan relevans... Det enda roliga var Claes Elfsberg i peruk. Se den inte.

2. När jag nu ändå flummar om sommar, kolla även in Björn Ranelids Program. Mer pratigt än så får ni leta efter och inte så lite pretentiöst, men ändå värt att lyssna på om man tar sig igenom det.

3.Jag har fortfarande inte sagt att jag börjat sjunga i kör. Men det har jag, det är jag och valross som är dom enda under 30. Under 40 med. Under 50 också... ja, fan vet om vi inte är de enda under 70 överhuvudtaget. Men Det blir inte så dramatiskt då. volvo-skövdes manskör i alla fall, och de har en hemsida. Inte så mycket, men den finns iallafall.

4. Anna har börjat utvecklas som person och växa som människa. Fan... Jag måste också börja på kurs.

5. Russinlimpa, kajuta, fågelbo, rosenpelargon, red corvette, vad fan har det med sex att göra?

wild honey pie

Tre inlägg på en dag... jag måste vara sjuk.

Jag såg i alla fall på aftonbladet.se att Brangelina tydligen har börjat klaga på att sexlivet är lite svårt att få till med sex småttingar i huset.

"– Till och med när vi låser dörren så kommer barnen och knackar" eller
"...trots att Angelina Jolie har sagt att hon gärna vill prova att skaffa fler barn med maken Brad Pitt så är det inte säkert att det är praktiskt genomförbart. Brangelinas sex småttingar kräver uppmärksamhet och låter därför inte mamma och pappa få så mycket kvalitetstid tillsammans.

– Vi försöker ofta att ta ett bad tillsammans på kvällen och sitta och prata men de hör vattnet och vill hoppa i..."

Jag har bara en sak att säga: HA HA!

Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band (Reprise)

Ja, det är jag igen. Borde skriva efter midnatt eller i nedanstående men då blir det för långt...

Jag insåg till sist att jag redan länkat till sidan, och det jag tänkt göra nu, dvs tala om vilka som var bra och vilka som sög har jag också redan gjort men jag kan göra en annan reflektion. Jag lyssnade idag också på Annika Norlin (Hello Saferide, säkert) och hon pratade om att döma folk efter deras musiksmak. Hon hade lyssnat på Tomas Bodströms sommarprogram. Han hade inte valt musik själv utan bett kollegerna i riksdagen att välja sina favoritlåtar. Själv bidrog han med "La dolce vita" med After Dark. Och hon tyckte att det var droppen. Det är väl okej att gilla after dark men om man har chansen att välja en enda låt till radion så kan man väl ta nåt bättre. Tyckte hon. Och jag håller med. Jag har aldrig haft särskilt mycket känslor för Niklas Wikegård, men jag blev inte direkt positivt inställd till honom när han berättade att han älskade Tomas Ledin och tyckte att han var ett geni. Ledsen Niklas, du kan hockey men inget mer.

Jag trodde faktsikt att jag var fördomsfri när det gällde musik men det är bara inse att jag är lika mycket fascist som alla andra. Och därför har jag funderat om jag har nåt mer som jag dömer ut folk för, förutom Ledin, så ni som läser den här bloggen vet vad ni ska gömma när jag kommer.
Hmmm... Kanske Ronan Keating... Och dom som på allvar köper Oasis senaste plattor kanske... Slipknot, men det är bara för att dom verkar så fåniga. Göra sån musik och samtidigt ha bönestunder innan gig... Jo, och Mange Schmidt! fy... och Basshunter. Illa. Alltså, alla som gör musik hemma är inte dåliga, Suburban kids med biblical names eller Le Sport t.ex. Men jag väljer ändå att avsluta med att travestera Sten Broman. Vad är definitionen på en Gentleman? Det är en man som kan spela in och skapa musik med sin dator men som väljer att avstå.

Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band

Jag vill idag flagga lite för vad jag har gjort idag på morgonen. Jag tycker att ni också ska göra det.

Förutom att köra skolbarn så har jag lyssnat på podversionen av Björn Ulvaeus sommarprogram. Det tycker jag ni ska lyssna på, för det var jävligt bra! Det handlar om hur han söker efter sina minnen eftersom han kommer ihåg så förtvivlat lite ur sitt liv. Denna kamp för honom till många olika ställen, bland annat till den första inspelning som gjorts med honom. Och ett otroligt konstigt trombonsolo finns med, för oss musikaliskt intrikata.

Och länken? sommar i p1 2008. Där har ni det.

Her Majesty

Jag hade ju då hoppats att jag skulle kunna lägga ut en trevlig länk här, men jag hittar den inte och orkar fan inte leta heller. Det fanns visst på tusen apor, nåt klipp ur en gammal svensk porrfilm. Det låter snaskigt men det var faktiskt rätt kul, för de i filmen hade noll inlevelse men ett jävligt invecklat manus. För min del var det roligaste att tjejen i filmen var skånska och lät rätt lik en bekant (jag nämner inga namn). Tänk er repliken "Det är ju ingen långtradare, det är ju för fan ett rymdskepp". Då vet ni. Eller "Jag tänkte väl att lapplisor kan bli lappkåta".

Men som sagt, ingen länk och ingen aning. Jag får väl återkomma. Jag skulle kunnat vara nogrannare men jag ska till jobbet snart och jag vill inte bli mer insyltad i alex schulmans värld än jag är och det, det är jag inte!

Taxman

Den ekonomiska krisen har börjat sätta sig på mina nerver, sen jag råkade läsa Jonas Stael von Holsteins krönika i Metro i förra veckan. Den hade vissa intressanta åsikter om de idiologiska skälen till världens utseende som jag väl inte riktigt håller med om och att det vore så hemskt att den ekonomiska makten flyttas från USA till Peking är väl inte en katastrof. Men en sak sa han som faktiskt oroar mig.

Det går ju inte att förneka att industrivärldens låglöneländer i stor del ligger i öst. Om de får det ekonomiska ledbandet, vad har då väst, med sina iaf betydligt bättre, men kostsammare löne- och skyddssystem att sätta emot? Inget, om man ska kunna behålla lönsamhet som social trygghet. Risken finns alltså för massarbetslöshet en masse och med tanke på den växande högerextremismen så är jag lite rädd att vi snart har Neuropa här. Sen kan jag ju ha fel också.

Och det är ju inte säkert att effekten blir sån. Jag menar... en ny ekonomisk kris kan ju leda till revolution i låglöneländerna för sociala förbättringar. Och det är väl bättre att arbeta för DET än att sänka lönerna och standarden här, eller?

Hmm... det här känns väl djupt för att komma från mig. Och inte speciellt vettigt heller. Äh, jag är ju bara taxichaufför.

Komm, gib mir deine hand

Man kan tro att det är ett avbrott mot rutinen men ICKE! Den heter så, även om jag aldrig hittat namnet på geniet som översatt den. Men strunt samma.

Häromdagen var det en passagerare som undrade om jag kunde tyska. Hennes svenska är lite trög så jag misstänker att hennes undran berodde på att hon ville diskutera det vackra höstvädret lite mer flytande. Men jag var tvungen att säga nej, trots sex års tyska-studier. Och det fick mig att fundera på vad i helvete jag egentligen lärde mig av det.

Rent krasst så är det bara två saker. Och nu räknar jag prepositioner som EN grej här. För er som då inte har kläm på tyska så är det så att på samma sätt som engelskan har the grej så har tyskan der, das eller die grej. Ja, tyskan har ju maskulinum, neutrum och femininum också. Vanligvis så är detta med Der, das och die inte så märkvärdigt, även om man får lära sig det den hårda vägen. Der Richter, Das Model, Die Schneider o.s.v. Men sen är det det där med ackusativ och dativ. Jag minns inte längre riktigt vad det var, men det förändrar di där bestämda artiklarna. Der blir Den, och das blir Die eller så. Och det där är visst rätt viktigt, det ska ju inte vara Die Führer t.ex. Nå, ibland bildas det ackusativ och dativ ifrån meningen i sig men... ibland berodde det på ett litet ord som stod före. En preposition som avgjorde om det blev ackusativ eller dativ. Och ibland kunde de styra bägge två, dom jävlarna. Och det finns bara ett sätt att lära sig detta. Att traggla. Läraren sa att vi skulle kunna dem så bra att hon skulle kunna väcka oss mitt i natten så skulle vi kunna rabbla dem. Och DET kan jag. Jag vet inte vad de betyder, jag vet knappt hur ackusativ och dativ funkar och jag kan knappt säga Ich bin ein berliner. Men jag kan säga durch, für, gegen, ohne, um (ackusativ), Aus, Ausser, bei, gegenüber, mit, nach,zeit, von,zu (dativ) och slutligen An, auf, hinter, in, neben, über, uinter, vor och zvischen. (Ackusativ eller dativ beroende på). Jag kommer aldrig att glömma det, även om det fanimej inte är mycket att prata om höstvädret med. Men nu vart det här ett rätt långt inlägg. Jag får ta det andra imorgon.

I'm a loser

Man ska inte försöka vara något man inte är.

Väl djupt kanske, jag syftar på det faktum att Brolle ska spela Byddy Holly i musikalen med samma namn. Har ni sett annonserna? Alltså, buddy holly hade Elvis-aktig frisyr, och stora glasögon, han var slätrakad och såg rätt töntig ut. Brolle har visserligen glasögonen, men han har också skäggstubb och en kostym som tagen ur reklamen för MQ som han också är med i. Jag frågar mig, vad är tanken? Ska man bara göra reklam så hade det väl varit bättre att göra honom mer lik Byddy holly så folk inser att det är den typen av musik man får höra? Eller ska man fokusera på att det just är Brolle som ska spela, att det är för hans skull som man ska se musikalen? För som bilden ser ut nu så får man ju intrycket att Brolle ska köra sina egna låtar under namnet Buddy Holly. Eller är det så att MQ sponsrar musikalen?

Nä, töntigt är vad det är. Men det ska erkännas... Brolle ser rätt töntig ut på bilden, så EN sak stämmer ju i alla fall.

Flying

Yes!
Jag är åter, och helt utan substans. Istället ska jag göra mitt bästa för att beskriva en såndär känsla av att "man-måste-va-där-för-att-fatta".

Det var igår, på min färd genom landskapet med skolbarn. Jag var på väg till första hämtningen, och svängde in på en lite skogsväg. Och nu får ni vara med här:

En smal, slingrande skogsväg

En lummig lövskog, full av dimma

ingen sol som strilar ner, allt är bara stilla och mysigt

och så, i stereon: Livräddaren med Kent från tredje plattan ISOLA.

Just där, just då stannade världen. Och en del av mig är fortfarande kvar där, det var en plats i ZEN.


Förutom detta så känner jag mig på väg att acceptera kent igen. Efter nåt slags sidospår så är tillbaka till samtiden ett album för mig. Kram på er.

the long and winding road

Idag är jag faktiskt glad, för jag har just fått höra en glad nyhet, och detta på ett synnerligen udda sätt. Det är faktiskt ett sånt där samband som man inte tror är möjligt. Jag ska ge er hela kedjan, sen får ni säga vad ni vill, men nog är internets vägar outgrundliga!

Jag började med att kolla tjuvlyssnat, för ... det gör jag. Och då kollade jag kommentarerna för denna tjuvlyssning. En av de som kommenterat var Petra, och hennes blogg kollade jag då in, för den hade ett intressant namn. Jag slöläste lite och hittade ett gammalt inlägg där hon outar sig om sigg gamla pojkbandsintresse och det var ju ett kul inlägg. Där var fullt med länkar och längst ner var länken till 5ive. DOM vill man ju bara inte komma ihåg. Jag kan gilla både westlife och N'sync men inte Boyzone och absolut inte 5ive. I alla fall, där fanns en länk till deras hemsida, jag gick in där (Gör det ni med, fotot var nog det löjligaste jag sett sen EMD:s försök att vara tuffa) och se! 5ive hade planerat en comeback!

Men det blev inget med det, dom ställde in den! Så NU är jag mycket glad!

Why don't we do it in the road

Dagens tema är choklad, dagens länk är choklad och min mage är dagen till ära risig p.g.a choklad!

Annars har jag åsett sista föreställningen av Insparksspexet, som trots en rätt liten publik aldrig fått så många omtag. Tony var som vanligt en klippa, men jag vill ge en eloge till alla medverkande. Eftersom jag...tyvärr... inte minns alla namn... eller vafan... ETT namn kan jag inte, så får ni nöja er med en stor släng av sleven, men ni var bra!

Så choklad. I söndags var jag med min far på bussutflykt med Vara manskör. Det var rätt kul, men man får ju inte ha stora pretentioner. I alla fall, vi var i Askersund... Och vad har Askersund? Jo, en CHOKLADFABRIK! Venus Choklad heter den och man kan kortfattat säga att deras choklad är gudomlig och att dess ägare är en sann entusiast. Dessutom den enda jag träffat som föredrar att man köper styckvis snarare än storpack då detta är billigare. Vilket det förövrigt var, på allt faktiskt.Dark Cognac, deras storsäljare kostade 6 spänn styck. Köpte man i paket kostade de 7.50 styck... Låt inget avskräcka er, Jag har tre kräsna chokladälskares ord på att det var fantastiskt gott så åk dit! För fan! Och om ni inte vill åka dit så är Njuta i Hjo återförsäljare åt dem. Jag skulle kunna ge fler exempel, men det är bättre att ni kollar sidan.

Dessutom, efter spexet gick vi på Dhum-Torsdag. På en tisdag. Dhum har inget med dum att göra, det är DhISk och SkHum som anordnar det och slår man ihop det så... Ja. Idag var det Chokladfrossa! 20 spänn och ät så mycket du vill av muffins, glass, kladdkaka, fudge, kola, chokladbollar... Ett mycket bra initiativ!

Men nu är det bra för idag.

Blue Jay Way

Halvägs genom insparken, och från början planerade 4 gig blev 6 gig. De är i alla fall avklarade och vill ni veta hur det lät kan ni gå hit. Där finns samtliga utförda gig upplagda. Ja, med TRASA alltså. Söker ni efter ATLAS2 får ni fråga någon annan. Som sagt, 6 utförda, tre återstår. Ett utav dem ska dessutom inte utföras av TRASA utan av Taxi & Son. Alltså jag och Andurs, detta för att inte lämna SkHum helt utan snusk. Jorå...

Jag inser nu att det här blev lite längre än vanligt. Hmm, håller jag på att börja gaffla igen? Näääääääääääää.... det gör jag väl inte?

Inskolningen av Kim på dagis har börjat. Det har gått bra, och enligt fröken så kan den vara avklarad på bara en vecka. Det vore rätt shysst, för då vet jag tre pers som ska bli tillfrågade om fika... Eller va fan, fyra då. Anders, du kan behva lite omänskligt sällskap. Ni andra får räkna ut vilka ni är själva.

Nåt mer var det... jo... sommarprogrammet som aldrig blev klart... Äh, det är roligare att lyssna på riktiga sommar. Har ni missat det? Dumt av er, men ni får tag i mp3:or här, lyssna ordentligt! Särskilt på Mia och klara, Fredrik Skavlan, Jonas Wahlström eller David Batra. Men undvik Lennart johansson, och Lars Winnerbäck.

When i'm 64

Enligt vuxenpoäng är jag 47.3 år. Jag vet inte riktigt om jag ska vara nöjd eller förolämpad.

Jag tror jag satsar på nöjd. Det är inget fel på att växa upp nån gång.

Wild honey pie

Jag hittade detta på Youtube häromdan. Jag fattade det som att Pentagon aldrig hade särskilt stor publik men "vad rakt hår du har...jaa!" brukar folk komma ihåg tydligen. kul.

Nu har insparken börjat, och SLA ignorerade TRASA helt i sitt reportage från VALHALL...

Only a northern song

Nu är det fanimej bekräftat. Jag har inget att säga, därför kommer jag dra ner mitt bloggande till det minimala. Jag antar att det låter töntigt, men jag har onekligen gått lite för långt när jag inser att jag, i mitt förra inlägg om stockholmsresan bara vill skriva "jag har varit i stockholm. Det var kul men jag gillar inte SL." men eftersom man ju vill göra sina läsare en tjänst så broderade jag ut det. VARFÖR DÅ? Varför går jag emot mig själv?

Jag har läst lite andra människors bloggar dessutom och slagits av min totala brist på substans. Och jag kan inte ens ta mig själv på sådant allvar att jag kan skriva om mitt liv med inlevelse utan att bekymra mig om folks intresse eller inte. Vad jag dock vet är tre saker. Jag har i två timmar försökt åka och handla. Hela tiden fastnar jag vid datorn eller har tusen ursäkter för att sitta vid tv:n. Är jag ensam hemma skiter jag i att städa. Jag sitter vid datorn. Jag är på väg att bli en fullvärdig grönsak.

Jag undrar om livet inte skulle bli bättre om jag och Robin bytte. Hon bloggar och jag bara... finns. Med tanke på vad som rör sig i den hjärnan (Okej, mest pippi och emil men va fan...) så kunde det bli intressant.

Nå, jag ska sluta nu i alla fall. Man ska inte utmana ödet och hoppas på mirakel. Men ett par saker vill jag ha sagt i alla fall.
1. Ronnie Sandahls "Vi som aldrig sa hora" är inte speciellt bra.
2. Björn Hellberg är gubbsjuk, läs inte hans deckare!
3. Jag hävdar bestämt att jag inte är manschauvinist, jag är bara jävligt lat! Hade jag varit lesbisk tjej hade jag vägrat städa då också och tvingat min flickvän att göra det!
4. Shoreline med Broder Daniel är en bra låt.
5. Lars Winnerbäck är tråkig.
6. Det måste finnas ett sätt att komma över drömmar och fantasier utan att bli bitter!

Så. Slut.

Penny Lane

Jag har besökt kungliga hufvudstaden tillsammans med min far. Jag ska vara kortfattad och bara ta highlightsen.

Fredagen bestod mest av öl och umgänge med en gammal kompis som råkade vara i stan. (Hej Therese, hur var kryssningen?) Men ett besök hos en serietidnignshökare hanns med så nu har jag utökat mitt Hellboy-bibliotek. Joråsåatte...

Lördagen var rätt mycket gång och mycket svärande över bussar. Vi gick på skogskyrkogården som visserligen var maffig men lite väl stor för att faktiskt kunna tas in helt utan guide. Och som sagt... bussar. Ersättningstrafik på tunnelbanan Farsta-Gullmarsplan. Segt. Ingen vettig buss från gullmarsplan till centrum. Snabb tunnelbana. Sen buss igen. Ingen bra som går. Buss till tegelbacken. Ingen buss som kommer eller stannar.En hel jävla timme som skulle tilbragts på nationalmuseum tillbringas svärandes över bussar. Efter att helt enkelt beslutat sig att ge högtidligt fan i Nationalmuseum tog vi oss ann Smörgåsbord med tillhörande skärgårdstur på M/S Stockholm. God mat har alltid positiv inverkan på mig så efter den måltiden hade jag kunnat ta alla stockholms busschaufförer i famn.

Så gröna lund utan att åka karusell och lite begloande på Sommarkrysset. Det var inte bättre Live än vad det är i TV. Gry Forsell hördes knappt och Agnes var skitsur. Grönan är småjävliga i sina försök att medelst lotterier klå folk på pengar. över hundra nummer på hjulen, 6 spänn för ett nummer eller 25 för fem. Man måste nästan satsa 25... och snart är 100 spänn väck. Jag försökte vinna en elgitarr. Sket sig. Så med färja till gamla stan för att gå spökvandring med mike the poet.
Detta var riktigt kul, inte särskilt läskigt men jävligt intressant, får ni chansen att ta del av något av det de gör så ta den!

Idag då... tja... vi fick vänta en timme på tåget till stan. Vi bodde i... vad finns mellan trosa och fittja? HANDEN!
Alltså 20 minuter med pendel varje gång vi skulle till stan. I alla fall. en timme, pga ett tåg som först inte kom och sen bara brände förbi. Sen en... BUSS! som inte riktigt ville komma. Men nu har far sett nationalmuseum och jag har köpt en DVD med spårvagnar. Så nu är vi båda lyckliga.

En klatchig avslutning hade varit på sin plats men jag är för lat för en sån.

girl

man känner sig inte direkt som världens mest lyckade pappa när stora tjejen knuffar en ifrån sig och vrålar så tårarna sprutar "JAG VILL TILL MAMMA!!!!"... samtidigt som mamma ligger inne och försöker natta lillan som naturligtvis också bara vill vara hos mamma... Och till och med när hon faktiskt får som hon vill och får boken som mamma ska läsa så vrålar hon. Det är en sak när man har gjort något fel men när det enda man gjort är att finnas till så är det jävligt kymigt. bara så ni vet.

something

Nu finns det en koppling mellan titel och text. Men den får ni hitta själva.

Jag kollar lite på youtube, gamla grejer med Broder Daniel. Mest för att det faktiskt är rätt kul att se Håkan Hellström som enbart basist och körsångare. Det faktum att han tydligen sjöng kör i Broder Daniel chockade mig lite, men Henrik Bergren gör ju inte de mest klockrena tonträffarna heller så....

Det talas en del om att deras gig på Sen Kväll med Luuk 2001 tydligen var bland deras bästa. Jag har sett det nu och det var faktiskt jävligt bra. Shoreline var gammal när den kom på singel, bestämt. Vilket inte hindrar låten från att vara urtvättad. Alltså klockren.

Men nu till det viktigaste: Hon kan gå! Lillan kan gå! Visserligen bara 3-7 steg åt gången men hon går! Helt själv! Inget nytt och inget världsrevolutionerande för fler än oss men ändå... HON GÅR!

within you without you

Min första tanke var att "ha! Det finns en dold koppling mellan titeln och bloggens innehåll!"... men så kom jag på att jag antagligen blandat ihop texterna. I alla fall har tre till mig bekanta männsikor gått och blivit singlar på sistone. Det har fått mig att tvivla lite på kärleken i världen. Jag sitter här och tycker att det är lite synd att man inte på nåt fint och bra sätt kan få dom att bli ihopna igen... med dom de var ihopna med förståss. Nå, egentligen kan man ju inte styra över sånt, det finns säkerligen fullt vettiga skäl, och det är ju inget som säger att det är odelat negativt. I grund och botten är det nog bara så att jag inte tycker om att se människor lida, och man vill ju göra något för dem. Men nog är det lite udda att JAG som egentligen inte har nåt med saken att göra, ska bli så engagerad.

Nu till nåt helt annat, jag har lagt vantarna på Let it be ... Naked. Alltså den "nya" varianten av The Beatles sista LP, utan Phil Spectors orkesterpålägg. Ja, för er som inte kan storyn så kan jag dra den lite kort. Beatles hade fått för sig att de skulle göra en skiva helt utan pålägg och produktionstricks. Resultatet blev att de blev så gravt osams att de bestämde sig för att sluta och att plattan blev skit. De hann göra ett album till men sen var de så illa tvungna att göra nåt. De micklade lite och så och på John Lennons order gick Phil Spector in och la bautaorkester på ett par låtar. Detta fick Paul McCartney att gå bananas och bli så sur att han offentliggjorde att gruppen lagt av. Och nu har Paul McCartney fixat en ny, mer ärlig Let it be.

Så hur dan är den då, tycker jag? Tja... Inte riktigt i linje med originaltanken som var ärligt och osminkat. Den digitala tekniken har gjort en del och allt mellansnack är väck.
Get Back låter exakt samma, men kortare.
Dig a pony känns snabbare men är antagligen oförändrad.
For you blue har lite mer snack och gitarr av George Harrisson men låter i stort samma.
The long and winding road är den som är mest ändrad, då all orkester är väck. Tydligen har man tagit en annan tagning också. Bättre? Jo, faktiskt. Känns mer äkta, men ett töntigare slut.
Two of us är faktiskt sämre. segare och dovare.
I've got a feeling slutar lite tvärt... Det är väl här som Lennon klagar över stela fingrar. Annars så...jodå.
The one after 909 är lite konstigt mixad, troligen rooftopvarianten. Lennons sång är väl låg och det tar ner det. Lite mer snack men ingen egentlig förbättring.
Don't let me down är ny, och faktiskt bra. Lite snabbare än singelversionen och väldigt passionerad Lennonsång. Faktiskt mer än på singeln.
i me mine är inspelad med en längd på enbart 1.42. Phil Spector förlängde låten genom att dubblera refräng och stick och det gör faktiskt låten bättre. Det saknas här. Istället är det mer gitarrfippel och det gör inte låten bättre.
Across the universe är väldigt nerstrippad. Endast Leadsång, kompgitarr och sitar verkar finnas med. Jag har hört de varianter som offentliggjorts och... tja... Jo, det är väl lite bättre... eller va fan... tja.
Let it be slutligen verkar de ha tagit en helt annan version på en vad som är på Lp:n solot låter riktigt B och George Martins rätt fina arr saknas helt. Pauls sång är ju okej förståss och kören är högre men jag får säga att det taffliga solot tar ner låten.

Slutresultatet: x x x 1 2 1 x 1 2 1 2
Fyra indifferenta, fyra förbättringar och tre direkta missar. Slutsats: köp den bara om du verkligen ska ha ALLT!

Och, ifall nån ytterligare beatlesnörd skulle läsa detta och säga "Men... det finns ju TVÅ solon på Let it be" så kan jag bara säga att det här inte är ett av dem. Det här är på sin höjd halvfärdigt.

Baby it's you

Jag drömde inatt. Jag tänkte ge er ett utsnitt av mina drömmar, helt enkelt för att de är så otroligt osammanhängande men ändå fullt logiska... enligt mig...när jag drömmer. Egentligen borde ni sätta er i trans men vi kör i alla fall, here goes.

Först var jag nybliven student i göteborg. Jag läste typ sociologi... Eller nåt, schemat såg ut precis som på gymnasiet. Jag funderade på om jag skulle hinna med att gå med i filosofspexet till hösten, chalmers vore kul men där läste jag tydligen inte. Men sen slog det mig hur i hela friden jag skulle kunna hinna med att vara sångansvarig i skövdespexet samtidigt som jag läste i göteborg? Ja ja, det fick väl lösa sig. Jag kunde dagpendla. Sen låg tydligen universitetet inne på Nordstan och jag lyckades nästan bli inlåst då nordstan stängde innan föreläsningen tog slut. Sen hade jag tre olika hattar. Två på huvudet och en i handen också, som jag tappade hela tiden. Sen sprang jag på en kompis som ville att jag skulle följa med till en gemensam kompis stuga och hämta en tavla. Det bodde visserligen ett spöke i tavlan så den fick inte flyttas eller tittas på men det sket väl vi i. I nästa sekund var vi i huset, som var ett litet standardhus med fyra rum på landet, strax utanför timmersdala. Där satt vi och skulle äta marshmallows. Jag hade sett öppna spisar som man kanske kunde tända i och grilla... men när jag tittade igen var alla spisar skåp. Så jag gick ut i köket. Där stod tavlan och vi tog upp den. Den var faktiskt ganska ful, det var en blå tygtavla som någon broderat en elefant med silvertråd på. Men så snart vi tagit upp den började huset skaka och böckerna trillade ner från en överlastad bokhylla. Så var det dag igen och folkförvandlades till människoätande zombies. Jag fick se en bli uppäten framför mina ögon men jag bestämde mig för att fly. Det var inte så svårt att låtsas, det var bara att hålla upp händerna, grymta högt och låtsas att man klöste folk. För nu såg jag, zombierna hade jättelånga vassa naglar som de drog över folks halsar med så det blev små sår. Det hade ju inte jag. Men så kom det en bil. Jag sprang mot bilen och kastade mig in. Jag lyckades inte stänga dörren för en zombie höll fast i den, men mannen började köra när jag bad honom. Han hade två spetsiga framtänder precis som greve Orlock i Nosferatu men han sa att han inte var vampyr utan kommunistisk socialantropolog som genomförde ett socialt experiment här. Men han var ju inte beredd på zombies sa han. Sen vaknade jag.

Octopus's garden

En man med väderbitet utseende, orakad och med håret på ända kliver ur sängen 04.10. Han ser härjad ut, hans kropp önskar inget annat än att åter gå till vila men han går ändå upp. Vad driver honom? Vad för onda passioner bosätter sig i hans kropp och stör hans sinnesfrid så dags?

En nästan ett-årig flicka som är hungrig och ett tarmsystem som bestämt sig för att ha allmän amnesti. Knappast överraskande. Men jag såg mig i spegeln förut och tyckte att jag förtjänade ett bättre skäl med tanke på att jag faktiskt såg lite lidande ut, ur ett mer konstnärligt perspektiv.

Fast nu lider jag. Jag var tvungen att kolla upp stavningen till titeln på wikipedia och fastnade där... Och nu sitter jag här med en kropp som inget annat önskar än att gå till sängs men en tanke som inte förflyttar sig dit. fast det är egentligen inget konstnärligt lidande eller hur? Bara korkat, just det. Men så kör jag ju taxi också.

När jag för en tid sen körde en vespatur på natten kände jag mig tvungen att försöka övertyga till och med mig själv om det vettiga i ett sådant projekt. Det var en lång bit att åka, det var kallt och regnet hängde i luften. Ändå for jag, och min motivering var att "Jag är vuxen och FÅR faktiskt göra sånt här!" Jag har andra idéer, jag skulle vilja, nån gång, så fort barna och anna somnat bara sätta mig i bilen och bränna iväg! Köra hela natten och vara hemma igen till väckarklockan ringde. Det som hindrar mig är väl egentligen det faktum att jag skulle vara dödstrött när ingen skulle låta mig sova. Så jag tänkte fråga dig! Om vi nu säget att omständigheterna är optimala, alltså du behöver ingen sömn, ingen mat, du blir inte sjuk eller tagen av polis, ingen blir arg och ingen dör, vad skulle du vilja göra som drömprojekt?

In spite of all the danger

Jag har inget viktigt budskap idag, jag vill bara säga att om man kan den här låten så är man rätt nördig. Jag satt och sjöng den idag på sommarland och en person sjöng med! Det ni...

In spite of all the danger,
In spite of all that may be
I'll do anything for you,
Anything you want me to,
If you'll be true to me

In spite of all the heartache,
That you may cause me,
I'll do anything for you,
Anything you want me to,
If you'll be true to me

I'll look after you
Like I've never done before
I'll keep all the others
From knocking at your door

In spite of all the danger,
In spite of all that may be,
I'll do anything for you,
Anything you want me to,
If you'll be true to me

In spite of all the heartache,
That you may cause me,
I'll do anything for you,
Anything you want me to,
If you'll be true to me

I'll do anything for you
Anything you want me to,
If you'll be true to me

The one after 909

Idag är jag svårt bakis efter en jävligt rolig kväll. Jag gick ensam och grillade och drack sprit med ett par bekanta igår kväll. Egentligen var det meningen att vi skulle till husaren och lyssna på Blisterhead sen. Nå, vi gick dit och jag kom in men jag gick efter en stund. Jag kände mig inte helt kry. Jag hade blivit... konstigt full... Inte så att jag snetänder men... jag gör irrelevanta saker. Och då är det dags att gå. Sen kan man ju säga såhär också: Vi spelade pyramiden igår, ett spel om att dela ut klunkar. Jag fick mig inte tilldelat en enda och blev lite sur. Då sa karin att dom faktiskt ville att jag skulle få komma in på husaren jag också. SÅ full var jag. Hepp!

Så jag gick hem efter att enbart hört på showkanalen. Det kan man förvisso tycka är ett misslyckande, och det är det också.

Så nu sitter jag här, och ska som alla andra bakfulla småbarnsföräldrar ta med barnen till sommarland i eftermiddag.

Run for your life

Spray hatar firefox! I alla fall mitt, för jag kan inte få nya spray mail att funka i firefox, alltså måste jag börja använda Explorer på regelbunden basis. Inte för att det direkt retar mig, men jag kör hårt på firefox och tycker det suger svettig pung när enstaka rätt vitala grejer väljer att inte funka. Som spray mail eller kartfunktionen på falköping kommuns hemsida.

Robin har gips efter en liten barnvaktsrelaterad olycka. Det var farsan som skulle leka med henne och så... Nå, nu var dom inte säkra på att det var ett brott, men hon fick gips ändå för säkerhets skull. Det är i och för sig bra att läkarna är framåt men ändå. Vi gipsar för att vara på den säkra sidan? Det är antagligen bara ett sår men det kan vara kallbrand... lika bra vi kapar din arm? Äh.

Idag ska vi klappa djur och grilla hamburgare.

She's leaving home (bye bye)

Jag antar att man har hamnat i ett något "the Shining"-inspirerat läge när det enda man vill är att skriva Rövsvett 250 ggr. Men jag lägger band på mina känslor, man är ju för helvete karl.

I alla fall (Sommartemat ligger mer och gnager på mitt dåliga samvete än att ni egentligen vill se det, men för bådas skull, jag återkommer. Jag ska bara ha hunnit tänka först) så lever jag och sommaren och semestern har kommit ifatt mig. Paradoxen i mitt liv är ju att jag hatar att arbeta men blir stressad om jag inte har något att göra. Därför är semestern ett känsligt kapitel, jag vill bara bort, iväg ut och långt medans andra inte riktigt delar min åsikt... Eller ja, det gör dom väl... men vi har inte så bra med pengar. Slösepelle tycker att pizza är viktigare än långresa. Och det är inte min kära hustru som är slösepelle, jag har aldrig kunnat hålla i pengar nån längre stund innan dom försvinner, en egenskap jag tydligen delar med min syster. Frågan är vem vi ärvt det ifrån, vi har ju inte samma mor men i gengäld har vi varsin far.

Jag har lyckats sabba vår nya digitalkamera. Om ni inte vet att man inte ska ha en digital kamera i samma ficka som nycklarna för att man riskerar att göra hål i LCD-skärmen så vet ni det nu. jag hävdade i och för sig att man borde kunna ta kort ändå, det finns ju en liten siktglugg. I HELSIKE DET GJORDE! Den här kameran är så ny och helautomatisk att man måste kolla på displayen. Era tyska svin!

i övrigt vaknade jag, helt av mig själv kl 05.30 idag. Barnen och hustrun sover så varför sover inte jag? Ja, det har jag funderat en bra stund på...

I'm so tired

När man valt ett lite enkelspårigt tema är det i alla fall skönt när det för en gång skull passar. Jag vill bara säga att jag av nån anledning är så trött att jag nästan mår illa. Så varför går jag itne och lägger mig? För att jag är korkad. Godnatt jord.

I don't want to spoil the party

Ha! Nygammalt tema på bloggtitlar!

I alla fall var jag ute igår och lyssnade på Erik Törnqvist & the big rivers. Jag ska erkänna att jag gjort bort mig, när jag lyssnade sist skrev jag att jag lyssnat på Lilla T. Jag mindes en kort sekund inte hans namn och så fick jag för mig att det var karins Lillebror. Men det var fel förstås, hon är lillasyster. Jag vet inte varför, jag tyckte väl han var lik Oskar, min hustrus lillebror och så hoppade min hjärna fram. Så, Erik, om du läser detta (AS IF!) Så vill jag be om ursäkt för mitt misstag, ni var bra igår, och du är fortfarande en av de snyggaste karlarna jag sett. Dessutom spelade dom Johnny Cash, och därför formligen älskar jag dem. I övrigt var jag drängfull igår och lyckades smuggla in en öl på husaren. Jag har en lång rock med stora fickor och upptäckte när jag var inne att jag glömt dricka. Så.... Jag drack en egen öl på husaren. Det känns rätt gött faktiskt.

Sommartemat, ifall nån undrar, ska fortsätta när jag känner mig djup igen. Det kan ta ett tag, men det får det vara värt.

Ta er i häcken ELLER GE MIG EN GRAMMIS!

en insändare

Det här är inte sommar, utan en insändare jag skrivit till SLA. Anlednignen förstår ni säkert, och jag publicerar det här mest för att jag inte ska glömma bort det. Jag begär inte medhåll, men jag tar inget annat än saklig kritik och jag blir gärna överbevisad, men inte med känslomässiga argument. Nu till saken.

Med anledning av gårdagens ledare om vårdnadsbidrag och det gemena påhopp som gjordes på socialismen så vill jag säga ett par saker. Jag är inte emot vårdnadsbidrag som princip, och att välja att prioritera sin familj är lovvärt. Men det är inte föräldRARNA som väljer att vara hemma. Det är föräldrarna som väljer att FöräldERN ska vara hemma. Två personer kan inte gå hemma med vårdnadsbidrag på den nivå som är satt i Skövde åtminstone. En måste arbeta, eftersom 3000:- i månaden inte förslår så långt. Sålunda måste men ställa sig frågan LÖNAR DET SIG först, innan man ser till något annat. Jag är ganska typisk låginkomsttagare och jag tjänar runt 14000:- efter skatt. Min hustru studerar med ett studielån på ca 7000:-. Om en måste avstå bör man välja den med lägst inkomst, i detta fall hustrun. Med ett vårdnadsbidrag blir vår summa att leva på 17000:- Om man då vänder på det och säger att min hustru arbetar som lärare med en lön på 17000 efter skatt så går givetvis jag hem. Då blir denna summa 20000 vilket endast är marginellt bättre. Naturligtvis kan man leva på det, men inte mycket mer än att överleva. Att spara, köpa kläder eller åka på semester är mycket svårt, särskilt med tanke på senaste tidens rapporter om höjda matpriser och bensinpriset. Och att kunna konsumera andra ting är viktigt, för annars gynnar hushållens konsumtion endast matbutikerna och övriga brancher kommer få det mycket knapert. Följdaktligen kan jag inte se vårdnadsbidraget som ett verkligt alternativ till att jag eller min hustru ska avstå från att arbeta. Hade någon utav oss tjänat runt 25-30000 hade saken givetvis kommit i ett annat läge, men då är vi där kritiken emellanåt hamnar, dvs att vårdnadsbidraget bara gynnar de som redan har det gott ställt.
Så hur ska man då lösa det, undrar ni säkert. Ja, eftersom omsorgen om ens barn trots allt är en heltidstjänst utan garanterad vilotid så måste ersättningen vara skälig och inte bara motsvara dagiskostnaden. Och för att nu inte vårdnadsbidraget ska bli en kvinnofälla och för att verkligen ge de som väljer att stanna hemma den uppskattning de är värda vill jag se ett vårdnadsbidrag på minst 10000:- per månad. Då skulle troligen många fler se det som ett alternativ. Som det är nu fodrar det en väldigt god ekonomi för att ta detta steg ut i ovissheten. Nu tänker säkerligen några utav er hur i hel jag har tänkt mig att detta ska finansieras. Nu är detta en insändare, en utopi. Jag säger bara vad som skulle krävas för att jag skulle välja och acceptera vårdnadsbidrag. Och om det inte är ekonomiskt möjligt att efterkomma dessa krav så kanske man inte ska införa vårdnadsbidraget överhuvudtaget.

Intet

[Signatur]
Intet ligger strax utanför borås och är en busshållplats längs linje 150 mellan Borås och Fristad. Så för den som är lite metafysiskt lagd så kan man lägga pengar på en regionenruntbiljett bara för den hissnande känslan att kliva ut i Intet... Ni lyssnar på Sommar, Jag heter Markus Frisén

The Beatles - Tomorrow never knows

Igår såg jag en hyfsat rolig sak på Coop. en grå wellpapp-låda placerad vid kvällstidningarna. Den såg rätt skabbig ut och än mer misstänksam blev jag när jag såg att det stog "gratis" på den. Vad i helsike skänker man bort gratis ur en sån låda? Jag böjde mig fram för att se och i lådan låg -Idolplancher av Svenska fotbollslandslaget i hård kartong.
Coop har för övrigt börjat med en ny variant på cigaretthantering. vid ingången finns en terminal där man väljer vad man önskar. Från en interaktiv meny säljs Cigaretter, snus, kondomer och rakblad. Man får ut en lapp som man tar med sig ut till en stor Grå sak. På anvisat ställer sätter man lappen, eller lapparna man fått, så rasslar det till och varan ligger i ett fack en bit ner. Men det finns en sak med detta som jag aldrig kommer förstå. Jag kan inse att Cigg, snus och kådisar är stöldbegärliga, det kan jag. Men rakblad? Är det så himla dyrt att sveriges herionsnortare som lägger enorma pengar på knark och rånar folk för att få pengar till knark till sist blir lite småsnåla..."Nej fy fan vad javla dyrt det är med rakblad... jag snor dom så har jag råd med en halv lina till". eller är det snåla självmördare som tänker "Jag ska äta mina sömntabletter, lägga mig i badkaret och skära upp mina handleder... Men jag ska fan inte betala ett öre för rakbladen!"

Oasis - Supersonic

Nu ska jag bli lite extra personlig. eller nåt, det är ju inte det man gör sånt här för. Jag kände en man som gick bort sig i dimman. Vill man vara poetisk kan man säga att hans medvetande var för stort för denna värld och att han nu har lämnat den helt... men lämnat kvar sin kropp. Eller så kan man vara rå och säga att han var helknäpp och till sist gick över gränsen. Han förlorade sin själ och gjorde det fruktansvärda att döda ett barn. Jag tänkte när jag hörde det att det inte var sant. Inte han. Han kan inte... men han kunde. Men så minns jag honom inte trots allt. Jag minns en fantastisk aktör som gav liv åt vilken föreställning som helst. Jag minns en begåvad och känslig människa som var en jävle på gitarr. Jag minns en kille som alltid spöade mig i biljard och som inviterade mig att spela med orden "Ja, jag känner för att vinna nu". Den här låten är till dig. Jag tänker på dig oavsett var, när och hur du är.

The Doors - People are strange

...och fortsättningen på Markus Friséns sommarprogram kommer i nästa blogginlägg. Också ett sätt att fördriva tiden, eller hur?

Angående den senaste tidens tystnad så kunde man ju tro att misslyckandet i fotboll har tagit så hårt att jag håller käft. Men icke, jag har börjat jobba igen. Och det har inverkat negativt på min vilja att tänka framför datorn. Det märks kanske att jag har måst hålla igen ett tag...

ja ja...

Jaha... så gick det åt helvete igen då. Trots Ibra från start och trots att Wennerholm bestämt hävdade att vi inte kan förlora. Mycket kan jag inte om fotbollsskribenter men jag vet att när dom skriver saker i stil med att "rent statistiskt" slår vi ryssland och "Det här tar vi" så vet man att det är just det vi inte gör.
Okej, jag är lite vag, jag ska försöka att dra mig till minnes vad de faktiskt skrev. Det var mycket av "ryssland är ungt och orutinerat" och "Ryssland spelar ostabilt" och "ryssland har inget försvar" och "Ryssland anfaller alltid även när det inte är så genomtänkt". Speciellt de där två sista grejerna har jag funderat på.
Dessutom var aftonbladets sportbilagas omslagsbild igår så fånig att vi fanimej förtjänade att förlora. Den ryska björnen liggande som en fäll och på den stod Bamse. Jo visst hade han en burk dunderhonung i handen där. Om vi nu ska tolka Bamse som en metafor för landslaget så hade han glömt dunderhonungen hos farmor och Katten Jansson hann inte fram i tid och så fick bamse stryk, för det får han när han inte är dunderladdad. Stackars bamse. Jo men seriöst, det är synd om bamse. Jag önskar honom ett bättre öde än att bli en symbol för landslaget och den där sista liknelsen är jag inte stolt över alls, fast jag skrivit den själv.

Men till syvende og sisdt, The big fopper fick rätt, det gick åt helvete igen. Och jag kan inte säga att jag surar allt för mycket. Jag är mer irriterad när HV71 förlorar i slutspelet än nu. Landslaget har aldrig riktigt slagit hos mig, kanske för att jag liksom har känslan av att det inte riktigt funkar där. Och dessutom är det snart OS och där finns det ju folk som har vunnit på allvar tidigare så där finns det ju mariginaler. Och dessutom ska jag och the big fopper skriva en OS-låt! Ni får läsa den här när den är klar. Annars ska jag undvika media idag i alla fall, för där sitter Simon Bank och sliter av sig håret, och det vill jag inte läsa om alls. Så jag ska vara mediafri, och trots att skivspelaren kommer paja så ska jag spela skivor i taxin idag, för radion vill jag inte ta någon risk med. Jag känner på mig vad som kommer skrivas, och det är inget jag lockas av att läsa alls.

Istället ska jag se framåt och jag kan med glädje konstatera att min favoritnationalsång kommer att få spelas åtminstone en match till. Den ryska federationens hymn ska klinga över holländare och övrigt folk och jag kommer skruva upp volymen och njuta. Min drömmatch i EM hade varit England-Ryssland. God Save the queen... yummi!

bara det senaste

Sverige vann bestämt. synd på låten, vi hade nog fått uppmärksamhet om sverige förlorat, men än är det inte slutkört! Men det är kul att Zlatan till sist fick in den.

Robinbus har haft lekkamrat både igår och idag. Lite skillnad på Naemi och Elise onekligen men omväxling förnöjer.

I helgen nyttjade vi det vackra vädret till att åka till Ullared (och Varberg, vi badade i fästningens skugga). Jag har köpt en vit diskret Sverige T-shirt. Gult vill jag inte ha, även om jag vart frestad när det såldes kanariegula skjortor. Jag ska visst va sommar, men sommaren ska inte vara gul om jag får bestämma. Hellre grön.

Just det, jag skulle ha en liten minnesstund här för en gammal bekant som svunnit in i dimman. Men den får anstå till imorgon.

15 minuter av berömmelse

Nä, kanske inte. Men i alla fall så har jag hjälpt andurs att göra en video till hans Em-låt.
Den hittar ni här

http://www.youtube.com/watch?v=HpavTgxg77A

Och nej, jag vet inte hur man länkar.

i alla fall så har dett givit lite eko i världen, Aftonbladet hade en kort stund en liten rubrik på aftonbladet.se. "Hans skepsis till fotbollslandslaget ledde till video med halvnakna män"
Och eftersom jag figurerar i bakgrunden på videon så har jag ju också fått lite ofrivillig uppmärksamhet... Eller inte alls!

I övrigt har jag idag varit i hjo och lyssnat på Country. Jorå, det var Karin T:s Bror, Lilla T som hade startat countryband. Nä, Erik T heter han. Erik Tornqvist & The Big Rivers. Det var riktigt bra och dessutom är han snygg som fan. Ungefär som Johnny Cash men mer punk. I vardagslag spelar han i Blisterhead och därifrån är ju steget inte så kort till country komplett med fiol, banjo, mandolin och Bottleneck. Men just det var det och det var riktigt bra ska jag säga.

De finns såklart på Myspace...
http://www.myspace.com/eriktornqvist
Kolla in och lyssna hårt!

Headshrinker

Ibland behöver man bli påmind om att bara för att saker är dåliga nu betyder det inte att de aldrig varit bra. Jag dillade en del om Oasis för ett tag sen. nu sitter jag uppe för sent vid Youtube och tittar på Oasis - live by the sea, en inspelning gjord precis innan (What's the story) Morning glory men efter Some might say. Det är en fantastisk konsert, bara kanonlåtar (däribland titellåten) (Alltså titeln till bloggen... Oasis live by the sea hade vart en låt det)... och Liam sjunger sådär bra som bara han kunde då. Nu lär han tappat mycket av rösten, och Noel har aldrig riktigt haft nån egentligen. Men Jag blev i alla fall påmind varför jag tyckte de var världens bästa band en gång i tiden och jag behöver inte ens argumentera om det. Ja fy fan...

Som en kommentar till mitt övriga liv ska jag in och sticka hål på öronen igen imorgon. Det hjälpte ju inte sist.

Nån har sagt att Max i Jönköping är bättre. Får prova, men om det är sant vore det typiskt skövde att bara få skiten. Jag måste erkänna en sak... jag längtar till McDonalds hamburgare...

dagens avslöjande!

Alltså, inte för att jag tror att det är så många andra än de som känner mig som läser här, men just i fall att så kan jag väl avslöja att jag är intresserad av tåg. tågnörd, tågmupp eller bara llmänt efterbliven, välj själva. om någon därute är intresserad av bilar så kan ni ju upplysa mig om hur ofta ni får frågan varför just bilar. Jag tror att jag får frågan varför tåg oftare. Svaret är inte enkelt heller, men tåg låter bättre, tåg luktar (i bästa fall) bränd metall, smörjolja och varmvatten och tåg väger runt 50 ton fulltankade. I alla fall gör 29:an det, och det är fan inte illa. För den som vill veta var jag utövar detta mitt intresse så kopiera adressen www.sklj.se till eder webläsare så får ni se vår rätt fula hemsida.

Med detta sagt så ska jag gå in på det vesäntliga. Jag har i dagarna tre arbetat på järnvägen, det har varit skoltågstrafik. Detta innebär särskilda extratåg just för skolbarn, som dessutom avgår okristligt tidigt, 09.30. Detta innebar att den stackars eldaren, som i onsdags var jag, fick masa sig dit till fyra för att börja elda.

Torsdag och fredag var jag TBFH... eller konduktör för den som inte har koll. Då behöver jag inte gå upp så tidigt, men det är roligare att skyffla kol än att klippa biljetter.

Så nu har jag tågmuppat och nu är jag förkyld! Tada. Jag är sur, för det är en sån där jobbig jävel som satt sig precis bakom näsan. Hata. Man borde inte få sådana effekter av att ha roligt.

Idag har vi mött en eventuell ny Trasa-prospect. Han verkade bra. Och inte alltför snygg, sånt är bra.

Och så Anders, bara för att meta-kommunikation är så kul: Nä, Max var roligare när det inte låg i Skövde. Jag har så smått börjat byta åsikt om stället... det är rätt dyrt och inte SÅ jävla gott... med två undantag! Sourcream&Pepper-dippen är supergod, och deras nuggets är också jävligt goda. Resten kan kvitta nästan...

Nu ska vi vara snälla

Alltså, jag brukar sällan ge mig in i polemik om politiken. Jag gillar inte vad som sker, men jag inser att jag är en kvarleva från en svunnen tid. Alltså tiger jag och lider och satsar på barnen. Men försvarspolitiken verkar lite småkonstig. Jag menar, ska vi nu HA ett försvar så måste det väl kunna göra nåt, annars blir det med Sverige som med mig när jag spelar Warcraft. Jag får spö, även av datorn!

Nå, efter denna korta och kärnfulla inledning ska jag komma på kärnpunkten. Och den är att Karl-Gerhard fanimej var rejält före sin tid.

Ni ska få höra andra versen på en klassisk kuplett, och säg mig sen att det inte stämmer.

När hela världen offrar miljon på miljon
på krut och kanon har Sveriges nation
blott en försvarsminister men inget försvar
Den flotta vi har man indrar och spar
försvarskommitionen ett praktverk gett ut
med följande visa beslut:

Vi ska inte tala om Bofors och Krupp
ty nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla
Vi var inte med när som krutet fanns upp
och tror inte det kan, tror inte det kan smälla
Om fienden kommer från luften till oss
så gömmer vi oss och då kan han ej slåss
och hjälper ej det får vi sjunga förståss
att nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla

Från ca 1936, så Krupp som krigsindustri är väl inte SÅ aktuellt, men ni fattar...

Kvinnligt könsorgan!

Ja, va fan... nåt annat kan man ju inte skriva! Ochj jag har aldrig hört att nån skulle bli sur för att man står och skriker så, alltså står det så.

Anledningen är att jag glömt mitt ämne. Jag hade ett så jävla bra ämne och nu är det helt väck. Jag har gigat med Trasa idag, det var inte ämnet, men jag har gjort det så det kan jag säga. Jag har varit på nån slags aktivitet för studenter med barn på Bolums konferens utanför broddetorp. Det var inte heller ämnet, även om det hände grejer nog för att skriva en novell. Men eftersom det här är en blogg så håller jag tyst.

Trasa i alla fall, vi uppträdde för IC. Vi var tre, jag malin och andurs.
Fyra saker hade vi mot oss.
1. Publiken. De var sega.
2. Mikrofoner. Sånt gillar vi inte.
3. Vi var i ett tält. Utomhus. Skitakustik!
4. Scen. Otrevligt hög, långt från publiken.

Och så var vi ju bara tre. Vi körde i alla fall Buttercup och Basket case samt Fuck her Gently och Dolphin boy som omtag. Det gick nog hem, men enligt anders skulle vi tagit snusket först. ja ja...

Bolum får jag väl nämna som hastigast. Studentprästen på skolan försöker starta ett nätverk för studenter med barn. Och idag skulle vi ses på Bolums konferens och ha mysigt. Det var mysigt, och Barnen hade skitkul. Åh, ni skulle sett... vid två slocknade Robin på golvet med en gul filt över sig. Sen somnade kim och jag la henne bredvid... det var så sött.
Men jag är inte student så jag hade inget att säga. Det var mysigt men inte så konstruktivt. Nu har jag dessutom ätit Broccolipaj, och jag kan ärligt säga att jag ätit det och att jag inte tycker om det.

Så har jag bråkat med hustrun idag, tog ca 1½h... hade man bara varit lite smart och bättre på kommunikation hade det tagit en kvart... Jag är alltså helt värdelös på att gräla! Nån som har tips på hur man får stopp på sig själv från att säga korkade saker? Skära ut tungan? Tack för det!

Men som sagt, mitt ursprungliga ämne är väck. Så om det får ni inget veta.

det rinner

Jag hörde bättre i ca ett dygn... sen vart det ungefär lika illa. Med den skillnaden att nu rinner det ur örat! Höger öra varar och det är lite småäckligt och lite störande. Men, det har i alla fall den fördelen att det minskar trycket.

Så mycket för det sticket, men jag fick en penicillinkur och det MÅ ta väck skiten.

I morgon ska ett decimerat trasa uppträda inför IC. Jag vill att det ska gå bra så fler bokar oss. Vi är ju trots allt bara mer och mer sexiga ju färre vi blir. Anledningen att vi bara är tre förresten, är sjukdom och plugg. Jag insåg förresten idag att vi i Trasa har en av sveriges få äkta kvinnliga data-nördar. Som dessutom sjunger sopran! Det är inte illa, släng er i väggen Viba Femba!

I morgon ska jag iväg på en aktivitet med barnen som jag inte har den minste koll på vad det är. Jag vet bara var och hur länge. Ja gud... Det var egentligen anna som skulle, det är nåt om att va student med barn. Jag är ingen student, jag är taxichaufför! Jag vet vad barn är! Men jag åker, för anna behöver plugga. På söndag ska jag göra en liknande grej, men då är det en markus-aktivitet! Vi ska åka tåg på farfars vis mellan Herrljunga och Borås. Joråsåatte... Ånglok... Stora ånglok...60-talsvagnar...
Hmm, Anders, du fattar ingenting alltså... Okej, vi säger så här.

Staffan Hellstrand och Nomads, live på kåren...

60 g hårddisk, matt skärm, 800-processorer...

Liverpool vinner Champions League... på Lillegårdens idrottsplats...

SÅ jävla bra är det!

Men öronjävlar då...

Lagom tills man får en kallelse så börjar öronen bulta och trycket öka å det grövsta. Två dagar! Två dagar till så hade inget hänt. Och nu har jag väl fått öroninflammation. Eller nåt. Förändringar är ofrånkomliga men att gå från att inget höra och sluta på att definitivt inget höra samt att ha ont är ingen bra utveckling.

Nä, nog gnällt för idag. Här ska knapras Vicodin!

Fan...

Det har varit en intressant helg som ser ut att få en ännu värre fortsättning.

I fredags var det avslutningssittning för Atlas, och eftersom vi inte var så många var vi hemma hos Suss föräldrar i Sventorp. Då vädrets makter tyckte att det var en bra dag för att vattna gräset så var vi på altanen och åt tacos. Det var trevligt och intimt, och framförallt så var det kul att se tio pers göra "Fader Abraham".

I alla fall, jo barnen var i Vara också. Sen på lördagen skulle Anna på sommarlandsutbildning och jag skulle hämta barn och besöka en kompis barn. Var det tänkt. För Anna kräktes ymnigt den natten så det vart till att jag fick åka till vara med risk för att stanna kvar. Och det fick jag. Och nästa natt också. Och varför är detta så intressant? Av två skäl, dels så tyckte far min att jag skulle passa på att "ta lite egentid" så tog dom barnen. Det var väl i för sig snällt, men jag var faktiskt där för att vara med barnen och att bara åka iväg när man inte tänkt nåt blir lite planlöst + att jag fick en lätt känsla att inte vara välkommen. Men okej, lyxproblem lyxproblem och det är skönt att vara iväg från ungarna ett tag.

Men det andra skälet är värre. Mina föräldrar har ingen värme på hemma. Det var svinkallt från morgon till kväll och under natten. Så länge man låg i sängen gav ju täckena värme men sen skulle man ju upp. Alltså, jag ställde mig att steka ägg bara för att slippa frysa. Och barna sen. Robin ska ju inte ha strumpor ibland, får hon för sig och drar av sig dem. Hon hade så kalla fötter att jag trodde hon skulle märka det själv och börja grina. Så fan heller. Där har vi en vinterbadare, det märks direkt.

Sedan bråkade jag med min hustru. Det är okänsligt att säga till en som legat däckad dan innan att "va bra att du är uppe, då kan du ju göra lite skolarbete" bara för att man själv råkar tänka att om man orkar sitta och namnge bilder på datorn så kan man göra annat också. Detta höll inte min hustru med om och jag fick en rejäl skrapa. Det var sista gången jag sa nåt så dumt. Det lätt komiska är dock att hon faktiskt satte igång med skolarbetet. Hennes dåliga samvete hade vaknat sa hon...

Slutligen har vi idag kommit hem... och jag är rädd att jag håller på att bli lika sjuk som hon. Fan! Jag vill inte bli sjuk nu! Jag är ju ledig!

Hursa? Vaddå skiter i dig och dina sjukdomar? Vad som hände på sittningen?
Jorå...
på grund av läget på landet var ca hälften nyktra, delvis av chaufförsskäl. Lite udda, men inget som märktes faktiskt. Man kan kanske ha roligt utan sprit. Men å andra sidan kan man ha tråkigt med sprit också. Jag hade i alla fall förberett en grej som jag snott från Stefan benjaminsson. Sveriges näst största påhoppsgyckel. Alla (utom jag) fick ett kuvert med ett manus i. Tre grupper blev det och de skulle spela tre små scener från de tre senaste spexen okej, det skiljer tre år på Birgitta och Arizona men vafan... det fick gå. Det gick bra, och renderade till och med lite skratt.

Och det var många djupa diskussioner... om sex. Och nykterhetscouter. Och sexuella anspelningar... och psykiska störningar. Och så lekte vi mördaren i byn!

Ja, vi gjorde så mycket att skulle jag ta allt skulle jag inte va färdig förrän...






Nu.

You maybe can't live forever, but you should fuckin' try!

Eller nåt sånt. Jag minns inte exakt citatet, för jag fick höra det i andra hand.
Den som sa det var Liam Gallagher, nånstans runt 1994 tror jag.
Då var han 20 och Oasis hade börjat få upp ångan på allvar, och för tre år framåt skulle de vara världens största band.

Jag tänker på det där med Rock som symbol för evig ungdom. Bara den där meningen fick mig att tvivla på om jag ens kan skriva om det, det är nästan väl djupt/episkt/patetiskt. Men jag kan nog förstå känslan att vilja tillbaka. Jag lyssnar på debutsingeln "Supersonic". inledningen med rätt tungfotade men ändå svängande trummor, ljudet av ett plektrum som dras längs en D-sträng och så ett arpeggio. Och så Liams röst.

Ni msåte förstå, för mig var Liam Gallaghers röst nånting mer än bara en shystt rockröst. Det var symbolen för frihet, för uppkäftighet mot samhället, för en känsla av jag-skiter-väl-i-vad-ni-tycker. Fånigt och tonårsromantiskt ja visst, men icke desto mindre sant. För en livrädd småfet okysst jävel på 16 var det här grejen. Jag ville vara Liam så mycket det bara gick... men det fick räcka med såna där runda solglasögon som han hade i videon till wonderwall och ett försök till modshår. Där och då började mitt liv, om det inte gjort det förr. När jag lyssnade på Oasis kände jag mig större, jag ville upp på scenen. Där hörde jag hemma, det hade Liam sagt. Och dit kom jag också om än i liten skala.

Jag lyssnar på Supersonic idag, drygt 14 år efter att den släpptes. Sällan lät de bättre än såhär. Såhär låter ungdom. Fångad på drygt 3 min.

Och jag förstår att man vill tillbaka. till känslan av att allt var nytt och ens eget, världen var för första gången ens egen och man ville och kunde ut. Och hur många singlar man än säljer och hur mycket koks man än tar och hur många 20-åriga fotomodeller man tar till flickvänner, så blir det nog aldrig det samma igen.

Ungdomen är lika flyktig som den alltid varit. Den kan ramas in och hängas upp på väggen eller sparas på en plastskiva. Men man kan aldrig aldrig aldrig få den tillbaka.

Ah, days of our lives. Denna serie som inte bara hoppar över hajen, den bygger en ny, mycket större haj och skaffar hoppstyltor så man tydligt ser när den hoppar.

"jump the shark" är ett begrepp som betecknar den punkt när en serie börjar ta till fåniga och överdrivna grepp för att behålla folks intresse och därefter bli skit. Uttrycket kommer från "Happy days" där Fonzie gör just en sån grej.

Days of our lives har flera gånger hoppat över alla möjliga barriärer. Spöken, ufon, kommunicera genom medier som itne kan få ur sig nåt vettigt, kidnappa folk och binda fast dem i sängar för att de ska älska en, men nu har de onekligen tagit steget. Det har härjat en massmördare i staden. 10 personer har dött, till sist avslöjas mördaren...och blit själv skjuten. Ack!

MEN! De är inte döda... de är på en annan plats där någon byggt upp en kopia av salem... Vilken är den verkliga världen? Och vem är detta onda genius som planerat detta?

Jag tycker personligen att det är så jävla dumt att det inte ens är kul. Jag menar, ett tag kunde man ju se Days of our lives av just det underhållningsvärdet men nu har det blivit SÅ jävla kasst att det inte är klokt. Frågan är dessutom varför. Ska det bli en spin-offserie? Days of our deaths?
Eller snarare Eternity...



En bra sak är i alla fall att vi ska fixa vår bil nu. Ett avgassystem bytt: ett missljud mindre. en fälg ska riktas + nya sommardäck: ännu ett missljud mindre. Balansering av hjul: Ett missljud till väck och slutligen en service: Tre ny fel som är svindyra att fixa.
Jag känner våran bil. Den är ond.

Det där med att inte vara student och ändå...

Jag är rätt seg, men på förekommen anledning bör jag skriva. Frågan är alltså, ska man inte faktiskt vara student för att vara engagerad i studentaktiviteter. Jo, det ska man.det står till och med i ATLAS2:s stadgar. Men jag gör det ändå. Varför? För att jag kan, och för att jag inte gillar hundar!

Ett år till i ATLAS2

Ja, så blev det. Och som köransvarig. Jojo... Och hustrun blev koreograf. Herregud, vad har vi gett oss in på?

Jomense karin, nu har jag tagit bort kravet på att man måste vara registrerad för att kommentera så nu är det fritt fram att spamma!

En liten text om engagemang

Jo, efter dennan långa epistel om STORK ska jag nu tala lite om engagemang. Det är dags att välja ansvariga till spexet. för att vara kortfattad, jag lever, andas och äter spex. Fast jag försöker sluta. Nu ikväll har jag haft en disskussion med hustrun och jag är nu tveksam. Ska jag vara aktiv ett år till? Eller ska jag cold turka? Jag tvekar och funderar och tvekar igen. Om jag inte får det som jag vill, kommer jag bli bitter? (Och ni som svarar "JA", gå och dränk er va!)

I morgon natt vet jag mer.

Men det finns något av en win-win situation i detta. TT har gått med på att OM vi ska fortsätta under hösten så är jag t.f. trummis tills det kommer nån som faktiskt kan spela. Så jag har kul hur det än går.

TT är, för den som inte fattat nåt av föregående blogg, Trum- och trumpetkåren vid His. En blåsorkester som har kilt, svarta skjortor och fotbollstrumpor.

Efter STORK 2008

Så var man åter i Skövde efter en hård sejour till Uppsala. STORK ska utydas STudentORKesterfestival och är samma sak som SOF, vilket också är StudentOrkesterFestival men i Linköping. Förvirrat? Nä, inte egentligen. Så vad är en sån här sammankomst? Tja, ett antal människor insnöade på blåsinstrument och sprit tar över en viss del av en stad, spelar, super, lyssnar och umgås. Enligt min vän Herr K är det som ett Rollspelskonvent fast med mässing.

Så hur hade jag det? Jo tack bra! För en gång skull lyckades jag hålla mitt drickande på en bra nivå... alltså istället för att bli råpackad direkt och snabbt halvnykter och sur var jag småberusad och glad i princip hela tiden. Det där kanske låter lite suspekt, men jag lovar, fråga nång som sett mig när jag har snefylla och ni kommer förstå att vad som helst är bättre än det!

Okej, så långt spriten. Vad har egentligen åstadkommits? Jo, jag har fått höra Chalmers BarockEnsemble (Som var den tändande gnistan för mig. Jag såg dem på gymnasiet och insåg att studentlivet verkar kul...), Röda Arméns Gosskör (Helt underbart! Mer studentikost kan det fan inte bli), LiTHe Blås (Med den fantastiska herrbaletten och en otrolig mängd happenings under showen. Vad sägs om att blada dipsås i munnen på en trumpetare och sedan dippa pepparchips direkt därur?), tongångarne med Patriciabaletten (Storband blir så mycket bättre med snygga tjejer som kan dansa, det bara är så alltså) och Dragskåpet(Som i år inte var spelabara som blåsorkester utan åkte ner med fyra ukuleler och en melodica). Jag fick också träffa gamla bekanta. Världen ende och bäste Herr K förståss, Malin från Skhum som jag var SÅ nära att bli ihopparad med en gång och Anna Olofsson som bara är så go. Allt detta gjorde helgen till en toppenhelg som jag sent kommer glömma.

Varrå? nåt mer?

Jaha...om vi spelade själva...

Jo, det gjorde vi väl...

Okej, seriöst så var TT:s gig kanske inte världens grej. Det fanns ett antal själ till detta.
1. Lokalen sög. Det fanns inte plats för publik eftersom vi var i en hall och folk gick förbi hela tiden.
2. Bandet som körde uppe i festvåningen hördes över oss...
3. Vi var kanske inte så tajta som vi borde har varit...
4. Publiken var liten och tyvärr rätt likgiltig.

Dessa saker som enstaka företeelser hade inte gjort nåt, men alla fyra sammantagna bidrog till känslan av att det inte var kul. Dessutom talas det om att lägga ner TT och att avsluta karriären med ett sånt gig... Ja, ni fattar.

Men det fanns en viss tanke ibakom i alla fall! Vi började vår karriär på BRUNK år 2005. Då spelade vi på SNerikes nation under trappan jävligt sent och få lyssnade. Nu avslutade vår karriär på SNerikes nation under trappan jävligt sen och få lyssnade. Det känns som en tanke i alla fall...

Bara en kommentar om vad jag gör.

Jo, imorgon kommer jag att åka med Högskolans Trum- och Trumpetkår till STudentORKesterfestival i Uppsala. Det ska bli lajbans så tycker ni inte att den här bloggen verkar kul, kolla in på måndag. Då jävlar... Då har jag varit bakis på Vaksala Torg!

I begynnelsen var ordet

I begynnelsen var ordet, och ordet var hos gud, och ordet var gud. Genesis första rader.
I begynnelsen var nätet som enbart betod av ord och en blogg består också bara av ord så följdaktligen är vi tillbaka i början igen.

Jag lovade en gång heligt och dyrt att aldrig börja blogga.
Jag har inget vettigt att säga, jag vet inget speciellt om något och jag lever inget spännande liv. Jag har dessutom sex med en och samma kvinna varje gång, och även om det inte är helt ointressant så vill jag inte tala om det.

Så vad vill jag då med det här? Tja... Skriva lite så att världen kan se och inte bara folk som har Lunarstorm. Egentligen bara det. Plus att jag faktiskt äntligen börjat få tillbaka min tankeförmåga. Så något ska det ändå bli med detta. Joråsåatte...

Alltså är ni välkomna till Evil Runars Motståndsblogg. Jag tycker fortfarande att bloggar är töntiga, därav namnet motståndsblogg. Evil Runar då? varför det konstiga namnet? Och ingen bild heller. Namnet får ni allt fundera på ett tag till. Och bristen på kort beror på att ni gärna får tro att jag är snyggare än vad jag är ett tag till.